Söndagens smakbit ur en bra bok v. 18 – Mitt namn är Lucy Barton

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det här är en väldigt mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss men också om att inte ha det.

Citatet är från sidan 105. Lucys föräldrar har påträffat Lucys bror i mammans kläder, nu skall pappan lära honom en läxa:

… jag minns bara hennes gallskrik och folksamlingen och skrattet. Pappa körde vår pickup längst stora gatan och skrek på min bror, som gick gatan fram i ett par stora högklackade skor som jag kände igen från korgen, och en behå över sin t-shirt och ett halsband med oäkta pärlor och hans ansikte var strimmigt av tårar. Pappa körde bredvid honom i vår pickup och skrek att han var en jävla bög och det skulle hela världen få veta. Jag kunde inte tro mina ögon, och jag tog Vicky i handen, fastän jag var yngst av oss, och gick hela vägen hem med henne.

Min recension av Mitt namn är Lucy Barton kommer senare under dagen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Bokbloggsjerka v 18 – Sämsta jag läst

Ämnet för veckans bokbloggsjerka är:

Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det), roligaste, tråkigaste etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

För mig blir det en bok jag fick som recensionsexemplar i början av året. Så här skrev jag om den:

När jag såg omslaget och läste om handlingen blev jag nyfiken på hur man får ihop en sådan här historia så att den blir trovärdig. Hur kan man rättfärdiga att en ung kvinna väljer att bli eskortflicka/prostituerad och dessutom lyckas locka mängder med läsare på det temat? Jag måste helt enkelt läsa boken för att förstå hur det hängde ihop. Vilket det förstås inte gjorde, hur naiv kan man vara..? Handlingen är helt oviktig i den här boken, den tjänar enbart som en inramning och transportsträcka till sexscenerna. Samma sak gäller språket. Människorna är stereotypiskt vackra och sexiga och dessutom helt utan samvetsbetänkligheter. Det gäller både huvudpersonen Mia Saunders, hennes moster som hyr ut henne och de män Mia Saunders träffar en månad i taget under ett år i syfte att tjäna ihop till sin pappas spelskuld. Pappan ligger lämpligtvis i koma och kan därför inte stoppa sin dotter från att bli eskortflicka.

När jag recenserar böcker försöker jag bedöma dem utifrån den genre som de tillhör. Att exempelvis bedöma en kriminalroman på samma sätt som en barnbok vore inte rättvist. Men hur skall jag bedöma Calendar Girl..? Bokus klassificerar den som erotisk skönlitteratur. Min erfarenhet av sådana böcker är obefintlig, så jag måste helt enkelt utgå från vilken behållning jag hade av att läsa boken, och om jag vill läsa fler i samma serie. Svaret på de frågorna är: minimal respektive nej. Jag vill oftast läsa böcker som är välgenomtänkta och originella, som berör och som lever kvar i mina tankar lång tid efter att boken är utläst. Det här är som ni förstår inte en sådan bok, men det utger den sig inte heller för att vara. Att jag feltolkade syftet med boken är helt mitt eget fel. Jag ger boken ett lågt betyg, eftersom jag bedömer den utifrån vanliga bedömningskriterier för en roman. Något som möjligen visar på svagheten i min recension i det här fallet, är att Calendar Girl blivit en försäljningssuccé över hela världen. Är det en erotisk roman ni vill läsa kanske Calendar Girl kan passa, ni får helt enkelt bedöma själva.

Mitt betyg blev: 1/5

Länkar till fler som diskuterar oförglömliga böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Boknyheter att läsa i maj

Jag vet inte riktigt hur jag skall hinna läsa hela den här boktraven under bara en månad, men det är i alla fall ambitionen. Det kan bli min bästa läsmånad hittills, sett till variation och kvalitet.

Jag läser just nu Mitt namn är Lucy Barton, som verkar vara en fantastisk skildring av relationer och klasstillhörighet.

Boktraven innehåller en historisk skildring; Vad hände med barnen, som är den tredje delen om människors värde under 1900-talets första hälft. I den här avslutande delen är fokus på barnen i folkhemsbyggets och rasbiologins skugga. Den skall bli väldigt intressant att läsa. I boktraven finns också en nutidsskildring. Simon Häggström kommer med en uppföljare till Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen. Jag skrev om den här, läs gärna och läs sedan boken. I den nya boken, Nattstad, beskriver Simon Häggström med berättelser och reportage hur verkligheten på samhällets skuggsida ser ut för många i dag, i såväl Sverige som Europa.

I traven finns en del nya deckare; Kolibri, Hetta, Ärren vi bär och Spel. Det jag läst om handlingen i böckerna och om författarna bådar gott.

Som en kontrast till de andra böckerna skall jag också hinna läsa Elin Eldestrands andra del i serien En framtida hemmafrus bekännelser. Första delen var helgalen, dråplig och burlesk, allt i ett! Hemska saker händer, men som läsare sitter man och ler stort åt alltihop. Jag hoppas att Drömmar och dilemman är en lika hysteriskt rolig bladvändare som den första delen.


Vilka är era närmaste läsplaner? Är det någon av böckerna på fotot som lockar?