Söndagens smakbit ur en bra bok v. 24 – Den lilla bokhandeln runt hörnet

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Efter några tyngre böcker kan det passa bra med något lättsammare, som en bok om en bibliotekarie som plötsligt står utan jobb när biblioteket där hon arbetar tvingas stänga. Vad gör man i det läget? Jo, man köper en charmig skåpbil och startar en egen bokhandel på hjul ;) Och jag som älskade miljöerna när vi reste runt i de dramatiska, vackra skotska högländerna, inser att det blir ännu mer feelgood i en sådan miljö, det är nämligen där hon tänker bedriva sin rullande bokhandel.

Citatet är från sidan 86 f:

Marek vred sig som hastigast för att titta på henne. ”Ah”, sade han. ”Bokhandel. Mycket bra. Folk gillar bokhandlar.” Nina nickade. ”Jag hoppades det. Jag ville… du vet. Ta med mig böcker ut till människorna. Hitta det rätta för dem att läsa.” Marek log. ”Och var har du din butik? I Birmingham?” Nina skakade på huvudet. ”Nej. Jag tänkte ha den… i bilen.” ”I bilen? En butik i en bil?” ”Ja, jag vet”, sade Nina. ”Det kanske är en usel idé. Jag har inte haft mycket tur med den så här långt.” ”Så du kör runt och letar efter folk som behöver böcker?”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

 

 

 

Helgfrågan v 24 – Årets bok och läsutmaningar

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Har ni läst någon av böckerna som är nominerade till Årets bok?
.
Jag har hittills läst de fyra längst till höger. Andras vänner fick ett hårt omdöme av mig och 2/5 i betyg. Björnstad, Störst av allt och Glöm mig var fantastiska läsupplevelser alla tre, och fick 5/5 av mig. Lykttändaren skall jag läsa så snart som möjligt.
.
Med tanke på hur många andra böcker jag har som ligger här och väntar, och som inte är nominerade till Årets Bok, kommer jag antagligen inte att läsa fler än de här av de nominerade böckerna.
.
Bonusfråga från Mia: Gillar ni läsutmaningar? Ja, särskilt sådana som pågår under en begränsad period, som Mias midsommarutmaning som pågår 22-25 juni. Jag har nappat på ett par utmaningar som pågår under hela året, men inspirationen är inte på topp i de utmaningarna.
 .

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Recension: Glöm mig, av Alex Schulman

.

Alex Schulmans bok Glöm mig är nominerad till Årets bok 2017. Jag är dock tveksam till att beskriva den som en skönlitterär roman, för mig är det en självbiografisk skildring. Som sådan är den enormt självutlämnande om relationen mellan honom och hans mamma.

Mamman är alkoholberoende under större delen av sitt vuxna liv och som hennes son blir han medberoende. Han lär sig att förneka det han ser, att täcka upp för henne och ursäkta henne när hon gör misstag och sårar honom och andra. Vi förstår hur hårt han kämpar för att få sin mammas uppmärksamhet och kärlek, och inte hamna på andra plats efter hennes kärlek till alkohol, och för att inte drabbas av hennes ”silent treatment” då han gjort något som inte passade henne. Det handlar också mycket om hur hon även överöste honom med kärlek. Det där oberäkneliga sättet måste ha varit fruktansvärt att leva med. Det är en väldigt stark skildring, som varvas med ömsom hjärtskärande, ömsom varma och kärleksfulla beskrivningar från deras mor-son-relation.

”Hon kommer in i köket och trampar på Niklas leksaksbil som ligger på golvet. Hon tappar balansen och halkar till. Det går bra, hon håller sig i bordskanten och undviker att ramla, men skadan är ändå redan skedd. Vad är detta för dårhus, skriker mamma. Håll koll på grejerna! Hon går med bestämda steg mot vitrinskåpet. Hon tar fram den keramikkopp Niklas gjort i träslöjden. Hon går tillbaka mot vår plats vid köksbordet. Och så kastar hon koppen med full kraft i golvet framför oss. Skärvor flyger åt alla håll.”

Det som händer i Schulmans familj är jag övertygad om händer även i många andra familjer. Ibland ingriper socialtjänsten, men en inte alltför vild gissning är att omgivningen sällan förstår hur stort problemet är och hur skadade barnen blir av föräldrarnas oförmåga att hantera föräldrarollen. Det blir så tydligt i Schulmans bok hur medberoende fungerar. Hur hela familjen rättar in sig efter den missbrukande föräldern, anpassar sig för att vara till lags. Barns lojalitet mot sina föräldrar är oerhört stor.

Vi förstår också att den här relationen, styrd av mammans dysfunktionella beteende, sannolikt är något som kan härledas bakåt till nästa generation, Schulmans morfar. Att läsa om hur Schulmans mamma blev ignorerad och bortsänd från familjen från nio års ålder och fortsatt under hela sin barndom, det är minst lika hjärtskärande läsning som den om hur hon själv sedan utsätter sina barn för liknande behandling.

Boken är gripande, men inte så att man har svårt att läsa vidare. Författaren behärskar språket och håller en saklig och nyanserad ton genom hela boken som gör att det blir känslosamt, men inte tårdrypande. Det är förvånansvärt lättläst med tanke på det svåra ämnet. För mig framstår Glöm mig som ett sätt att bearbeta mor-son-relationen som aldrig fick en chans att diskuteras då mamman levde. Ett sätt att försonas med det förflutna och kunna gå vidare. Samtidigt är det en väldigt allmängiltigt viktig bok. Jag förmodar att den är unik i sitt slag i det att den skildrar medberoende då en man är den som är utsatt och offer i relationen. Jag tror att många som levt och/eller lever i dysfunktionella förhållanden kan känna ett stöd i Schulmans bok, i vetskapen att de inte är ensamma om liknande upplevelser.

.
Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 255
Utgivningsdatum: 2016-10-03
Formgivning: Sigge Eklund
Förlag: Bookmark
ISBN: 9789188171887
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris