Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
Recensionsdag är nästa fredag, så titta gärna in då för en längre analys med omdöme. Jag kan redan nu avslöja att jag tycker väldigt mycket om Marie Hermansons nya bok, som sticker ut i bokfloden med en helt unik berättelse, berättad med en språklig stil som är ren njutning att läsa.
Ni skall få läsa ett citat ur boken som inte avslöjar något om handlingen, men som visar hur författaren lyckas skapa en underliggande dramatik enbart med små medel. Citatet är från sidan 48 f:
Här finns ingen som jag kan tala med. Vi är alla i åttio-nittio-årsåldern och egentligen borde man väl ha något gemensamt med sina jämnåriga. Problemet är att ingen av oss ser de andra som jämnåriga. Vi ser bara en massa gubbar och gummor omkring oss och själva är vi… någonting helt annat.
En kvinna här har hunnit ännu längre in i demensen än jag. Hon tror sig vara sjutton år och blir lika chockad varje gång hon passerar den stora spegeln, som någon cynisk inredare placerat i entréhallen.
– Det är ett misstag, det är ett misstag! ropar hon förtvivlat och drar handflatorna över sitt ansikte, som om hon försöker utplåna rynkorna och pigmentfläckarna.
Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker
♥
