Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
Baksidan av boken talar om att det här är en roman om kvinnans möjligheter och begränsningar. Jag har inte läst så långt i den än, men trots att den får mig att bli nedstämd med sin vemodiga ton, och trots att jag inte känner igen mig i huvudpersonen, måste jag läsa vidare. Bara en sida till, och en till. Det är både sorgligt och hemskt att huvudpersonen gör vad hon tror förväntas av henne, inte vad hon egentligen känner och vill. Om hon vet vad hon vill. Jag funderar på om någon eller flera i min närhet upplevde barnaåren på samma sätt som Anna, huvudpersonen i boken.
Citatet är från sidan 35:
När Anna tar en paus – när hon smällt ihop kokboken och torkat spishällen, när avsmakningsskeden står lutad mot grytkanten och hon torkat händerna på den styvt manglade handduken, lutar hon sig över Hedda och gör minerna som ska göras. Heddas blick räcker inte som svar. Anna tänker istället att någon av grannarna ser henne, någon av de långa männen som gör samma saker som Jens gör i trädgården men ändå verkar främmande. Hon tar med sig Hedda till kontoret, hon låter människorna där se barnet sova i vagnen. Hur smal hennes midja är igen, låter hon skymta, genom lösa kläder. Hon beställer fotografier som ramas in, fotografier av familjen mot en vit bakgrund.
Mer om boken och vad jag tyckte om den kommer här i bloggen den 6 mars, då är det recensionsdag. Titta gärna in då!
Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!
♥
