Kategori: Bokrecensioner

Recension: Monster, av Joakim Lundell

Publicerat den av Justnujusthar9 kommentarer
Effekten med de röda rosorna bakom boken blev så obehaglig att jag först inte ville använda bilden. Men så tänkte jag på hur nära döden Joakim Lundell faktiskt varit, men lyckats ta sig igenom svårigheter och vidare ut ur ett destruktivt liv, och beslutade att använda bilden ändå.

 

När jag såg att det skulle ges ut en bok där Joakim Lundell, tidigare mest känd som Jockiboi, berättar om sitt liv fram till i dag, insåg jag att jag måste läsa den boken. Jag tycker att det är viktigt att vara påläst om de personer och händelser som har inflytande i samhället på olika sätt. Joakim Lundell är en sådan person. Hans Youtubekanaler har sammanlagt över en miljon prenumeranter, på Instagram följs han av drygt 800 000 personer, hans musik slår lyssningsrekord på Spotify. Redan innan hans bok fanns ute i handeln låg den överst på topplistorna med de mest populära böckerna.

Det här är en självbiografi som berör på djupet och som väcker många känslor. Redan den första meningen i boken får mig att vilja gråta. Sjuårige Joakim kommer hem från skolan och möts av sin mamma, som förberett ett rep med en snara i ena änden. I lugn ton säger hon: ”Du ska få se när jag hänger mig, Joakim. Och efteråt ska du ringa polisen – det måste du lova att göra – och berätta för dom och alla andra att det inte var mitt fel att det blev så här.”

Hela barndomen präglades av skuldkänslor, dålig självkänsla och otrygghet. Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå hur negativt ett barn påverkas och formas av en sådan uppväxt, med en psykiskt sjuk mamma, en frånvarande pappa och avsaknad av ett socialt skyddsnät i form av engagerade och omtänksamma vuxna. Joakim Lundell hamnade i ett familjehem och senare på ungdomshem, han sov i trappuppgångar och bodde inneboende hos vänner och bekanta. Ständigt rädd för att bli lämnad ensam. När han tilldelades arbeten och boenden genom de sociala myndigheterna, lyckades han inte behålla dem. Han betalade inte hyran, och blev gång på gång vräkt. Han missbrukade både alkohol och droger och utsatte sig själv och andra för grovt kränkande och förnedrande beteenden. Jag tänker inte gå in på detaljer om vad det var han utsatte sig själv och andra för, men enligt min mening är det här inte en bok som bör läsas av barn i 9-12-årsåldern, vilka utgör många av Joakim Lundells beundrare. Även äldre barn kan helt säkert behöva prata om det som beskrivs i boken, och inte lämnas ensamma med de intryck de får.

Det är som om den person han var då, inte hade vanliga, normala spärrar. Som om han saknade empati och respekt, både för sig själv och andra. Han uttrycker själv att han ofta tänkte: ”Vad är det som gör en människa till en bra person?” Ja, en bra person är inte en sådan som tycker att han står över de arbeten han blir erbjuden, utan hellre ägnar sig åt bland annat bedrägerier, genom att sälja elektronikprylar via internetsajter. Prylar som kunderna betalade för, men som Joakim Lundell inte hade och som kunderna därför lurades på. Jag tänker att livet kanske kan bli så här, om man växer upp i en gravt dysfunktionell familj och sedan fortsätter att umgås med andra som inte heller kan sägas vara särskilt välanpassade i samhället. Den person Joakim Lundell var under de år då han var mest känd som Jockiboi, det är inte en person jag skulle vilja att mina döttrar råkade ut för. Det tror jag att Joakim Lundell skulle hålla med mig om.

I Monster blottas ett fruktansvärt tragiskt livsöde som väcker många frågor. Vad hade krävts från skolan, socialtjänsten och övriga i Joakim Lundells närmaste omgivning för att han inte skulle hamna så snett i livet? Vad är det som gör att vissa fastnar i destruktiva levnadssätt medan andra lyckas ta sig ur det? Joakim Lundell har i efterhand berättat att han inte brydde sig om ifall han levde eller dog. Vändpunkten kom för fem år sedan, när han träffade Jonna, som numera är hans fru. Han fick en egen familj, som ställde krav men också brydde sig om honom på riktigt. Samtidigt fick han också ett bättre bemötande från socialtjänsten i sin nya hemkommun än han fått tidigare. Man tog hans konstaterade funktionsnedsättningar på allvar och gav honom rätt till terapi och ekonomiskt stöd. Han hade då hunnit bli nästan 30 år.

Boken är väldigt utlämnande och den ger ett trovärdigt och ärligt intryck. Som läsare blir jag väldigt berörd. Texten är lättläst och personlig. Det känns som det är Joakim Lundells egna ord, det är nästan så att man kan höra hans röst genom boksidorna. Det är snyggt gjort. Som självbiografi tycker jag att Monster uppfyller alla de krav man kan ställa på en bok i den genren.
.

Mitt betyg: 5/5

Berättat för: Leif Eriksson och Martin Svensson
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2016-10-09
Förlag: Forum
Formgivning: Anna Ågren
ISBN: 9789137150864
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥

Fårdagboken, av Axel Lindén

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer
Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.

♥

 

 

Krokas, av Elin Olofsson

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

.

Under hösten har jag läst flera nyutkomna böcker på temat krigstid, efterkrigstid, flyktingar, nazismen och förintelsen. Det är som om jag har ett behov av att läsa om det, särskilt när böckerna handlar om helt vanliga människor som drogs in i och drabbades på olika sätt av krigen. Det kanske är ett sätt att försöka förstå det som skedde och det som fortfarande sker, ur den enskilda människans perspektiv.

Krokas är en av dessa skildringar. En långsamt och eftertänksamt berättad historia om den unga, tyska kvinnan Uli, som en höstdag år 1949 kliver av på perrongen i Krokom, Jämtland, ungefär sex mil från norska gränsen. Hon fryser om fötterna i det enda par skor hon äger, men på överkroppen värmer den fodrade kappan hon stulit från sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam. I resväskan Uli bär på ligger brev från en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom, och som skrivit till Hansi, Ulis älskare som dog i en olycka när han deserterade från kriget. Uli har kommit till Krokom för att leta reda på Elsa Pettersson och samla ihop alla bitar av det som finns kvar av Hansi, få veta så mycket som möjligt om honom.

Elsa Pettersson arbetar i det lilla samhällets lanthandel, där hon säljer och packar varor och är kundernas sällskap en stund under dagen. Hon har hoppats och trott på att få möjlighet att avancera med mer ansvar i lanthandeln, men hon bär på en stor hemlighet som både tynger och hotar hela hennes tillvaro. När Uli dyker upp krokas de båda kvinnornas liv samman, precis som de var för sig gjort med Hansi. Och med Uli är det så, att det antingen händer mycket i en väldig fart, precis som för hästarna som ibland galopperar och inte går att tygla i hennes bröst, eller så blir det alldeles stilla. När de två kvinnorna möts blir ingenting sig likt igen.

Jag tycker mycket om den här boken. Det är en fin berättelse som i ett alldeles lagom format rymmer många stora och omvälvande händelser och känslor; vänskap, kärlek, mod och omtänksamhet, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt krokas samman i varandra, ofta på helt oväntade sätt. Prosan är en njutning att läsa, och jag upptäcker efter ett tag att trots att boken är förhållandevis kort i jämförelse med många andra, tar det tid att läsa den. Varenda ord bidrar till den förtätade stämningen, och jag vill inte missa en enda formulering. Jag vill också lyfta fram Miroslav Sokcic, som jag tycker har formgivit ett av de allra snyggaste och mest läslockande omslagen i år. Ni ser ju själva.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146234029
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

♥