Linda och hennes föräldrar lever primitivt och av små medel i en torftig stuga vid en sjö i skogen, långt utanför den gudsförgätna småstaden Loose River i Minnesota. Innan Linda föddes valde föräldrarna att bryta upp från sitt medelklassliv och tillsammans med andra leva i ett hippiekollektiv. I ortsbefolkningens ögon en sekt. Sedan länge är det bara Linda och hennes föräldrar som bor kvar.
I sina begagnade kläder och med en asocial inställning till livet, skolan och klasskamraterna, utgör Linda en udda figur i samhället. I skolan går hon under smeknamnet Miffot eller Kommunisten. Den enda hon känner någon slags gemenskap med är den nye läraren med ett mörkt förflutet. Inte heller hemma känner hon någon djupare gemenskap och tillhörighet. Mamman håller en oförklarlig distans till sin dotter. Pappan har svårt med det som är levande, men med honom kan hon i alla fall hugga ved och rensa fisk. Linda håller helst till ensam i skogen och med hundarna.
En dag flyttar det in en ung kvinna med ett litet barn i huset på andra sidan sjön. Linda blir barnvakt till deras fyraårige son. Hon dras till familjen som öppnar sitt hem för henne och låter henne bli en del av deras självklara gemenskap. Linda är en betraktare, och hon lägger märke till alla små detaljer som tillsammans skapar familjens hemtrevliga och kärleksfulla liv. Hon ser hur kvinnan värmer barnets juice när den är litet för kall och hur hon och barnet rabblar en ramsa varje gång de tar av sig skorna. Men Linda ser även saker som gör henne fundersam, och hon blir inte särskilt förtjust i mannen i familjen när han dyker upp. Hon uppfattar honom som en okänslig faktatyrann som påverkar stämningen negativt i den lilla familjen på andra sidan sjön. Tecknen på att allt inte är som det skall blir fler och fler.
Jag blir inte klar över vem Linda egentligen är, och varför hon inte reagerar innan det är för sent. Det kanske kan förklaras med att hon äntligen känner gemenskap, att hon tillhör, och att hon försöker hålla fast vid det så länge det går. Intrycket är ändå att hon ger ett själviskt och osunt distanserat intryck till mycket som sker. Ingenting verkar beröra henne på djupet. Redan inledningsvis blir detta tydligt, när en av lärarna plötsligt avlider i skolan. När sjukvårdarna lyfter upp den döde läraren på en bår, gråter elever i skolan. Linda däremot rycker på axlarna och gnolar på en låt av The Doors.
Vad som egentligen hände, då för tjugo år sedan, får vi veta i ett långsamt berättartempo, på gränsen till monotont. Prosan har en drömsk ton och tillsammans med de ganska många och utförliga miljöbeskrivningarna av den otämjda naturen i norra delen av USA blir det nästan hypnotiserande. Det är väldigt vackert. Jag är mer tveksam till de parallella historier som berättas i boken. De är visserligen intressanta i sig, men jag är inte säker på om de verkligen har betydelse för handlingen. Ingenting uttalas klart, författaren låter läsarna själva ana hur saker förhåller sig. Det är något jag annars ofta saknar i romaner, att författare vågar lita på att läsare kan dra egna slutsatser. I Vargarnas historia fortsätter mycket att vara just aningar när boken är utläst, många frågor i boken förblir obesvarade. Det här är tveklöst en bok som fortsätter att väcka tankar och funderingar lång tid efter att den är läst.
.
Mitt betyg: 4/5
.
Antal sidor: 264
Utgivningsdatum: 2017-06-05
Originalets titel: History of Wolves
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100171414
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
♥
Just nu - Just här 