Kategori: Böcker lästa 2018

Har jag en dålig dag kanske någon dör, av Christian Unge

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar


Det här är en bok jag förmodligen inte skulle kasta mig över om jag såg den i bokhandeln. Både bokens titel och omslaget med en läkare som tittar allvarligt på mig litet underifrån skrämmer mer än det lockar. Spontant känns det bättre att leva i ovisshet om hur verkligheten kan se ut och fortsätta att känna mig trygg med sjukvården, även om det är ett självbedrägeri.

Men, som ni förstår har jag ändå läst Christian Unges bok, och det är jag glad för. Tack till förlaget som trodde att den skulle kunna passa mig. Boken är otroligt intressant, tankeväckande och många gånger gripande. Den är dessutom välskriven och lättläst, vilket litet oväntat, med tanke på ämnet, gör den till en bladvändare. Christian Unge är inte bara läkare, utan även författare till flera spänningsromaner. Han vet hur man gör fakta begripligt och hur han skall berätta om sitt liv som läkare så att det blir alldeles lagom tekniskt för den som inte själv är medicinskt kunnig. Fokus ligger ofta på det psykologiska och mänskliga planet.

Christian Unge berättar personligt och prestigelöst om olika fall där han av okunskap, och ibland på grund av övertro på sin egen kunskap, misslyckats som läkare och patienter har dött. Ibland har han tvingats se människor dö av sina sjukdomar därför att det inte funnits tillräckliga medicinska resurser. Det hände flera gånger i arbetet för Läkare utan gränser i Kongo och Burundi. Men människor överlever också, även det berättar han om.

Den enda kritik jag har är att boken är litet spretig. Jag är inte helt klar över vad som är Christian Unges syfte med boken, även om jag är glad att han valt att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Förutom att han berättar om olika patientfall innehåller boken kritik mot hur auktoritära läkare inom sjukvården förhindrar yngre läkare och övrig vårdpersonal att ifrågasätta beslut. Han diskuterar om Sverige skulle klara att hantera ett terrordåd med hundratals skadade och han redogör för forskningsfusk och Macchiarinis forskningsfusk i synnerhet, och hur Macchiarinis patienter avled till följd av inopererade luftstrupar. Etikfrågor lyft också fram i boken. Som svårigheten i att förhålla sig till de grymma experiment som genomfördes på fångar i koncentrationslägren, och som än i dag är den kunskap vi har om vissa förhållanden, som till exempel grav nedkylning.

Christian Unges bok kanske kan läsas som en kombination av självbiografi, med många berättelser om hur han själv och andra har agerat i förhållande till olika patienter, och ett diskussionsunderlag för förbättringsåtgärder inom vården. Jag, och andra som inte heller arbetar inom vården, får genom Christian Unges bok ett inifrånperspektiv som känns viktigt som patient. Genom att känna till bristerna kan man själv bättre ta vara på sin rätt. Christian Unges bok är oavbrutet väldigt intressant och spännande läsning.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2018-02-01
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113077291
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

 

 

Jag rekommenderar verkligen att läsa boken.

Söndagens smakbit ur en bra bok – Väck mig när det är över, av Anne-Lie Högberg

Publicerat den av Justnujusthar30 kommentarer

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Agnes är en kvinna mitt i livet med man, barn och nytt spännande arbete på gång i en bokhandel i Stockholm. På julaftonens morgon upptäcker hon en knöl i bröstet. Livet ställs på sin spets och hur det sedan går är väldigt trovärdigt beskrivet, vilket säkert till stor del kan förklaras av att författaren själv drabbats av just bröstcancer.

Jag har valt ett citat från sidan 100, som jag tycker är så typiskt för hur jag själv tänker, och säkert många med mig och Agnes i boken. Man sitter där på läkarmottagningen och oroar sig mer för att man skall ha tagit upp sjukvårdspersonalens tid i onödan, än för att man själv kan vara allvarligt sjuk:

Agnes lyfte det högra benet och la det över det vänstra. Högerfoten vickade nervöst. Smög upp handen mot bröstet. Kände försiktigt innanför blusen. Letade. Hoppas den var där nu så att hon inte åkt hit i onödan. Tagit upp sjukvårdens tid i mellandagarna. Blicken gick mot fönstret. Den röda adventsstjärnan hängde litet snett.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

♥

Tio över ett, av Ann-Helén Laestadius

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

När jag först hörde talas om att Kiruna skulle flyttas hade jag svårt att ta till mig det. Självklart måste LKAB istället upphöra med att bryta järnmalmen i gruvan under Kiruna, så att det inte skapas fler sprickor och slukhål i marken och så att människorna kan leva vidare i sin stad. Men så enkelt är det förstås inte. LKAB sysselsätter enormt många i både staden och utanför, och skapar stora vinster. Men ändå, att riva allt i en hel stad, utom vissa utvalda kulturbyggnader, och bygga upp en ny stad tre kilometer österut, den tanken är svår att förstå vidden av.

Maja, som är huvudperson i den här boken, har också svårt att förstå och att acceptera det som sker med hennes stad, med hennes liv. Den påtvingade förändringen då familjens hus skall rivas och de skall flytta till en nybyggd lägenhet skrämmer och oroar.

Sprängningarna som sker varje natt ger henne panikångest. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att staden inte kan rasa. Hon känner ju hur det mullrar och skakar när de spränger, tänk om den ändå rasar? Under sin säng har Maja i hemlighet ställt en väska packad med kläder till sig och till sina föräldrar och sin lillasyster, om det värsta skulle inträffa och de måste fly från sitt hus. Varje natt har hon larmet ställt på tio över ett, för att vara vaken och redo att varna familjen om det blir nödvändigt efter nattens sprängning.

Jag ville läsa Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrade. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Som en motpol till Maja står till exempel Majas mormor, som är kommunfullmäktiges ordförande och därmed för beslutet om att flytta Kiruna. Många föräldrar till Majas klasskompisar arbetar i gruvan och är också för flytten, eftersom LKAB är deras arbetsgivare.

Det här är en välskriven berättelse som trots ett tungt ämne ändå har en hoppfull grundton. Jag tycker väldigt mycket om hur trovärdigt och inkännande författaren skildrar Majas utveckling mot att fullkomligt falla samman av ångesten som tyngt henne så länge, och vidare mot läkning och att om inte gilla så i alla fall kunna acceptera gruvan.

Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok för två år sedan. Ann-Helén Laestadius är en av de författare som kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj 2018, missa inte det!


Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 261
Utgivningsdatum: 2016-05-30
Läsålder: 12-15 år
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129698985
Finns att beställa hos bland andra CDON, Bokus och Adlibris

♥