Färgglad festpaj

Det här är min favoritpaj!

Grundreceptet kommer från Annas mat, av Anna Bergenström. Även om man inte gillar att laga mat, så kan man läsa hennes kokböcker ändå – de är en ren njutning. Hon har en härlig inställning till mat!

Jag gjorde om pajdegen litet
3 dl vetemjöl bytte jag mot 1 1/2 dl vetemjöl + 1 1/2 dl dinkelmjöl. Då håller fortfarande pajdegen ihop, men den blir krispigare och litet mer smakrik
1 krm salt
150 g kylskåpskallt smör
2 msk iskallt vatten

Ca 300 g broccoli
1 röd paprika
4 dl riven ost
3 ägg
2 1/2 dl mjölk
Svarta oliver
Salt och peppar
Skivade tomater blir fint att lägga på, men det hade jag tyvärr inte hemma

Gör så här
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Blanda ihop pajdegen
3. Tryck ut den i en pajform
4. Ställ in pajformen i frysen 5 minuter eller i kylskåpet 30 minuter
5. Förgrädda i ca 15 minuter mitt i ugnen
6. Koka broccolin lätt och spola sedan i kallt vatten. Låt rinna av ordentligt. Skär broccolin i stora bitar
7. Kärna ur och strima paprikan och skiva tomaterna
8. Blanda en smet av ägg, mjölk, salt och peppar
9. Lägg hälften av osten direkt på pajskalet och sedan grönsakerna ovanpå
10. Lägg resten av osten på grönsakerna, och häll över äggstanningen. Jag tycker att det blir jämnare fördelning av osten när man inte blandar ned den i äggstanningen som det annars oftast står i pajrecept.
11. Lägg på tomatskivor
12. Grädda i 200 g ugnsvärme ungefär 35 minuter (kortare om du har varmluftsugn)

…vem har sagt att jag är konsekvent… ;)

Jag upplevde samma sak som Monnah skrev i sin kommentar till mitt inlägg om Ranelid. Vilket superego Björn Ranelid verkade vara. Här lovsjunger han kvinnan, men i handling vänder han henne ryggen. För honom verkade det vara en soloshow.

Men i själva verket kanske man inte vet så mycket om hur någonting är, egentligen…

Kommer att tänka på vad Carl Jonas Love Almqvist skrev:

Varför är den gode dum?

Varför är den kloke ond?

Varför är allt en trasa?

Ur berättelsen om de två prinsarna Ormus och Ariman.  Den ene är godheten, den andre är ondskan. Men betydelserna förskjuts, börjar flyta, allteftersom berättelsen fortskrider. Det goda visar sig vara tämligen ont och det onda ganska gott. Ingenting är enbart svart eller vitt.

Ville bara säga det. Nu skall jag ladda upp ett enkelt och smarrig recept!

 

 

Man måste bara älska en underdog

Låtarna i melodifestivalen har hittills varit som filmjölk. Det är ingen smak som sticker ut.

Bortsett från Thorsten Flincks låt. Refrängen ”jag reser mig igen” har jag nynnat på sedan första deltävlingen! Inte oväntat att han blev min favorit. Han är ett geni och en outsider. Hans dramatiska sida och raspiga röst gjorde ju inte saken sämre.

I förra deltävlingen var det däremot ingen låt som fastnade. Men nu har jag lyssnat på kvällens låtar… Ja, vad skall man säga…

Var hämtar han sitt mod, Björn Ranelid, det undrar jag? Först let’s dance och nu det här, trots att han tillhör kultureliten. Ni känner väl till uttrycket ”skomakare bliv vid din läst”. Jag avskyr det uttrycket, särskilt när det syftar till att skilja mellan det som anses högt från det som anses lågt.

Ända sedan jag läste att Björn Ranelid skulle delta i melodifestivalen har jag hoppats att det skall gå bra för honom. Och nu har jag som sagt lyssnat på låten, och den är ju lysande!! Nytänkande, precis som utlovat, och så äkta.

Nu går jag omkring och skanderar att kärleken är ett mirakel, varvat med att jag reser mig igen! :D