Kategori: Bokrecensioner

Egentligen gillar jag inte att läsa deckare och thrillers. Det är alldeles för mycket som skall hända på väldigt få sidor. Och så gillar jag inte när man skall få det att låta trovärdigt, och det inte är det. Därför var jag ganska tveksam till Kepler (Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril) och deras böcker. Men där fick jag tänka om!

Jag skall inte gå in på handlingen i Paganinikontraktet, det är egentligen inte själva handlingen jag gillar. Faktiskt gör inte Joona Linna som är huvudperson något djupare intryck, och inte de andra karaktärerna heller. Personerna i boken gör saker hela tiden, men man får aldrig veta något om vad de känner eller tänker. Det är väldigt spännande boken igenom, och handlingen så effektfull och våldsam att jag tror att den skulle fungera perfekt som film.

Men det spelar ingen större roll. Det var inte själva handlingen jag gillade när jag läste boken. Det är sättet boken är skriven på… Hantverket. Fullständigt trollbindande. Språket är rappt och dessutom otroligt vackert. Ganska snabbt insåg jag att jag läste vidare just på grund av sättet boken är skriven på. Man vill inte missa ett enda parti i boken. Annars kan man ju ibland bli litet less på utfyllnadstext och bara skumma igenom den. Men inte i Paganinikontraktet. Jag blir imponerad av vilket grundligt förarbete som gjorts för att skriva boken. De beskriver bland annat så vitt skilda ämnen som musik och internationell vapenhandel in i detalj. Jag har ingen aning om det är fakta eller uppdiktat, men det låter trovärdigt och det är skrivet på ett sådant sätt att det är ren njutning att läsa.

Rekommenderas!

 

Passar på att läsa böcker när jag ändå är litet krasslig.

I lördags läste jag Hypnotisören. Jag har varit skeptisk till den, så den har stått länge i bokhyllan och inte blivit läst. Jag blev ännu mer skeptisk när jag började läsa den. Men som tur var så fortsatte jag att läsa… och läsa… Jag sträckläste den från morgon till kväll!  Ärligt talat, det är en av de mest välskrivna böcker jag läst! Jag skulle vilja läsa den en gång till, bara för att försöka förstå hantverket..!

Den här boken måste ni också läsa! Det är ingen deckare i vanlig mening, ingen polisutredning. Mer om karaktärerna. Boken bygger på en verklig händelse, en händelse som räknas som svensk kriminalhistorias mest kända fall. Motivet är fortfarande okänt.

Det var måndagen den 7 mars 1932 i en åttarumsvåning på Norr Mälarstrand i Stockholm. 23-årige Fredrik von Sydow mördar sin far, den kände riksdagsmannen Hjalmar von Sydow, slår ihjäl hans kokerska och hembiträdet. Efter morden tar Fredrik och hans fru taxi till olika restauranger, konditorier, ett apotek och en herrekiperingsbutik, och vidare till restaurang Gillet i Uppsala. Där äter de ostron och dricker Champagne med några vänner som de hämtat upp. Under supén blir Fredrik diskret kallad till foajén där polis väntar. Fredrik och hans fru går dit tillsammans. Fredrik böjer sig fram mot sin fru och skjuter henne i tinningen med en fickpistol. Sedan skjuter han sig själv.

När jag undervisade i rättshistoria bjöd vi in Helena Henschen att berätta om sin bok, som är en personlig berättelse om, och ett försök att förstå, de von Sydowska morden. Hjalmar von Sydow var Helena Henschens morfar. I pressen blev morden lika uppmärksammade som ett statsministermord, men inom släkten försökte man tysta ned det som hänt. Brev, foton och annat som hade kunnat hjälpa till att förklara händelsen förstördes. Häromdagen kom jag att tänka på boken igen, när jag av en slump fick se att Helena Henschen tråkigt nog har gått bort.

Boken är gripande, spännande och intressant. Faktiskt inte så mycket för själva mordhistorien, utan för personskildringarna, den tid som var och vad som kan få en människa att ta någon annans liv och sitt eget.

Både Fredrik von Sydow och hans fru hade komplicerade förhållanden till sina föräldrar. Paret fick en dotter som de först tvingades lämna bort för att undvika skandal, inte minst eftersom de var för unga för att få tillåtelse att gifta sig. Fredrik hade problem med alkohol och droger och levde över sina tillgångar. Det konto som fadern öppnat åt honom var övertrasserat. Fredrik hade dessutom misslyckats med sina studier i Uppsala. Det har också spekulerats om psykisk ohälsa. Flera händelser innan morden skulle också kunna ge en förklaring, men något säkert motiv finns inte.

Nu läser jag den här boken. Precis som i Fogelströms andra romaner får man följa några personer som kämpar hårt för att klara sig. På köpet får man fantastiska Stockholmsbeskrivningar från tiden kring sekelskiftet 1900. Men vet ni, det jag tycker är mest fascinerande med Fogelström är att han berättar om olika personers vardagsliv. Här behövs inga mord för att skapa spänning. Och ändå blir det så fängslande! Jag skall försöka komma på vad det är som är hemligheten nu när jag kommit halvvägs i boken. Ni som läst Fogelström kanske vet vad det är?