Söndagens smakbit ur: Ormarna, av Sadie Jones

Publicerat den av Justnujusthar15 kommentarer

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen. Jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Det nygifta paret Bea och Dan har bilat från London till Beas bror, som bor på ett gammalt slott i nordöstra delen av Frankrike. Ett slott som föräldrarna köpt till honom i syfte att han skall bedriva hotellverksamhet där. Det blir snabbt uppenbart att Bea och hennes bror har vuxit upp i en extremt välbärgad men dysfunktionell familj.

Citatet är från sidan 70, när Bea har berättat för Dan hur hon blev kvarglömd hemma när hon var nio år och föräldrarna reste till Karibien över påsk. Familjens au pair åkte för att hälsa på sin pojkvän och trodde att hembiträdet var hemma, vilket hon inte var. Bea somnade livrädd under sin säng i en hög av nallebjörnar och vaknade av att hennes bror slog sönder ett fönster för att komma in, och polisbilar som kom med sirenerna påslagna.

– Och polisen försvann och jag kom ner – och jag trodde att han skulle bli arg, men han var otroligt rar. Han lät mig vara uppe…
– Lät han dig vara uppe?
– Ja, och han gjorde kvällsmat och fick alla sina vänner att vara snälla mot mig. Och dagen därpå åt vi frukost. Det var helt fantastiskt. Det var bäst, helt enkelt.
– Och era föräldrar?
– Vadå?
– Jag vet inte ens var jag skall börja, sa Dan. Hur var det med fönstret?
– Jag sade till dem att jag haft sönder det – han skulle egentligen inte vara där. Men poängen är att det inte var nånting dåligt. Det var Alex. Och han var underbar. Och jag kände en sån… glädje.
– Är det vad du tar med dig efter att ha blivit kvarglömd av dina föräldrar och skrämd från vettet mitt i natten? Glädje?
De såg på varandra på den märkliga, avskilda platsen.
– Jag försöker förklara hur snäll han är.
– Jag ser att han är snäll.
– Vi skulle ha gått åt andra hållet från torget, sa Bea.
– Det spelar ingen roll, sa han.

Titeln syftar dels på ormarna som tagit sig in på slottens vindsvåning genom att slingra sig upp på murgrönan på slottets väggar, dels på ormar i mänsklig skepnad. Jag har bara läst drygt hundra sidor, men det har börjat väldigt bra. Det här är ett psykologiskt familjedrama där man hela tiden anar att det finns mycket mer under ytan. Det man hör och ser är skakande, men ändå bara toppen av ett isberg.

♥

Odla i pallkrage – nu är jag igång

Publicerat den av Justnujusthar18 kommentarer

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!

 

Sommarens mest efterlängtade böcker

Publicerat den av Justnujusthar13 kommentarer

Den här veckan undrar Mia från bokhörnan om det är någon särskild bok vi ser fram emot i sommarutgivningen.

Jag har listat alla böcker jag ser fram emot under maj-juni här, och under juli-december här.  Av alla sommarens spännande böcker har jag valt ut tre favoriter:

* Mest nyfiken är jag på Goda grannar av Mattias Edvardsson. Jag har läst hans tidigare böcker som båda två var psykologiska spänningsromaner; En nästan sann historia och  En helt vanlig familj. Om du gillar den där krypande, obehagliga känslan då du anar att något kommer att hända, men de inblandade svävar i ovisshet, och när författaren försätter karaktärerna i moraliskt svåra situationer som ger handlingen ytterligare ett djup, då är hans böcker något för dig. Jag har läst och givit mina synpunkter på ett av de första utkasten av romanen, så litet extra spännande att se slutresultatet.

* Och så kommer paret Börjlind med en ny del i serien om kriminalarna Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och tyckte väldigt mycket om de första i serien, men de två senaste var bara hyfsade. Jag drogs inte in i historien på samma sätt som tidigare och karaktärerna började bli litet för kraftlösa för att lyckas engagera. Men jag kan ändå inte låta bli att läsa Fruset guld, jag hoppas att författarna bara hade en svacka och nu är tillbaka på spåret igen.

* Om De sju morden på Evelyn Hardcastle vet jag egentligen bara det jag läst på förlagets hemsida. Den beskrivs som en bländande originell pusseldeckare och en internationell succédebut. Ungefär som om Agatha Christie skulle möta Groundhog Day. Spännande, läskig och uppfriskande. En sådan bok måste man ju läsa, eller hur?

Mia undrar också: skall Helgfrågan ta paus eller köra hela sommaren? För min del får den väldigt gärna fortsätta. Vi har inga semesterplaner och jag skall arbeta hela sommaren, så Helgfrågan skulle vara trevligt att se fram emot i veckorna. Jag kan inte garantera att jag hinner vara med varje vecka, men jag brukar titta in hos alla andra och få spännande boktips.

♥