Söndagens smakbit ur en bra bok v. 1 – Nötskal av Ian McEwan

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

notskal

Trudy är 28 år och höggravid. Hon har ett hemligt och passionerat förhållande med sin svåger, Claude, och tillsammans smider de planer på att röja Trudys man och blivande fader till barnet ur vägen.

Citatet är från sidan 31. Jag tycker att personbeskrivningarna av Trudy och Claude är så välskrivna, utan att använda så många ord får man ändå en tydlig bild av dem.

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanden, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Den 18 januari recenserar jag boken här i bloggen, men jag kan redan nu avslöja att det blir idel lovord. Titta gärna in då!

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 49

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

let-it-snow-1

 

Inför jul är det många som brukar bygga upp den rätta julstämningen genom att se romantiska filmer på vintertema, som Love Actually och The Holiday. I år är första gången jag lägger märke till att samma (amerikanska) fenomen finns bland böcker. Det här är en sådan julbok, i samma stil som filmerna jag nämnde, och man fylls verkligen av julstämning. Det är amerikanskt, det är lättsamt, charmigt och det är romantiskt. Och utöver det – massor av snö!

Citatet är från sidan 29. Jubilee sitter på ett tåg i snöstorm på julafton, på väg till sina morföräldrar eftersom föräldrarna blivit häktade efter bråk om en sällsynt del till en tomteby. In på tåget kommer fjorton skrikande tjejer i matchande, figurnära sweatshirtkläder med Ridge Cheerleading på baken.

Det kändes som om jag var fången i ett socialt experiment som gått snett – kanske något som hade med kloner att göra. Några i sällskapet vände sig mot mig och Jeb. Fast egentligen vände de sig bara till Jeb. ”Oh my God!” sade en av Amrarna. ”Visst är det här världens värsta resa? Har ni sett snön?” En riktigt skarp en, den här Amber. Vad skulle hon lägga märke till härnäst? Tåget? Månen? Den mänskliga existensens underliga nycker? Sitt eget huvud? Jag sade inget av det där, för när jag lämnar den här världen vill jag inte att en cheerleader skall vara orsak till det.

Min recension av boken finns här och här finns fler smakbitar ur spännande böcker.

Ha en fin tredje advent!

★ ★ ★

Let it snow: magisk julhelg i tre delar

let-it-snow-1

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2016-09-30
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Adolfsson, Ellen och Scheutz, Sofia
ISBN: 9789163889417
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När tre författargiganter för unga vuxna möts händer fantastiska grejer. En snöstorm sätter spelet i rullning: ett tåg spårar ur, mobilsamtal når inte fram, missförstånd, dikeskörningar, alldeles för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg. Bästsäljande trion Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle skriver här varsin fristående – men sammanlänkad – charmigt romantisk berättelse i juletid.

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House – och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar Greven och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och rosa snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
.

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som förmedlar en otroligt julmysig stämning, kanske en blivande klassiker att läsa inför varje jul. De tre berättelserna bygger visserligen på kärleksproblem av olika karaktär, men det är det ganska amerikanska, det positiva och romantiska som genomsyrar dem. Och utöver det – massor av snö!

Den i mitt tycke bästa berättelsen, ”Jubilee-expressen”, inleder boken. Det är underfundigt, smågalet och humoristiskt, samtidigt som det är väldigt charmigt och romantiskt. Berättelsen hivar mig ganska omgående tillbaka till ungdomsåren. Allt är väldigt träffsäkert beskrivet ur en ungdoms perspektiv.

”Cheerleaderstormen” är ganska grabbig, både till handling och språk. Med grabbigt menar jag så som jag upplevde det de gånger jag hängde med mina bröder och deras killkompisar på olika mer eller mindre vansinniga upptåg. Det är äventyrligt, våghalsigt, coolt och litet mer återhållet känslomässigt. Alla tre berättelserna genomsyras av romantik, även den här. Däremot är den litet mer förvånat romantisk. Läs själva, så förstår ni vad jag menar ;)

”Grisarnas skyddshelgon” avslutar och knyter ihop alla tre berättelserna. Tyvärr håller den inte samma nivå som de två andra berättelserna, och det drar ned mitt omdöme om boken som helhet. Å andra sidan är omslaget till den svenska översättningen helt underbart! Motivet speglar stämningen som berättelserna förmedlar, och snön och julgranskulorna är upphöjda från omslaget och strävt glittriga när man känner på dem. Omslaget är enligt min mening väldigt viktigt för en sådan här bok där man vill förmedla en känsla, och därför ger jag boken omdömet 4/5.

Sammanfattningsvis är det väldigt romantiskt, charmigt, ganska amerikanskt, det är metervis med snö – och det fungerar verkligen! Jag rekommenderar både unga och fullvuxna att läsa den här boken någon gång i november-december, den garanterar äkta, vintermysig julstämning!

 

jubilee