I bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka frågan: Vilka topp 5 fiktiva karaktärer önskar du vore dina bästa vänner (böcker/film/tv)?
Skeeter i boken ”Niceville”
Zeb Macahan i tv-serien ”Familjen Macahan”
Halim i boken ”Ett öga rött”
Sherlock Holmes i filmen med samma namn, med Robert Downey Jr
Cameron Tucker i tv-serien ”Modern Family”
Skeeter och jag skulle ha mycket gemensamt. Samma intresse för mänskliga rättigheter, samma skrivlust, samma allvar, samma oräddhet för vad omgivningen skall tänka, samma ointresse för att behaga. Jag tror att Skeeter och jag hade fungerat perfekt som både vänner och kollegor, och vi hade kunnat arbeta tillsammans för att bekämpa orättvisor.
I Zeb skulle man ha en pålitlig hårding till vän, som skulle ställa upp alla lägen. Och så mycket spännande han skulle ha att berätta, och kanske skulle man våga följa med på något strapatsrikt äventyr till häst! Han i sin tur skulle uppskatta att komma hem till oss, till ett tryggt familjeliv där han skulle bli väl omhändertagen med lagad mat och bekvämligheter. Men han skulle nog bli uttråkad ganska snart ;)
Halim, som är så säker på att han har genomskådat Integrationsplanen och som har som mål att bli ”Sveriges mäktigaste revolutionsblatte, en tankesultan”. För att verkligen förstå Integrationsplanen, och för att bli mer harmonisk och känna sig som en del av det samhälle han lever i, skulle han behöva umgås även med infödda svenskar, till exempel mig. Han är nog en bra kille, men behöver bli betydligt mindre rasistisk och inse att världen inte är antingen svart eller vit, utan en blandning. Han skulle definitivt behöva fler vuxna förebilder.
Hur intellektuellt stimulerande och samtidigt otroligt spännande skulle det inte vara att vara vän med Sherlock Holmes! Och då tänker jag på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes, eftersom jag gillar humorn och glimten i ögat. Sherlock skulle få mig att förstå, att små händelser som jag knappt reflekterat över, egentligen är pusselbitar i något mycket större… Litet svårt skulle det nog bli att vara riktiga vänner, med tanke på hans bestämda syn på känslor i förhållande till logik: ”whatever is emotional is opposed to that true cold reason which I place above all things”.
Min favorit i Modern Family; Cameron Tucker. Den homosexuelle, överviktige, neurotiske och otroligt rolige och utflippade Cam. Jag skulle ha roligt från första sekunden och skratta hela tiden. Om samtalen med Sherlock skulle vara strikt logiska och faktamässiga, skulle samtalen med Cameron vara raka motsatsen, helt och hållet baserade på känslor, och variationen skulle bli perfekt!
.
Här finns många fler som bloggat på samma tema, klicka in och hoppa runt bland spännande bokbloggar!
I Bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka (29 januari – 1 februari) frågan: Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig, eller som du absolut inte tyckte om?
Kanske den bästa bok jag läst, To the wedding, av John Berger, slutade på ett sätt som jag inte tyckte om. Jag hade önskat mig ett bättre slut för huvudpersonerna. Samtidigt är slutet avgörande för att boken skall bli den fantastiska skildring som den är.
Ninon, är en tjugotreårig fransyska som har träffat sitt livs stora kärlek, Gino, och de planerar sitt bröllop i Italien, Ginos hemland. Ninons mamma reser till bröllopet med buss från Bratislava, pappan reser med motorcykel från Frankrike. I deras ögon lyser förtvivlan. Ninon har fått ett sår på läppen som inte vill läka, och när hon får det kontrollerat av en läkare, ger han henne beskedet att hon har AIDS. Smittad av en engångsaffär för länge sedan. Gino har inte blivit smittad, och Ninon vägrar att genomföra bröllopet eftersom ett liv med henne skulle innebära en risk att han också blir smittad. Gino lyckas dock övertala henne, och hon går med på att genomföra bröllopet under vissa bestämda villkor som skall skydda Gino från att bli smittad. Omgivningen runt Ninon betraktar Ninon med skräck och behandlar henne därefter. Ginos pappa planerar att skjuta henne, vilket han ser som en barmhärtighetsgärning för alla, men ångrar sig i sista stund när han träffar henne. Men Ninons verkliga vänner och familj och hennes läkare ger henne sitt fulla stöd.
Alla berörda måste hitta sina egna sätt för att att hantera Ninons öde. Berättelsen följer Ninons föräldrar som förbereder sig för bröllopet, och den följer Ninon. Bröllopsskildringen är fantastiskt stark, positiv och sorglig på samma gång. På bröllopsdagen tar Ninon av sig sina skor och dansar barfota med Gino på stranden, som om deras lycka kommer att vara för evigt. Som om döden aldrig kommer att drabba dem. Men genom en blind grekisk försäljare av amuletter som skall bringa tur, en av historiens berättare, får vi veta att Ninon kommer att bli sjukare och svagare, att hon kommer att få utstå stort lidande.
En väldigt fin bok som jag läste för säkert femton år sedan, men som etsade sig fast i hjärtat och som sedan dess ligger högt, kanske högst upp, på min lista över de allra bästa böcker jag läst. Men för att återkoppla till Annikas fråga, så tyckte jag inte om slutet av förklarliga skäl. Jag hade önskat ett slut i Jane Austens anda, lyckligt och med framtidstro. Men då hade det inte blivit den här fina boken.
Här finns många fler som bloggat på samma tema, klicka in och hoppa runt bland spännande bokbloggar!
I Bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka (22-25 januari) frågan: Vilken bok tycker du är bäst, som är baserad på TV/film? Eller omvänt, vilken film tycker du är bäst, som är baserad på en bok?
Den enda bok jag kan komma på, som kommer att vara baserad på en film, är boken som George R.R. Martin skriver just nu. Filmerna spelades in innan boken var skriven, och kommer att sändas nu i april. När de två avslutande böckerna i Game of Thrones kommer är fortfarande oklart. Mer om GoT längre fram i inlägget.
.
Oftast är filmerna som baseras på böcker litet av en besvikelse, filmerna når inte upp till nivån på böckerna. De små nyanserna försvinner ofta i filmer. En bra bok ryms sällan i det vanliga 90 minutersformatet, som någon räknat ut att en film skall ha. Men det finns undantag. Jag ger först exempel på tre filmer/tv-serier som jag faktiskt tycker är bättre än böckerna, sedan exempel på två böcker som filmerna inte kommer i närheten av i kvalitet.
.
När filmerna är bättre än böckerna
★ ★ ★ ★ ★ Det tog två säsonger av Game of Thrones som tv-serie innan jag gav den en chans. Det jag såg var alldeles för våldsamt, blodigt och det var skrattretande många scener med avklädda kvinnor, utan att det fanns någon direkt anledning för handlingen. För att inte tala om att som en del av handlingen ingår drakar och vita vålnader. Jag var alldeles för skeptisk för att ens ge den en chans. Till att börja med. När jag väl gjorde det var jag helt fast, och jag plöjde alla säsonger som fanns på DVD och tecknade avtal med HBO enbart för att kunna se senaste säsongen av Game of Thrones.
Det är snyggt filmat, skådespelarna är perfekta för sina roller, replikerna är fantastiska och man blir hela tiden överraskad. Jag kommer att tänka på Carl Jonas Love Almqvist, som skrev ”varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Så är det i Game of Thrones, det är aldrig svart eller vitt. Och huvudpersonerna dör, en efter en. Det är inte så vanligt, men ger serien trovärdighet, det som händer skulle kunna hända i verkligheten. Många gånger inser jag att författaren hämtat inspiration från verkliga historiska skeenden.
.
När alla inspelade säsonger var slut läste jag böckerna. De är inte lika bra som filmerna. George R.R. Martin skriver i mitt tycke litet för omständligt utan att det för handlingen framåt. Nu har inspelningen av Game of Thrones gått förbi böckerna, vilket väl måste vara ganska unikt. I april kommer nästa säsong, och då får vi se om filmerna håller samma kvalitet som de gjort när de baserats på böckerna. Här finns en recension av senaste säsongen av Game of Thrones om du ännu inte upptäckt serien.
————-
★ ★ ★ ★ ★ Av min granne fick jag låna första delen i serien Outlander, av Diana Gabaldon. Jag läste och fastnade direkt. Trots att den innehåller ett historiskt hopp från en tid till en annan, sådant brukar vanligtvis avskräcka mig. Sedan fick jag höra att första boken i Outlanderserien spelades in och skulle sändas på Viaplay. Serien gjorde succé överallt och köptes in av fler och fler länder. I april kommer tredje säsongen av Outlander. Jag har fastnat i andra boken i Outlanderserien och kommer inte vidare, men tv-serien var fantastisk, så den missar jag inte!
.
————-
★ ★ ★ ★ ★ Törnfåglarna… Jag var väl 14-15 år och köpte boken begagnad. Jag tror knappt att jag lade den åt sidan förrän den var slut. Sedan kom tv-serien, och jag vet inte om någon tv-serie gjort mig, och säkert många andra, så frustrerad och förbannad på den envisa, karriärlystna prästen Ralph de Bricassart som väljer Gud framför ljuva Meggie Cleary.
.
————-
När böckerna är bättre än filmerna
Niceville läste jag i ett sträck när vi var på semester. En väldigt stark bok på många, många sätt. Intressant, spännande, frustrerande och väldigt rolig. Berättelsen utspelar sig i början av 1960-talet, i Jackson, Mississippi, och handlar om tre olika kvinnor. Aibileen och Minny är afroamerikanska hembiträden som städar hem och ser efter barnen hos olika vita familjer. Skeeter är en ung vit kvinna med författardrömmar, som får tolv svarta hembiträden i staden att berätta sina livs historier för henne, så att hon kan samla ihop dem till en bok. Boken handlar om deras situation och hur de blir behandlade hos de vita familjerna. På den tiden var amerikanska södern präglad av rasism och svarta blev väldigt illa behandlade.
När boken filmades blev resultatet mer en feelgood-historia, istället för den mångfasetterade handlingen i boken. Men se den ändå, den är bra. Framför allt, läs boken.
.
————-
Kristin Lavransdotter. Boken av nobelpristagaren Sigrid Undset. En riktig tegelsten, men så fantastiskt bra. Den är till och med så bra, att när vi åkte på MC-semester i Norge sade jag till Patrik när vi åkte genom ett visst landskap, det här ser ut precis som Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare.
Boken handlar om Kristin Lavransdotter som lever på Jörundgård i Gudbrandsdalen i mellersta Norge på 1300-talet. Den unga Kristin lever ett lyckligt och harmoniskt liv med sin far, storbonden Lavrans, sin mor Ragnfrid, systern Ulvhild och den jämnårige vännen Arne Gyrdsson. Redan som barn är Kristin bortlovad till stormanssonen Simon Darre, men hon förälskar sig så småningom i vännen Arne. En dag kommer budet att Arne blivit dödad av prästsonen Bentein under ett knivslagsmål. Efter det att en av Kristins grannar försökt våldta henne i skogen ber hon sin familj att få vistas i kloster under en tid. Hon förälskar sig i en riddare i den närbelägna staden. Mannen, Erlend Nikulausson, har dock redan ett förhållande med en ”frilla”, Eline Ormsdotter, sedan tio år. I och med förälskelsen, och senare förhållandet, med Erlend börjar problemen.
.
Filmen var en besvikelse. Kristin Lavransdotter spelas av en skådespelare som inte är tillräckligt trovärdig i rollen. Läs boken!
Just nu - Just här 