Författare: Justnujusthar

Boktrio på temat: mamma, pappa, barn

Publicerat den av Justnujusthar16 kommentarer

Temat för Ugglan & Bokens tisdagstrio är mamma, pappa, barn. Jag har valt tre böcker som jag läst och som påverkat mig på olika sätt och som jag kan rekommendera er att läsa.

Boken Mamma är bara lite trött läste jag hösten 2016. Mitt liv bestod då av att skjutsa barnen till och från skolan och till danslektioner, laga mat, gå på utvecklingssamtal och allt annat som ett familjeliv består av. Jag kunde delvis känna igen mig i stressen som huvudpersonen känner.

Huvudpersonen lever i en livslögn, där hon gör vad hon tror förväntas av henne, och som hon till att börja med också tror att hon själv vill, men som hon i själva verket inte känner är meningsfullt. Minna drabbas av de välkända signalerna för stress; tryck över bröstet, andningssvårigheter, gråtmildhet, ilska, klåda, svårigheter att hålla reda på tider, svårigheter att fokusera på det som är viktigt. Alla krav hon ställer på sig själv blir henne övermäktiga. Till slut kollapsar hon och tvingas till sjukskrivning. Boken ger inga svar på hur man bör agera och den ger inga råd, mer än det man kan läsa mellan raderna, att man bör fundera över vad som är värdefullt och ger mening till sitt eget liv, istället för att oreflekterat följa strömmen för vad andra tycker är meningsfullt.

En helt vanlig familj läste jag 2018. De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet. En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista.

Som natten läste jag förra året. Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten. David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. Personerna det handlar om och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäste sig i mig och jag kunde inte sluta tänka på dem.

Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.

Recension: Halva Malmö består av killar som dumpat mig, av Amanda Romare

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Den här debutromanen gavs ut i oktober 2021, och boken och författaren har kunnat ses i både sociala medier och i gammelmedia, till exempel hos Malou efter tio.

Jag har ingen erfarenhet av ett så ångestladdat dejtingliv som Amanda Romare beskriver det, och jag känner inte igen mig alls i hennes huvudperson, Amandas alter ego, men just därför reagerar jag sannolikt så mycket på det mesta hon skriver, på ett både bra och dåligt sätt. Jag blev ganska överraskad av frispråkigheten (ännu mer när jag såg intervjun hos Malou), men också det hysteriska letandet efter någon att älska och bli älskad av, det lätt maniska uttryck letandet tar sig.

Amanda är 32 år och har levt singel i princip hela sitt liv, bortsett från kortare förhållanden. Hon bestämmer sig för att satsa, och börjar jaga en partner, framförallt på uteställen och på dejtingappen Tinder. I dagboksform dokumenterar hon allt, och då menar jag verkligen allt. Hennes stora dilemma är att hon inte kommer till en andra dejt, åtminstone inte till en tredje eller fjärde, och om hon gör det är det inte för att det finns äkta känslor med i bilden, utan i brist på bättre alternativ. Ja, så hemskt är det, och så förnedrad känner hon sig att hon är beredd att ge upp dejtandet med jämna mellanrum. Men bekräftelsen hon får, särskilt genom dejtingappen, gör att hon torkar tårarna och trycker tillbaka besvikelsen och börjar om. Gång på gång.

Jag gillar inte för grovt språk, och den här boken innehåller mycket av sådant. Bokens första mening: ”Här sitter jag och skiter”. Jag har försökt förstå vad den meningen tillför det som sedan beskrivs, och det enda syftet jag kommer fram till är att få läsaren litet överrumplad, och nyfiken. Jag blir inte nyfiken. Men jag läser vidare, och det är faktiskt väldigt roligt bitvis. Roligt, som i galghumor. Nästan alltid på huvudpersonens bekostnad. Hennes desperation:

”Funderade en sekund på om vi skulle bryta upp, men jag var så attraherad av honom! Kanske gör det inget att min blivande pojkväns bästa kompis langar droger? Kanske gör det inget att min blivande pojkvän även erkände att han tidigare arbetat med att langa droger? Samt blivit hjärntvättad?”

Amanda står ut med mycket. För mycket. Hon är 32, men i mina ögon agerar hon som en tonåring med dålig självkänsla, jag vill bara ta bilen ned till Malmö och prata med henne om att hon är på fel spår. Att hon inte skall försöka vara så som hon tror att andra vill ha henne, inte tänka så mycket på vad männen hon träffar vill ha, utan på vad hon vill ha. Att hon inte skall acceptera att en man säger till henne att hon kan gå utan att väcka honom om han somnar. Att killar gång på gång säger till henne att hon antagligen är mer intresserad av dem än de av henne.

Författaren har en enormt stor självdistans och bjuder verkligen på sig själv, och i egenskap av sitt alter ego, delar hon frikostigt med sig av sitt dejtingliv, och som det verkar berättar hon allt in i minsta detalj. Det blir faktiskt väldigt tragikomiskt och dråpligt. Språket och dagboksformen passar ämnet perfekt. Det blir dock litet väl långrandigt, och när allt upprepar sig gång på gång tappar jag intresset när det är ungefär femtio sidor kvar. Författaren har nu, som jag förstått det, ett förhållande som varat längre än tre dejter, och jag ser fram emot en uppföljare om vilka dilemman som hon upplever i en stabil relation, det kan bli minst lika roligt, antagligen roligare.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 310
Utgivningsdatum: 2021-10-15
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Omslagsformgivning: Sara R. Acedo

Årets julbordsdukning, julklappsberget och libanesisk lax

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Hoppas att ni haft en stämningsfull och fin jul? Ni vet att jag älskar allt med julen. Framförallt att man får en möjlighet att maximera omtanken om andra. Jag börjar redan i oktober med att fundera ut julklappar som jag tror kommer att bli personliga och önskade presenter. Och i november dekorerar jag med granris och halmkärve vid vår entré och förbereder mat och annat för att familjen och alla som firar jul med oss skall få så mycket julstämning som det går.

I år har jag dock varit extremt trött på grund av att jag sover max fem timmar per natt sedan någon gång i höstas. Jag vaknar vid tre varje natt av smärta i min arm. Magnetröntgen visade att jag skadat tre senor i axel/arm och att skulderbladet blivit böjt. Så jag går runt litet på halvfart, och gjorde visserligen pepparkaksdeg, men har inte hunnit kavla ut och sätta upp figurerna med våra namn på i fönstret, som jag alltid gjort tidigare. Och jag hann inte baka allt jag tänkt, eller laga det jag brukar. Men det blev bra ändå.

Så här dekorerade Jackie och jag bordet i år. Det ser ut som om ljusen är gula, men det är skenet från ljusslingan och det dåliga ljuset på kvällen som ger den synvillan på bilderna. Jag orkar inte redigera bilderna :) Förutom granris från skogen hade jag köpt julbuketter att ha på borden.

Av en kattungeköpare fick jag tips om libanesisk lax. Jag beställde hem sumak, som är en syrlig krydda, och tahina (alltså inte tahini), och lagade den här laxen till julafton. Jag trodde inte att någon skulle våga testa, men den tog helt slut, alla gillade!

Jag fick beröm för min potatisgratäng, och tackade artigt. Men jag kunde bara hålla mig i några sekunder, sedan måste jag avslöja hemligheten. Jag hade inte orkat laga den från grunden som jag brukar, utan köpt färdig i butik, men gjort den smakrikare genom att skära salladslök och blanda i, litet pressad vitlök och ytterligare salt och peppar för att gratängen inte skulle bli så mesig i smaken. Jag tycker bäst om att laga från scratch, framförallt för att slippa onödiga tillsatser, konserveringsmedel mm, men ibland måste man ta genvägar.

Vi var 17 personer på julafton, och alla gav julklappar, så det blev många julklappar att dela ut i år.

Bella gjorde så fina påsar av julklappspapper. I granen hade vi julblommor i år, och så har vi skaffat en grankorg som döljer julgransfoten.

Jag gav Patrik en bok om Biltmore Estate och en helt nyutkommen bok om hur Vanderbiltsläkten byggde upp och förlorade sin förmögenhet. Vi besökte Biltmore 2011, och jag tänkte att det kunde vara roligt att läsa mer om det vi såg då. Här finns ett inlägg i min reseblogg om vårt besök där. En cardigan från stenströms i merinoull och en skön huvtröja från svenska Morris i färger jag vet att Patrik gillar, en kapsylöppnare passande en golfspelare som Patrik och en pyjamas att strosa omkring och ta det lugnt i på helgerna.

Tjejerna fick kläder, smink, hudvårdsprodukter, airpods, skor, böcker, luftrenare mm.

Jonathan och Milo fick i julklapp från oss att följa med när vi skall till Hotell Havsbaden, övernattning, frukost, trerättersmiddag och tillgång till spa- och relaxavdelningen.

Från Patrik fick jag en ny kaffemaskin. Från Jackie fick jag en jättefin, handgjord kopp med guldkant av keramiker Lotta Sjöberg (älskar koppar!) och en bok som jag önskat mig och som beskrivs som fenomenalt rolig om att längta efter kärlek men att om och om igen bli ratad av typer man kanske inte ens ville ha. Från Bella fick jag ett fint halsband med mitt stjärntecken (inte riktigt som det på bilden, men nästan) i den egengjorda presentpåsen i bildkollaget längre upp, och ett par jättegulliga strumpor med två motiv som Bella förknippar med mig; pudel och jul ♥ ♥ ♥

Några av oss, och pepparkakshusen som Bella, Jackie, Milo och Jonathan byggde och dekorerade, julkorgar som jag fick och de två fina keramikhästarna av Erkers Marie.

Efter Kalle, julbord med extra allt och julklappsutdelning spelade vi julklappsleken, så roligt och så mycket skratt och härlig stämning!

Jag blev i princip klar med julbocken och kälken innan julafton och jag har dekorerat med små granar och granris vid trappan, bytt sängkläder och gardiner, bakat lussekatter och kladdkakemuffins till mina tomtebakelser, hämtat mossa och planterat amaryllisar och hyacinter. I dag fortsätter vi att njuta av julen, och så kommer den sista kattungeköparen och hämtar sin tingade lilla kattflicka. Och så skall jag faktiskt arbeta med ett lektörsuppdrag.

Det var vår jul. Vit blev den också, med snö som föll några dagar innan och under julafton. Mysigt!

Önskar er alla en god fortsättning! ♥