Jag fick andra delen i serien om Glastronen skickad till mig, blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan. Men strax innan nyår behövde jag en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och valet föll på Midnattsskronan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.
Nu har jag sträckläst även Eldens arvtagare, som är tredje delen i serien om Glastronen, och jag är mer än fast, jag måste läsa mer i den här fantastiska serien! Jag inser att jag har gått igenom precis samma sak som jag gjorde i förhållande till serien Game of Thrones. Från att vara helt ointresserad, rejält fördomsfull och negativt inställd, till att mer eller mindre av en slump ge den en chans och inse att jag älskar det här!
Mitt intryck är att det här är en riktigt välskriven berättelse där allt hänger ihop och där inga ledtrådar tappas på vägen eller avslöjas för tidigt. Många gånger inser jag inte när jag läser att jag just fått en antydan om något som kommer att bli betydelsefullt längre fram i berättelsen, och när det senare realiseras blir jag överraskad samtidigt som jag inser att det egentligen var så självklart. Det är riktigt snyggt gjort.
Till skillnad från Game of Thrones, som väl är den enda fantasyserie jag följt, är berättelsen inte lika invecklad släktmässigt, vilket är positivt, men den har å andra sidan inte samma fokus på knivskarpa och intelligenta repliker mellan karaktärerna. Det är faktiskt ingenting jag saknar i serien om Glastronen, eftersom det kompenseras med råge av annat. Som att handlingen förs framåt i ett perfekt tempo och att personbeskrivningarna har ett djup och en komplexitet som gör det som sker trovärdigt, hur märkligt den än kan låta när det gäller fantasy. I likhet med Game of Thrones bygger spänningen på att jag både känner med huvudpersonerna och blir berörd av deras öden, och handlingen i sig. Serien om Glastronen består av fyra delar till (sammanlagt sju), men av det jag hittills läst gissar jag att den kommer att närma sig både Game of Thrones och Sagan om ringen i flera avseenden, vilket kan bli riktigt häftigt. Jag tänker inte gå in på detaljer om handlingen, eftersom jag anser att det skulle förstöra läsupplevelsen. Ni får helt enkelt tro mig.
Eftersom jag är en okunnig novis vad gäller fantasy, har jag läst på om vad man kan förvänta sig av genren. Jag ville veta om serien om Glastronen är en kopia av mycket annat som är skrivet i genren, eller om den har någon form av originalitet.
Jag gjorde även ett test med 36 frågor, och det här blev svaret. Med tanke på svarsalternativen förstår jag att serien om Glastronen är originell på många sätt. Testet gjorde jag egentligen för er, som är mina bloggläsare, för att försöka ge er en så rättvis uppfattning som möjligt om serien. Själv bryr jag mig inte om ifall böckerna är unika eller inte, det räcker alldeles utmärkt med att veta att jag älskar dem och att jag längtar efter att få läsa vidare i den här underbara serien!
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 567
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Serie: Glastronen (del 3)
Originaltittel: Heir of Fire (Throne of Glass #3)
Översättare: Lena Jonsson och Torun Lidfeldt Bager
Förlag: Modernista
Form: Lars Sundh
ISBN: 9789177018223
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
♥
