Etikett: Sekwa förlag

Recension: Mocka, av Tatiana de Rosnay

Publicerat den av Justnujusthar7 kommentarer

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen – till varje pris.

 

Så tyckte jag om boken

Baksidestexten får det att låta som om det här är en slags deckarhistoria, där huvudsyftet med berättelsen är att hitta bilföraren som smet från olycksplatsen. Visst är det väldigt spännande, men för mig var det i första hand den psykologiska spänningen, den realistiska skildringen av hur olika medlemmarna av en familj kan agera och fungera när något så hemskt händer som i Mocka, som fick mig att hela tiden vilja läsa vidare. Hur de närmaste vännerna och omgivningen reagerar när en familj bryts sönder. Hur familjehemligheter väcks till liv och kommer upp till ytan när någonting så här hemskt inträffar. Hur man omprövar sin tidigare ståndpunkt i förhållande till både det förflutna och framtiden. Hur man plötsligt kan agera fullkomligt ologiskt, men ändå uppfatta det som helt naturligt i den situation man just då befinner sig.

I början reagerade jag på språket, som jag uppfattade som korthugget och med en distanserad ton. Efterhand som jag läste insåg jag att språket är en av bokens stora förtjänster. Dels motsvarar kärvheten det skyddande skal som Justine lindar runt sig för att uthärda och inte gå under av sorg och oro, dels tror jag att den litet kärva tonen krävs för att hålla berättelsen uppe, med tanke på det gripande öde som drabbar personerna i boken.

Man skulle kunna tro att boken är tung att ta sig igenom, men den är tvärtom väldigt snabbläst. Mestadels läste jag den på ett stimmigt café, och berättelsen fick mig att glömma både tid och rum. När boken var utläst stannade känslan som boken förmedlat kvar hos mig väldigt lång tid efteråt. Det här är en fullkomligt underbar bok.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 321
Utgivningsdatum: 2017-03-14
Originaltitel: Moka
Översättare: Ulla Linton
Förlag: Sekwa
Formgivning: Sebastian Gröndahl och Magnus Petersson
ISBN: 9789187648762
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

Recension: Kärlekens fyra årstider, av Grégoire Delacourt

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

karlekens-fyra-arstider

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2016-11-01
Förlag: Sekwa förlag
Översättare: Sofia Strängberg
Omslag: Magnus Petersson
ISBN: 9789187648670
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

”Det är sommaren 1999. Somliga tror att det är den sista sommaren innan jordens undergång.”

Det är sommar i Le Touquet och överallt slår kärlekshistorier ut i blom. Däribland fyra par vars liv snuddar vid varandra med oanade följder. Femtonårige Louis hoppas bli mer än vän med Victoire, flickan med gyllenblont hår och smaragdögon. Isabelle, 35 år, har blivit lämnad av sin man men varit kär i Jérôme sedan tonåren. 55-åriga Louise flyr äktenskapets monotoni för att upptäcka nya känslor och passion. Paret Rose och Pierre, 75 år gamla, upplever fortfarande kärleken efter femtio års äktenskap. Deras fyra berättelser korsas och flätas försiktigt samman. Grégoire Delacourt ger oss en elegant men skarpsynt inblick i kärlekens alla faser. Och som vi vet har kärleken ingen ålder.
.

Så tyckte jag om boken

Bokens drömska omslag liksom den väl valda titeln speglar innehållet väldigt bra. Det är typiskt franskt på just det sättet som man kan förvänta sig av fransk litteratur och även film; det är melankoliskt, det är känslosamt och det är väldigt, väldigt charmigt. Berättelserna är fina och hjärtevärmande. Som läsare fångas man upp direkt av stämningen som författaren förmedlar, inte minst genom språket. Efter bara ett par sidor slår pulsen långsammare och jag känner mig både sorgsen och tillfreds på samma gång.

Det här är en varm och lättläst bok som jag sträckläste på bara ett par timmar. En riktigt trivsam feelgoodbok, som lämnar kvar både en känsla av vemod och ett nöjt leende på läpparna.

♥

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 44

Publicerat den av Justnujusthar11 kommentarer

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensionsexemplar från Sekwa - stort tack!
Recensionsexemplar från Sekwa – stort tack!

Det här är en av de böcker jag såg mest fram emot att läsa i höst. Den är väldigt speciell och liknar ingen bok jag läst tidigare. Man kanske kan säga att det är en fabel, det vill säga ”en kort och kärnfull berättelse som inte gör anspråk på att vara sann. Den har en sensmoral, det vill säga något som fabeln vill lära ut”.

Den handlar om en man och två söner som sörjer sin fru respektive sin mor som plötsligt gått bort efter en olycka. Boken är indelad i tre avsnitt; om den första och svåraste tiden, om att försöka hålla den som gått bort kvar genom att minnas henne och slutligen om att tillåta henne att lämna familjen.

Citat är från sidan 77:

Vi brukade allihop få en massa skäll från mamma för att vi stänkte ned spegeln med tandkräm.

I flera års tid stänkte vi ned och spottade och borstade överdrivet länge och spegeln var en vitprickig katastrof som vi alla skamset gottade oss åt.

En dag putsade pappa spegeln och vi var allihop överens om att det var utmärkt.

En hel del andra saker sviktade. Vi pinkade på toasitsen. Vi stängde aldrig lådorna. Vi gjorde de här sakerna för att sakna henne, för att fortsätta längta efter henne.

Min recension av boken kommer upp i bloggen under dagen.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Ha en fin dag!

♥