Recension: Döden klär i domino, av Marie Bengts

Som jag har sett fram mot den här andra delen om klädskaparen Hannah Lönn, som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att försöka lösa. Till kriminalarnas förtret.

År 1957, då den här historien utspelar sig, var första året då kvinnor fick påbörja utbildningen till polis. Men det var inte förrän 1981 som den första kvinnliga polismästaren utnämndes i Sverige, så man kan förstå att Hannah Lönn arbetar i motvind när hon ger sig in på brottsutredarnas område.

Den första delen i serien, En sax i hjärtat, utspelar sig i en idyllisk småstads- och landsortsmiljö med hemlighetsfulla bybor. Men kafferep och syjuntor byts ganska snart mot en långt ifrån långtråkig landsortsvistelse när Hannah Lönn och hennes faster hittar den nyligen pensionerade Asta Grankvist död, med en sysax i bröstet.

Den här andra och fristående delen utspelar sig i Stockholm, där Hannah Lönn bor och arbetar. Hon har fått i uppdrag av modedirektör Leijon på varuhuset Svenska Kompaniet att sy dominoslängkappor till en planerad spektakulär och magnifik modevisning omgärdad av mycket hemlighetsmakeri på Kungliga Operan, som en hyllning till den nyligen bortgångne modekungen Christian Dior. Dagen innan modevisningen får dock tidningen Kvällsbladet ta emot ett hotbrev riktat mot modehuset och modedirektör Leijon med orden: Döden klär i domino. Det blir upptakten till en rafflande deckargåta.

Precis som den första delen i serien är Döden klär i domino välskriven med ett stort mått av glimt i ögat, och precis som det brukar vara i klassiska pusseldeckare är tempot långsammare än i de mer hårdkokta kriminalromanerna, och ledtrådarna strösslas i historien. Men trots att jag som läsare får ta del av alla ledtrådar och resonemang lyckas jag ändå inte klura ut hur allt hänger ihop. Det är ett riktigt snyggt och väldigt klipskt hantverk, till att börja med snårigt med många personer och detaljer att hålla reda på, men successivt nystas hela historien upp inte minst på grund av Hannah Lönn och hennes väninnor. Fröken Laila från den första boken i serien dyker upp i Stockholm och bidrar med flera viktiga iakttagelser som gör att brottet kan lösas, liksom Hannahs vänner; modeillustratören Bibbi, mannekängen och flygvärdinnan Anita, modejournalisten Marie-Louise och grannen, den gamla damen Madame Irma.

Kvinnors och mäns olika förutsättningar, liksom de olika villkor som gällde för människor från dåtidens olika samhällsklasser, gör tidsandan tydlig för den period då mordhistorien utspelar sig, under slutet av 1950-talet. Kvinnor hålls tillbaka från de mer spännande och äventyrliga uppdragen, som modejournalisten Marie-Louise som hellre vill arbeta som kriminalreporter, men inte ges möjlighet just på grund av att hon är kvinna.

Jämställdhetsperspektivet känns trovärdigt och lyfter berättelsen. Lyfter berättelsen gör även alla blinkningar till välkända deckarförfattare, som Agatha Christie, vars pusseldeckare är några av de källor Hannah Lönn relaterar till när hon löser mordgåtor. För att inte tala om alla övriga tidstypiska platser, personer och detaljer som förekommer i boken. Jag har kollat upp vissa av dem och lärt mig att sällskapsspelet Cluedo som nämns i boken, spelet där man skall ta reda på mördare, mordvapen och mordplats, skapades nästan ett decennium innan den här historien utspelar sig. Svenska Kompaniets Franska Ateljé, som är en central plats i historien, motsvaras av NK:s Franska, som var 1950-talets ledande modecentrum med eget damskrädderi. Och den anrika krogen Stopet, som serverar Hannah Lönn och hennes väninna ganska oätliga ansjovissmörgåsar, fanns redan innan Hannah Lönn föddes och drivs fortfarande som krog i Stockholm.

Den första delen i serien om Hannah Lönn var gemytlig med många spännande karaktärer. Den gav definitivt mersmak. Nu har Marie Bengts steppat upp tempot med rappare handling och en finurligare intrig, samtidigt som den mysiga stämningen finns kvar. Den här andra delen är till och med ännu bättre än den första.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2019-06-07
Serie: Hannah Lönn (del 2)
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100178239
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Bästa sommarläsningen med öppet fönster och fågelkvitter

Vilken bok tycker ni att jag skall läsa nu? Har ni läst någon i boktraven och kan rekommendera någon av dem?

 

Tillägg 21 juli från Instagram:

Jag ställde samma fråga på Instagram, och fick olika förslag om bra böcker att läsa i sommar. Klicka gärna på bilden för att komma till inlägget om du vill ha fler tips än här i kommentarerna :)

Små citroner gula och hur vi ser på film

Jag tittade igenom arkivet med alla inlägg i bloggen, och påmindes om det här tillfället från juli 2013. Jag hade precis läst boken Små citroner gula och var nyfiken på om filmen som också kom ut det året var lika mysig. Patrik skulle handla på vägen hem och jag messade en inköpslista, som jag avslutade med: Hyra film? Små citroner gula? Han kom hem utan film, men med två citroner…

.

Intressanta fakta om filmtittande från Svenska Filminstitutet

Gamla inlägg och bilder är tidsdokument som i efterhand kan väcka en hel del tankar. Bara en sådan sak som att man för sex år sedan hyrde filmer i butik och sedan lämnade tillbaka. Vi gjorde det ganska ofta. Kan man ens hyra dvd-filmer i butik fortfarande? Det måste jag kolla upp nästa gång jag är på ICA.

Hos oss streamar vi eller laddar ned filmer från HBO och Netflix, ibland från Viaplay, C More och Filmstaden. Vi ser i princip aldrig på vanliga Tv-kanaler eftersom det mesta går att streama. Bio går vi på flera gånger per år, om det är filmer som kommer bäst till sin rätt i stort format och med kraftfullt ljud. Och om vi inte vill vänta på att filmerna går att streama. Filmfestival har jag varit på en enda gång, Popcornfestivalen i Stockholm.

Det jag ofta saknar hos streaming- och nedladdningstjänsterna är de litet smalare filmerna. Tidigare såg jag sådana filmer på Zita och Victoria i Stockholm, eller köpte filmerna. Som filmer av Pedro Almodóvar. Nu har jag tyvärr fastnat i de stora produktionerna.

Hur ser ni på film?