Adlibris – Sida 18 – Just nu

Recension: Svart gryning, av Cilla och Rolf Börjlind

Publicerat den 21 juli, 2016 av Justnujusthar2 kommentarer

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 423
Utgivningsdatum: 2014-08-22
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113059693
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Handlingen i korthet, hämtad från förlagets hemsida

Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen. Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. ”Jillfallet” var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

Så tyckte jag om boken

Det börjar riktigt skrämmande med två barnmord. Jag har svårt att läsa om barn som råkar illa ut, och det här är i vidrigaste laget. Men jag vet sedan tidigare böcker i serien, att fokus inte kommer att ligga på morden i sig, utan mer på att lösa brotten. Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och samhällsaktuell historia, som också väver in inte helt okomplicerade relationer och familjehemligheter.

Personskildringarna är kanske det jag tycker allra mest om i serien om Rönning och Stilton. Olivia Rönning och Tom Stilton ger till det yttre helt olika intryck; det skiljer i kön, ålder, erfarenhet, klädsel. Jag tycker dock att deras likheter är större än deras olikheter. Framför allt har båda två en stark kontakt med sin intuition och uppfattar sådant som döljs bakom det som uttryckligen sägs eller syns. Båda två går sina egna vägar, även om det bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få någorlunda rätsida på tillvaron. Som stabila och trygga motvikter till Rönning och Stilton, finns utredningsledaren på Rikskrim, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten. Middagarna i deras kök blir mysiga andrum i den spännande läsningen.

Den första boken i serien, Springfloden, gav jag högsta betyg. Den fullkomligt knockade mig. De två efterföljarna, Den tredje rösten och Svart gryning, är skrivna med samma driv och samma rappa språk som den första boken, och de är minst lika spännande. Alla tre är böcker man inte kan lägga ifrån sig. Det som drar ned intrycket litet hos de två senaste böckerna, är att de inte har en lika trovärdig mordhistoria som Springfloden. Mordhistorierna i deckare behöver inte nödvändigtvis vara realistiska, men när historiens yttre form, den sociala kontexten, vill förmedla trovärdighet, inte minst med huvudpersoner som vi kan känna igen oss i, då tycker jag att det ställer motsvarande krav på mordhistorien.

Svart gryning kan läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Brottsutredningarna i böckerna är visserligen helt fristående, men som jag skrev tidigare är personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom en stor del av läsupplevelsen. Jag var inte helt förtjust i Olivia Rönning i de första böckerna, då jag tyckte att hon gav ett allt för omoget och självcentrerat intryck. I den här boken har hon tagit sig förbi den fasen, och uppträder på ett mer professionellt sätt som det är betydligt enklare att ta till sig. De frågetecken som följt med serien sedan den första boken rätas nu ut, och de böcker som hittills givits ut i serien om Rönning och Stilton skulle kunna bilda en trilogi med ett tydligt avslut i den här tredje boken. Om det inte var för de personliga problem som åter gör sig påminda hos Tom Stilton. I Svart gryning går han långt över gränsen för vad som kan accepteras, och frågan är hur han nu skall gå vidare.

I slutet av juli kommer den fjärde delen i serien om Rönning och Stilton, Sov du lilla videung.

♥

Recension: Simma med de drunknade, av Lars Mytting

Publicerat den 15 juli, 2016 av Justnujusthar2 kommentarer

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2015-08-27
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146228585
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet.

Vad jag tyckte om boken

Det här är en berättelse som griper tag i mig från första stund. Jag vill få svar på alla de frågor som Edvard ställer sig om sin bakgrund, om vad det egentligen var som hände den där dagen då han var tre år, då hans föräldrar omkom och han själv försvann under flera dagar. Jag läser och drivs hela tiden framåt, sida efter sida, av pusselbitarna till de familjehemligheter som legat gömda under många år. Berättelsen väver in de båda världskrigen, de frivilliga norska SS-soldaterna vid Östfronten och koncentrationslägren. Man får en tydlig bild av tidsandan, om vad människor tvingades utstå under inflytande av krigen.

Det är inte bara mysteriet i sig som ger en stor behållning vid läsningen, utan även språket och den stämning som boken förmedlar. De allra mest finstämda avsnitten tycker jag är de när Edvard är hemma på sin gård i Gudbrandsdalen i Norge. Författaren lyckas verkligen med att förmedla den ovillkorliga kärleken till jorden, djuren och arbetet på gården, liksom passionen till träden. Till flambjörksskogen och till valnötsträden. Det är väldigt, väldigt fint beskrivet.

Edvard ger inte alltid ett helt sympatiskt intryck, hans agerande sårar många gånger dem som står honom närmast. Det är samtidigt trovärdigt beskrivet, om man tänker på att det här är en ung man vars liv i och med farfaderns död plötsligt vänds helt upp och ned. Det utlöser både en sorg över farfadern och över ovissheten om vilka som var Edvards föräldrar, och väcker frågor kring vem han är och vad han egentligen vill med sitt liv.

Det som i mitt tycke drar ned helhetsintrycket av boken, är författarens sätt att fylla många av de luckor som finns i den här komplicerade släkthistorien. Utifrån bland annat brev och andra dokument berättar Edvard under vissa avsnitt vad som hänt. Det är spännande läsning, men det känns inte helt trovärdigt att breven skulle kunna ge så mycket information, så många svar. Samma sak gäller flera av de personer han stöter på, mer eller mindre av en slump, och som ger ledtrådar om vad som hände i det förflutna.

♥

Recension: Kråkslottet, av Ewa Christina Johansson

Publicerat den 14 juli, 2016 av JustnujustharLämna en kommentar

Recensionsexemplar från B.Wahlströms Bokförlag - tack så mycket! — Recensionsexemplar från B.Wahlströms Bokförlag – tack så mycket!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 189
Utgivningsdatum: 2016-05-18
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Omslagsformgivning: Cecilia D Engström
ISBN: 9789132168581
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Isabellas recension på Instagram

Jag och våra barn, 10 och 12 år, har läst Kråkslottet av Ewa Christina Johansson. Redan omslaget till boken ger en känsla av obehag. Ett gammalt fönster med spröjs, en spetsgardin, en kvinnohand med långa, kloliknande fingrar, en ring och en katt som ser rakt på dig.

Viva skall hälsa på sin syster Vicks under sommarlovet. Vicks har nyligen köpt ett gammalt hus mitt ute på landet. Ett riktigt kråkslott. Ett tvåvåningshus med svart, brutet tak, avflagnad färg och en rostig brandstege utefter ena väggen upp till ett vindsfönster. I fönstren hänger tunna, vita spetsgardiner. Huset har stått öde en längre tid, tills Vicks köpte det för nästan ingenting. Det var så billigt att det nästan var litet mystiskt.

Redan på de första sidorna inser man att något kommer att hända. Det börjar med att Vicks inte dyker upp i tid för att möta Viva vid bussen, och det visar sig att hon flera gånger blir inkallad att arbeta extra, och att Viva då blir ensam kvar i huset. Det börjar hända mystiska och oförklarliga saker. Gardiner som rör sig i fönstren, som om någon står där bakom och ser på henne. Steg från någon som går i huset, trots att hon är ensam hemma. När Viva lär känna grannens son, får hon veta att det finns historier om det här huset. Historier om en kvinna som kallades Silverhäxan och om två flickor som försvann spårlöst…

Författaren lägger sig på en alldeles lagom kuslig nivå för berättelsen. Det är övernaturligt och spöklikt på ett smygande sätt som passade våra barn. Texten är enkel och levande. Det som för berättelsen framåt är det kusliga som Viva råkar ut för, men det som gör att boken fångar vårt intresse litet extra och får oss att sträckläsa den, är att den också på ett så insiktsfullt sätt skildrar relationen mellan Viva och hennes äldre syster Vicks.

Det här är den första bok vi läser av Ewa Christina Johansson, men nu vill både Jackie och Bella läsa hennes tidigare böcker också: Galgbacken och 20 över 7, som är skrivna för barn i åldern 9-12.

♥