Recension: Bed & Breakfast för lata brudpar av Frida Gråsjö

Bonustips: besök gärna idylliska Linnés Hammarby utanför Uppsala om du får möjlighet. Jag associerade till Hammarby när jag läste Frida Gråsjös roman, och därför får ett av mina foton därifrån utgöra bakgrund till boken med det vackra omslaget

Bed & Breakfast för lata brudpar gavs ut förra våren, i augusti kom den andra fristående delen i Rosnäs-serien och i april i år kommer tredje delen. Frida Gråsjö skriver sina romaner på fritiden, vilket gör prestationen än mer imponerande. Det kanske skall gå snabbt att skriva för att det skall bli bra? För bra är det. Jag hade länge en bild av mig själv som oromantiskt realistisk, och därför ointresserad av feelgoodromaner. Det har visat sig vara helt fel. Jag är väldigt svag för feelgoodromaner när de är så här välskrivna.

Beatrice Blom arbetar som föredragande inom Förvaltningsrätten och på fritiden odlar hon orkidéer, shoppar märkeskläder och går på dejter med potentiella blivande äkta män. Helst av skulle Bea vilja vara mer som sin syster Cilla, som alltid gått sin egen väg och nu driver eget cateringföretag, är gift med en fin och omtänksam man och har två ljuvliga tvillingdöttrar.

När Bea är på väg hem efter en misslyckad blinddejt råkar hon få se och avhöra delar av ett samtal mellan ledaren för ett kriminellt MC-nätverk, huvudmisstänkt i en pågående förhandling, och den domare som leder huvudförhandlingen i målet. Hon nämner det för sin karismatiske och karriärhungrige kollega, som hon i hemlighet är förälskad i. Kort därefter får Bea besked om att hon är misstänkt för att ha läckt uppgifter i ett sekretessbelagt mål.

För att inte bli avstängd från sin tjänst, tar Bea tjänstledigt och anmäler sig till en kurs i orkidéodling på universitetet, hon får en tjänst som vigselförrättare och hjälper sin syster Cilla med att arrangera bröllopsdukningar. Genom ett sådant uppdrag får hon även en deltidstjänst som trädgårdsmästare på det romantiskt lantliga, men litet försummade, Bodins Bed & Breakfast. Bea lär känna den ganska irriterande bröllopsfotografen Markus och den pensionerade polisen Ture från orkidékursen. Under tiden som internutredningen om henne pågår på domstolen, får Bea tid att fundera över vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det här är en så mysig värld att försvinna in i, med mycket av sådant som jag tycker är som balsam för själen. Att upptäcka spännande växter som dolts av flera års ogräs, att cykla på grusvägar med solen i ansiktet, att duka och dekorera fint med växter i små vaser och bröd i små påsar till varje gäst. Den rymmer lögner, svek och sorg, men också kärlek och äkta vänskap. En liten kriminalhistoria vävs in i berättelsen. Den påminner i ton och stil om en lightversion av pusseldeckare från femtiotalet. Det är lagom spännande och framförallt mycket charmigt.

Berättelsen är överlag väldigt välskriven med genomtänkt dramaturgi. Allt som sker känns naturligt och självklart utan att det någon gång blir banalt eller innehåller språkliga klichéer, så som jag ibland tycker är risken med just feelgoodromaner. Det är en svår avvägning, att lyckas med att förmedla något romantiskt och lättsamt utan att det upplevs för osannolikt och i värsta fall pinsamt. Det är aldrig den minsta risk för det i den här romanen, allt är välavvägt. Personer vävs snyggt in i berättelsen och får senare på ett självklart sätt en avgörande roll för utvecklingen. När berättelsen är slut har de flesta av huvudkaraktärerna tvingats ompröva sina beslut, sina mål och ibland sin syn på sig själva. Det här är en feelgoodroman helt i min smak.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Rosnäs-serien (#1)
Antal sidor: 237
Utgivningsdatum: 2021-04-09
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Paolo Sangregorio

En sådan dag helt enkelt

När det inte finns några rester kvar från tidigare, relativt vällagade, måltider i kylskåpet, då kan det bli så här ;) Vita bönor i tomatsås från konservburk, färsk spenat fräst i smör, och tonfisk med litet majonnäs och havssalt. Innehåller allt man behöver av kolhydrater, fett och protein. Men ge mig gärna tips på andra lika välkomponerade snabbrätter!

Dagens klädsel: pyjamas och raggsockor.

Det bästa med en-två timmars lunch: en mysig och spännande bok!

Hoppas ni har det bra denna litet gråmulna onsdag ♥

Recension: Halva Malmö består av killar som dumpat mig, av Amanda Romare

Den här debutromanen gavs ut i oktober 2021, och boken och författaren har kunnat ses i både sociala medier och i gammelmedia, till exempel hos Malou efter tio.

Jag har ingen erfarenhet av ett så ångestladdat dejtingliv som Amanda Romare beskriver det, och jag känner inte igen mig alls i hennes huvudperson, Amandas alter ego, men just därför reagerar jag sannolikt så mycket på det mesta hon skriver, på ett både bra och dåligt sätt. Jag blev ganska överraskad av frispråkigheten (ännu mer när jag såg intervjun hos Malou), men också det hysteriska letandet efter någon att älska och bli älskad av, det lätt maniska uttryck letandet tar sig.

Amanda är 32 år och har levt singel i princip hela sitt liv, bortsett från kortare förhållanden. Hon bestämmer sig för att satsa, och börjar jaga en partner, framförallt på uteställen och på dejtingappen Tinder. I dagboksform dokumenterar hon allt, och då menar jag verkligen allt. Hennes stora dilemma är att hon inte kommer till en andra dejt, åtminstone inte till en tredje eller fjärde, och om hon gör det är det inte för att det finns äkta känslor med i bilden, utan i brist på bättre alternativ. Ja, så hemskt är det, och så förnedrad känner hon sig att hon är beredd att ge upp dejtandet med jämna mellanrum. Men bekräftelsen hon får, särskilt genom dejtingappen, gör att hon torkar tårarna och trycker tillbaka besvikelsen och börjar om. Gång på gång.

Jag gillar inte för grovt språk, och den här boken innehåller mycket av sådant. Bokens första mening: ”Här sitter jag och skiter”. Jag har försökt förstå vad den meningen tillför det som sedan beskrivs, och det enda syftet jag kommer fram till är att få läsaren litet överrumplad, och nyfiken. Jag blir inte nyfiken. Men jag läser vidare, och det är faktiskt väldigt roligt bitvis. Roligt, som i galghumor. Nästan alltid på huvudpersonens bekostnad. Hennes desperation:

”Funderade en sekund på om vi skulle bryta upp, men jag var så attraherad av honom! Kanske gör det inget att min blivande pojkväns bästa kompis langar droger? Kanske gör det inget att min blivande pojkvän även erkände att han tidigare arbetat med att langa droger? Samt blivit hjärntvättad?”

Amanda står ut med mycket. För mycket. Hon är 32, men i mina ögon agerar hon som en tonåring med dålig självkänsla, jag vill bara ta bilen ned till Malmö och prata med henne om att hon är på fel spår. Att hon inte skall försöka vara så som hon tror att andra vill ha henne, inte tänka så mycket på vad männen hon träffar vill ha, utan på vad hon vill ha. Att hon inte skall acceptera att en man säger till henne att hon kan gå utan att väcka honom om han somnar. Att killar gång på gång säger till henne att hon antagligen är mer intresserad av dem än de av henne.

Författaren har en enormt stor självdistans och bjuder verkligen på sig själv, och i egenskap av sitt alter ego, delar hon frikostigt med sig av sitt dejtingliv, och som det verkar berättar hon allt in i minsta detalj. Det blir faktiskt väldigt tragikomiskt och dråpligt. Språket och dagboksformen passar ämnet perfekt. Det blir dock litet väl långrandigt, och när allt upprepar sig gång på gång tappar jag intresset när det är ungefär femtio sidor kvar. Författaren har nu, som jag förstått det, ett förhållande som varat längre än tre dejter, och jag ser fram emot en uppföljare om vilka dilemman som hon upplever i en stabil relation, det kan bli minst lika roligt, antagligen roligare.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 310
Utgivningsdatum: 2021-10-15
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Omslagsformgivning: Sara R. Acedo