Äntligen en ny pusseldeckare om klädskaparen Hannah Lönn, som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att lösa! Det här är välskrivna pusseldeckare med stort mått av glimt i ögat. Jag ser verkligen fram emot att börja läsa den.
Den första delen utspelade sig i en idyllisk småstads – landsortsmiljö med hemlighetsfulla bybor. Den andra i modebranschen i Stockholm. Den här gången härjar en mordbrännare på Öland, där Hannah överraskas av snöstorm och tvingas söka skydd på en gård.
Som tidigare, supersnyggt omslag! Och titta vilket kreativt och roligt schema över inblandade och misstänkta! Vaniljhjärtat: ni som läst förstår 🤍
Jag lade in den här boken som en så kallad händelse på mitt Instagramkonto, och ganska många hade sett inlägget efter tjugo timmar, men ingen mer än jag läste boken. Inte så konstigt, den är helt nyutkommen. Jag har bara läst några avsnitt, men den har mig redan fast. Jag skall berätta mer om boken när jag läst klart, men jag vågar redan rekommendera den.
Tiden räcker inte riktigt till när det är mycket som händer i livet, så inläggen här i bloggen har varit sällsynta. Men kanske är jag tillbaka nu. Jag hoppas det. Jag skjutsade Bella och Jonathan till bussen i morse, och möttes av det här när jag kom hem. Ofta är det blåsigt och onödigt kallt här på Upplandsslätten, men när det är så här dramatiska soluppgångar kommer verkligen vidderna till sin rätt!
Vi är med hästar igen ♥ Två unghästar som gått i hästflock i ett respektive tre år, ohanterade. De var båda två hingstar tills för en månad sedan. Det mesta har hittills gått bra. Hannibal som flyttade hem först, har lärt sig att gå in i stallet utan att bli rädd, att stå i en box (han har bara gått utomhus tidigare), att ha träns och longeringsgjord, att bli ledd, att bli longerad, att stå stilla på stallgången, att komma när jag ropar. Ja, sådant som ingår när man tämjer en häst som levt mer eller mindre vild i en hingstflock hela sitt liv.
Det värsta som hänt är väl att Hannibal bestämde sig för att slita sig från mig, och jag bestämde mig för att inte tillåta det. Så jag släppte inte grimskaftet, utan släpade med tjugo meter på mage bakom honom innan jag tvingades ge mig och såg honom trava lugnt iväg ut på vägen. Men nu har jag vidtagit åtgärder så det inte händer igen :)
Jag läser väldigt mycket, men inte så många romaner. Men det kommer ett gäng recensioner inom kort. Jag läser däremot många manus som jag skriver lektörsutlåtanden om. Väldigt lärorikt, intressant och roligt, men dessvärre inga manus jag kan berätta mer om här. Förhoppningsvis blir vissa av dem utgivna så småningom.
Just nu - Just här 