Familjen – Sida 6 – Just nu

Vilken härlig helg!

Publicerat den 21 mars, 202221 mars, 2022 av Justnujusthar5 kommentarer

Jag vaknar alltid först och går upp innan alla andra, det är så mysigt att starta dagen i lugn och ro. På helgerna får Shelly, katterna och hästarna sin mat, och sedan är det min tur att äta favoritfrukosten. På lördagarna har det blivit rutin att jag tittar på inkännande och duktiga Jenny Strömstedt och Marcus Oscarsson som svarar och förklarar på frågor om politik.

Rehabträning på gymmet – rufsig i håret, men glad efter träningen :)

Mammutarna har haft vintervila under tiden det varit snö och is, eftersom de dels varit för unga för att tränas seriöst, dels gått barfota utan skor och broddar. Men nästa vecka börjar inridningen av Hannibal som blir fyra år i år. Så kul och spännande!

Har jag visat utsikten från sovrummet? Vi bor på en ås, och nedanför den har det varit helt översvämmat precis som vanligt. Där gick den gamla Vikingaleden från Östersjön till Uppsala, det har jag berättat tidigare. Jag älskar den här platsen, dels huset med sin historia och olika människoöden och liv, dels omgivningen som beboddes av vikingar för tusen år sedan. Det är omtumlande att tänka på.

På åkrarna framför oss har svanar, tranor och grågäss börjat landa i hundratal, det känns hoppfullt att se dem komma tillbaka på våren och jag blir lycklig av att höra deras kacklande.

Något annat som gör mig lycklig är att ha huset fullt med prat och skratt när alla de fyra ungdomarna är hemma. I helgen var Milo och Jonathan här hela helgen, och jag blir glad av att sitta och arbeta och höra deras prat och skratt i rummet bredvid när de spelar biljard eller hämtar något att äta i köket.

Vissa saker återkommer varje år vid ungefär samma tid, men känns ändå speciellt varje gång! Som att bära bort granriset från krukorna vid trappan, bära ned julbocken till ladugården, se de första fjärilarna och bina. De här bilderna är från förra året, men i helgen gjorde jag exakt samma sak.

Jag och Shelly tog en promenad till byn, och det märktes att det var vårväder. Den promenaden tog flera timmar eftersom jag träffade och pratade med både nya personer som jag inte träffat tidigare och med min familj. Jag pratade jakt och höns med Hanna, träning och hundar med Bosse, trädfällning med Andreas, diverse med mamma och med Lasse, Therese, Emil, Johanna och Rasmus och beställde vaniljbullar från Inger och Arne. Trevligt med liv och rörelse!

Hela helgen har jag haft abstinens efter att ha bett om ett uppehåll på en månad med mina lektörsuppdrag. Det är så otroligt roligt att läsa svenska och engelska manus, bedöma deras kvaliteter och brister och skriva lektörsutlåtanden. Att analysera och skriva om stora textmängder är otroligt intressant och spännande. Men, nu blir det en paus för att kunna ge mitt eget manus fullt fokus. Deadline den 15 april.

Det här var inte i helgen, men i tisdags. Jag lägger in den här bilden som ett minne eftersom bloggen är en slags dagbok. Det var nämligen sista gången jag var hos Therese på Hair Team i Uppsala. Hon byter bana helt och hållet, och jag kommer att sakna våra samtal. Jag har träffat henne oftare än jag träffat de flesta vänner som inte är min familj. Vi har känt varandra i tolv år, och vi ses och pratar om allt under de två timmar jag är där, så vi känner varandra väl. Jag får väl åka och titta på Vedumkök när jag är i Uppsala, Therese lovade att bjuda på fika :)

Toodeloo!

♥

Mina föräldrar, och den grund de gav mig att stå på

Publicerat den 18 mars, 2022 av Justnujusthar2 kommentarer

Första veckan i mars fyllde pappa 77 och mamma 78. De har mer energi och framåtanda än jag någonsin kommer i närheten av. De ställer alltid upp och hjälper till, är navet i vår stora familj, där alla som varit en del av familjen alltid har en plats hos oss. Kommer en främling och knackar på och behöver hjälp att dras upp ur ett dike mitt i natten, då blir den personen hjälpt men bjuden på fika först. Får mamma och pappa oväntat besök vid middagstid ställer de alltid fram en extra tallrik.

De är antagligen de mest prestigelösa människor jag känner. De har levt på nästan ingen lön eller pension alls eftersom de drev en gård, men ändå ger de bort pengar om de får något över och unnar sig ingenting själva. De säger att de är nöjda med det de har. Men de bjuder alltid frikostigt på mat och fika till alla som kommer förbi. Och de mest miljövänliga dessutom. De reser inte, de jagar och lagar mycket mat av det de odlat själva. Lagar kläder och tar över begagnade möbler mm från andra som vill förnya sig. Jag känner nog inga som är som de.

Ägg från mammas höns, hembakade wienerbullar och färdigkokt vildsvinskött

Ofta åker man därifrån med en gryta med lagat vildsvinskött, egenodlade grönsaker eller hembakat bröd.

Det var inte alltid så roligt när jag var barn, jag behövde bli vuxen för att förstå och uppskatta det fullt ut. Jag ärvde kläder och stövlar från min kusin och min storebror, och jag förstod inte varför mamma alltid lagade sockor, jag ville ju köpa nya. Och vi reste aldrig, det längsta hemifrån jag varit vid arton års ålder var femton mil. Vi var hemma på gården. Vi hade en väldigt stor frihet, så jag körde omkring på mina bröders hemmabyggda fordon, red barbacka på oinridna hästar, klättrade i berg och ramlade ned och slet sönder kläderna. De tillät mig alla djur jag ville ha, bara jag tog hand om dem själv, så det gjorde jag.

Jag har haft rejäla duster med dem genom åren, ingenting är enbart bra eller dåligt. Men. Det jag fått, som jag nu när jag är vuxen inser var så värdefullt, var att de alltid behandlar alla lika. Inget fjäsk, ingen ses som viktigare än någon annan. De spelar aldrig någon annan, de har alltid varit precis så som de är. De hugger alltid i och agerar när det behövs. Och att vara delaktig och behövd var viktigt. Alla hjälpte till när det var skörd, alla samlades och hässjade, körde hem hö och hjälpte till med ganska ansvarsfulla sysslor. Och redan som små hjälpte vi till med att ge kalvarna mjölk, utfodra får, hämta ägg.

När morfar gick bort köpte mamma och pappa gården. De renoverade hela tiden, och pappa ramade in det bästa han hade. Vi bodde i högra delen av huset och mormor bodde i den vänstra ingången. Nu byggs det lyxiga pooler för glatta livet, men till min lillebror byggde pappa en träram och lade en presenning och fyllde på med vatten – klart.

Det är alltid mycket skratt kring matbordet. Och vilda diskussioner. Det är sällan ytligt prat, inte ens med främlingar. De är okonstlade och rättframma. Kanske litet för rättframma ibland, men man vet var de står, det finns ingen fasad eller fejkad yta. Vår familjs vilda diskussioner kan vara totalt utmattande också, alla känslor och tankar skall upp på bordet och dissekeras, så jag uppskattar helt opersonliga samtal ibland som inte berör det minsta utan bara är lättsamma. Men med sådana människorna skapas det å andra sidan inga starka band.

Familjen på besök hos farmor och farfar, och på nedre bilden en bild av pappa som spexar som vanligt. När det var skördetid, och bråttom att hinna få in spannmål och hö, cyklade jag med fika till mamma och pappa som arbetade på åkrarna, och så fikade vi vid traktorn och tröskan.

Mina föräldrar är ganska fantastiska faktiskt.

Vardag med guldkant – fika, frukost och luncher med nära och kära

Publicerat den 20 februari, 202221 februari, 2022 av Justnujusthar5 kommentarer

Kan ni välja vad ni vill äta från en buffé? Det kan inte jag, jag väljer litet av allt..! :)

Jackie har haft tandställning sedan förra våren, och redan i början av februari var det dags att ta bort den. Efter tandläkarbesöket gick vi in till konditoriet bredvid tandläkaren; Bagarbröderna, för att fira.

Jackie är som jag, vi kan inte välja, så vi åt både varsin smörgås och fikabröd, jag valde en minisemla, som var den godaste jag ätit. Jag frågade konditorn hur han bakat den för att få den så perfekt med luftig vetebulle, alldeles lagom smaksatt mandelmassa och grädde och krispigt lock. Han slingrade sig, och jag som inte kan tolka subtila undanflykter frågade vidare om mjölsort med mera tills Jackie stoppade mig :)) Så jag vet inte receptet, bara att Bagarbröderna i Norrtälje har de godaste semlor jag ätit.

Haha, nu när jag kollade upp länken, så läste jag detta :))

Det är fortfarande oroväckande lugnt på slottet här där vi bor, men kökschefen berättade att allt kommer igång i mars. Jag hoppas det, för både slottets ägare, de anställda och hela bygdens överlevnad.

Det finns ingen meny på slottets hemsida och ingenting om dagens lunch (snälla ni, uppdatera hemsidan, Facebook och Instagram, jag vill att ni överlever!), så jag ringde tre gånger och fick till slut svar, och kunde fråga om jag och Mia kunde boka bord för lunch i fredags. Inga problem, det är kockens val som gäller fram till mars, det vill säga, kocken lagar något av det som finns hemma. Vilket blev pocherad torskrygg med potatis, sås och hackat ägg med dill och kapris. Till kaffet fyra sorters kakor. En mysig långlunch med lika inspirerande samtal som alltid!

Jag åkte hem från vår lunch med huvudet fullt av nya idéer och tankar!

Mia och jag arbetar hemifrån båda två, jag med min avhandling och lektörsutlåtanden, och hon med eget företag som hon startade för tjugotre år sedan, och som ger henne tillräckligt med vinst för att ensam kunna ha råd med egen gård. Starka kvinnor som Mia sprider god energi! Vi träffas och äter lunch när vi har tid, och bilderna här ovanför är från ett tillfälle tidigare i vinter då vi åt lunch på Nedergården här i närheten.

Ibland vill jag inte laga och äta lunch ensam hemma, och passar på att äta på Café Chocolate när jag väntar på att hämta Jackie på gymmet efter skolan, eller själv har tränat.

I morse testade jag och Patrik slottets frukostbuffé. Bella och Jackie var hos sina pojkvänner, så de fyra missade tillfället, men å andra sidan skulle de aldrig i livet gå upp tidigt för att äta frukost klockan 7.30 ;)

Jag äter alltid fruktsallad om det finns, och kokt ägg. I dag drack jag även ingefärsshot och åt slottets egen bärkompott, varmt och sprött bröd, en smörig och god croissant och litet till. Jag var mätt fram till alldeles nyss!

Mona/Boktanken och jag träffas också ibland. för några veckor sedan sågs vi för långlunch i Sigtuna, vid Steninge Slottsby. Vi har många gemensamma intressen och hade som alltid mycket att prata om. Mona är precis som Mia en driftig kvinna med eget företag. Jag hoppas kunna anlita henne då jag skall ta fram en PowerPoint-presentation till min avhandling. Och så ser jag fram mot vår utflykt med kameror till Ingbo källor :)