Kategori: Böcker lästa 2019

Recension: Herravälde, av Elin Olofsson

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

För två år sedan läste jag Elin Olofssons roman Krokas, och blev förtrollad av den vackra prosan och författarens förmåga att på ett återhållet sätt skildra stora och omvälvande känslor och händelser. Hennes nya roman uppfyller alla mina högt ställda förväntningar och mer därtill.

Herravälde utspelar sig under början av 1900-talet, en tid som präglades av ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell kraft och fart. I centrum står tre kvinnor från tre olika samhällsklasser. Herrgårdsdottern Alice, som tvingats ta över driften av gården och färdigställandet av möbelfabriken när hennes föräldrar gått bort och maken drabbats av en stroke, pigan Brita som under hela sitt liv levt under torftiga och kränkande förhållanden och så konstnärsdottern Thomasine med större ambitioner än att måla porträtt i sin fars namn. Året då kvinnor för första gången får rösta i Sverige, 1921, korsas de tre kvinnornas vägar och ingenting kommer att bli sig likt igen.

Man brukar påstå att den första meningen i en bok är viktig för att sätta tonen för vad som komma skall. Jag brukar inte tycka att de där förstameningarna är så viktiga egentligen, för hur ofta rymmer de bokens stämningsläge, det man känner först när man läst några kapitel. Men här är en bok som naglar fast stämningen direkt i sina två första meningar: ”En gång gick en älgtjur genom isen i Anviken. Det var i slutet av mars, bara någon månad efter att Alices lillebror begravts borta vid sockenkyrkan”. Under bokens första sidor berättas hur en älg går genom isen och inte kan ta sig upp. Vad som händer sedan fick mig att glömma att andas. Jag skall inte förstöra det för er genom att berätta exakt vad som händer, men de känslor som väller upp inombords återkommer hela tiden genom berättelsen om de tre unga kvinnornas levnadsöden. När allt tycks som mörkast, och det äntligen strömmar in en smula hopp och framtidstro, då vrids kniven om ett varv till och gör allt ännu värre än det redan var.

Som jag skrev inledningsvis rymmer Herravälde många stora och omvälvande händelser och känslor; stark vänskap, kärlek och mod, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt hakar samman med varandra. Alice, Brita och Thomasine kommer från helt olika sociala och ekonomiska förhållanden, men har det gemensamt att de alla tre har försökt att leva så som det förväntas av dem, att finna sig i sin lott. ”Så det var det här. Äktenskaplig lycka. Tillåten lycka. Bara det här.” Utåt sett har det fungerat ganska bra, men inuti finns en glöd och en uppdämd frustration över sakernas tillstånd.

Trots motgångar och hopplöshet har människor ofta en nästan osannolik förmåga att behålla sin tro, sitt hopp och förmågan att älska. Det gäller också de flesta i Elin Olofssons roman Herravälde.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 396
Utgivningsdatum: 2019-08-08
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146235729
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

Nya böcker att läsa i september

Publicerat den av Justnujusthar10 kommentarer

Tre nya böcker som förmodligen är ganska olika varandra, men som har det gemensamt att jag är väldigt nyfiken på dem. Jag har inte läst något av Tayari Jones och Niklas Natt och Dag, men blivit nyfiken på dem utifrån vad andra berättat.

Som ni ser är Shelly en väldigt skolad bokhund, hon vet att hon skall sitta stilla och posera tills jag säger att jag har fotat klart, och hon verkar på allvar älska det. Hon vet exakt vad hon skall göra när jag kommer med böcker och kameran. Doris är inte en lika skolad bokkatt, men Shelly försökte verkligen sitta stilla trots att det var svårt när Doris distraherade henne.

Pascal Engman blev en favoritförfattare i och med sin debutroman, Patrioterna. Vilken bok alltså! Klicka på titeln om du vill läsa min recension. Sedan skrev han Eldslandet, den första delen i en planerad thrillerserie om polisinspektör Vanessa Frank. Och nästa vecka kommer uppföljaren, Råttkungen, ut i handeln.

Pascal Engmans romaner är otroligt välskrivna med högt tempo och stort samhällsengagemang, och han lyckas dessutom väldigt väl med gestaltning av både personer och miljöer, vilket gör romanerna inte bara spännande, man känner också för karaktärerna. Har ni inte läst något av honom än, så måste ni göra det.

Så här fint förpackad kom boken från förlaget.

♥

 

Recension: Så gör jag – konsten att skriva, av Bodil Malmsten

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva gavs ut första gången 2012, och i somras kom den ut i ny utgåva. Det är en väldigt originell handbok om författande, med tips och verktyg för att undvika de största fallgroparna och bli en bra skribent.

Under läsningen har jag varit väldigt kluven till den här boken, om den verkligen fyller en funktion som handbok i skrivande, eller om den främst är en essäsamling med författarens personliga tankar och reflektioner kring livet som författare och om skrivande. Som essäsamling är det väldigt fin läsning, genomsyrad av Bodil Malmstens speciella, nästan hypnotiserande, sätt att skildra stort som smått. Hennes humor, bitskhet, ilska och inte så ofta lycka, men förnöjsamhet, lyser igenom det samlade lugn som jag tycker utmärker hennes vackra och njutbara texter, och så även i den här boken.

Men boken fyller absolut en funktion som handbok också, den är bara inte så handgripligt formulerad. Jo, innehållsförteckningen är det. I kapitlen är dock alla tips och råd oftast invävda i författarens personliga reflektioner, vilket gör att man får samma känsla som att sitta och lyssna på en klok och kunnig person som berättar om sitt liv och där det gäller att lyssna uppmärksamt för att inte missa minsta lilla visdom. För mig är det här en ypperlig handbok i skrivande, och i läsande, vilket alla markerade sidor visar så här i efterhand.

Jag skulle vilja återge några av alla fantastiska tips och verktyg för skrivande som man får av författaren. Till exempel nämner hon att det krävs en sammanhängande tid för skrivande och en fredad plats att göra det på. Alla skrivande personer vet att det är så, men det kan vara skönt att hänvisa till Bodil Malmsten när omgivningen tror att man kan skriva genomtänkta och kloka saker under tiden man håller ett öga på middagen som kokar på spisen och läser läxorna med barnen. En annan Bodil, fysikern och författaren Bodil Jönsson, har skrivit om något liknande, nämligen ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Bodil Jönsson menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt. Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att hjälpa barnen med läxorna till att laga mat, vidare till att tvätta och att åka och träna. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd. Personligen behöver jag en sammanhängande tid för skrivande för att hinna ställa om och komma in i ämnet, och det känns väldigt skönt att veta att både Bodil Malmsten och Bodil Jönsson upplever samma sak.

Jag älskar Bodil Malmstens grundinställning. Hon uppmanar till att ta ut skrivglädjen, och alla annan glädje, i förväg och förvara den ljust. Tids nog kommer problemen. ”Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.” Hon skriver också om inspiration som startskottet i maratonloppet, där inspirationen måste avlösas av långt tålamod. Hon skriver om myten om förstameningen i böcker. Jag kände igen mig i hur Bodil Malmsten brukade säga ord och meningar högt, för att liksom smaka på orden och kunna avgöra innebörden och känslan i dem. Låter det harmoniskt eller skär det sig. Så gör jag ofta. Det är ju så mycket enklare att formulera en mening, eller att tolka innebörden i det någon annan skrivit, när man läser upp det högt för sig själv, och om det behövs flera gånger. Jag kände också igen mig i min egen skrivprocess när jag läste om hur Bodil Malmsten upplevde helvetesperioderna, då man kommit så långt i skrivprocessen att man inser hur mycket det är kvar att skriva. Jag skulle vilja nämna många fler kloka råd som författaren ger i boken, men skall avsluta med två som jag själv kommer att använda mig av inom kort. Dels att leta reda på experter som kan läsa din text, dels att inte peka på eventuella problem i texten, bara lämna över för läsning. Om ingen reagerar kanske det man själv upplever som ett problem inte är det. Det finns nog med problem ändå för att flagga för alla tveksamheter.

Jag måste få avsluta med att återge Bodil Malmstens ord riktade ”Till den som skriver”:

Gå inte i sömnen.
Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.
Smaka på allt.
Gå in i allt.
Stå utanför.
Behåll förundran inför allting.
Bevaka din förundran.
Var förvånad.
Så det kan vara.
Så det kan bli.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2019-06-28
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177819998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris