Let it snow: magisk julhelg i tre delar

let-it-snow-1

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2016-09-30
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Adolfsson, Ellen och Scheutz, Sofia
ISBN: 9789163889417
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När tre författargiganter för unga vuxna möts händer fantastiska grejer. En snöstorm sätter spelet i rullning: ett tåg spårar ur, mobilsamtal når inte fram, missförstånd, dikeskörningar, alldeles för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg. Bästsäljande trion Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle skriver här varsin fristående – men sammanlänkad – charmigt romantisk berättelse i juletid.

När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House – och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar Greven och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och rosa snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
.

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som förmedlar en otroligt julmysig stämning, kanske en blivande klassiker att läsa inför varje jul. De tre berättelserna bygger visserligen på kärleksproblem av olika karaktär, men det är det ganska amerikanska, det positiva och romantiska som genomsyrar dem. Och utöver det – massor av snö!

Den i mitt tycke bästa berättelsen, ”Jubilee-expressen”, inleder boken. Det är underfundigt, smågalet och humoristiskt, samtidigt som det är väldigt charmigt och romantiskt. Berättelsen hivar mig ganska omgående tillbaka till ungdomsåren. Allt är väldigt träffsäkert beskrivet ur en ungdoms perspektiv.

”Cheerleaderstormen” är ganska grabbig, både till handling och språk. Med grabbigt menar jag så som jag upplevde det de gånger jag hängde med mina bröder och deras killkompisar på olika mer eller mindre vansinniga upptåg. Det är äventyrligt, våghalsigt, coolt och litet mer återhållet känslomässigt. Alla tre berättelserna genomsyras av romantik, även den här. Däremot är den litet mer förvånat romantisk. Läs själva, så förstår ni vad jag menar ;)

”Grisarnas skyddshelgon” avslutar och knyter ihop alla tre berättelserna. Tyvärr håller den inte samma nivå som de två andra berättelserna, och det drar ned mitt omdöme om boken som helhet. Å andra sidan är omslaget till den svenska översättningen helt underbart! Motivet speglar stämningen som berättelserna förmedlar, och snön och julgranskulorna är upphöjda från omslaget och strävt glittriga när man känner på dem. Omslaget är enligt min mening väldigt viktigt för en sådan här bok där man vill förmedla en känsla, och därför ger jag boken omdömet 4/5.

Sammanfattningsvis är det väldigt romantiskt, charmigt, ganska amerikanskt, det är metervis med snö – och det fungerar verkligen! Jag rekommenderar både unga och fullvuxna att läsa den här boken någon gång i november-december, den garanterar äkta, vintermysig julstämning!

 

jubilee

Recension: Kärlekens fyra årstider, av Grégoire Delacourt

karlekens-fyra-arstider

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2016-11-01
Förlag: Sekwa förlag
Översättare: Sofia Strängberg
Omslag: Magnus Petersson
ISBN: 9789187648670
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Det är sommaren 1999. Somliga tror att det är den sista sommaren innan jordens undergång.

Det är sommar i Le Touquet och överallt slår kärlekshistorier ut i blom. Däribland fyra par vars liv snuddar vid varandra med oanade följder. Femtonårige Louis hoppas bli mer än vän med Victoire, flickan med gyllenblont hår och smaragdögon. Isabelle, 35 år, har blivit lämnad av sin man men varit kär i Jérôme sedan tonåren. 55-åriga Louise flyr äktenskapets monotoni för att upptäcka nya känslor och passion. Paret Rose och Pierre, 75 år gamla, upplever fortfarande kärleken efter femtio års äktenskap. Deras fyra berättelser korsas och flätas försiktigt samman. Grégoire Delacourt ger oss en elegant men skarpsynt inblick i kärlekens alla faser. Och som vi vet har kärleken ingen ålder.
.

Så tyckte jag om boken

Bokens drömska omslag liksom den väl valda titeln speglar innehållet väldigt bra. Det är typiskt franskt på just det sättet som man kan förvänta sig av fransk litteratur och även film; det är melankoliskt, det är känslosamt och det är väldigt, väldigt charmigt. Berättelserna är fina och hjärtevärmande. Som läsare fångas man upp direkt av stämningen som författaren förmedlar, inte minst genom språket. Efter bara ett par sidor slår pulsen långsammare och jag känner mig både sorgsen och tillfreds på samma gång.

Det här är en varm och lättläst bok som jag sträckläste på bara ett par timmar. En riktigt trivsam feelgoodbok, som lämnar kvar både en känsla av vemod och ett nöjt leende på läpparna.

Skotten i Köpenhamn, av Niklas Orrenius

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 411
Utgivningsdatum: 2016-09-20
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100161484
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck – men också om politik. Vems ärende går han? En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?
.
Så tyckte jag om boken

Den här boken borde läsas av alla som är det minsta intresserade av samhällsutvecklingen i vår globaliserade tid, då världens länder knyts närmare varandra. Det är ingen bok man skummar igenom, den kräver en hel del av sin läsare. Inte minst därför att författaren förhåller sig förtjänstfullt objektiv genom hela boken, och lämnar åt läsaren att dra egna slutsatser utifrån de intervjuer och fakta som han presenterar. Han vrider och vänder på perspektiven och intervjuar i princip alla som kan ha det minsta med frågorna att göra som han ställer i boken.

Jag minns att jag tänkte att Lars Vilks gick för långt med rondellhundarna med profeten Muhammeds ansikte. Varför provocera i onödan? Varför skapa så stor fara för sin omgivning, när vissa grupper uppenbarligen känner sig så kränkta av hans konst att de utlovar en extra bonus på 50.000 dollar till den som ”slaktar honom som ett lamm”? Och är det verkligen rimligt att samhället skall lägga så stora polisiära resurser på dygnet-runt-bevakning av en enda konstnär? Det är lätt att dras med i ett allmänt tyckande, utan att ha ordentlig kunskap. Efter att ha läst Niklas Orrenius’ bok har jag fått en helt annan förståelse för hur komplex den här frågan är.

Vi ser yttrandefrihet och tryckfrihet som självklara rättigheter, de är två av våra grundlagar som hela samhällsbygget vilar på. Niklas Orrenius’ bok visar på ett nyanserat sätt hur svårt det kan vara att upprätthålla de demokratiska rättigheterna, när de ställs mot uppfattningen att de kränker en religiös profet som Muhammed. Våra demokratiska rättigheter ställs då mot extremism, hot och våldsdåd, ibland med dödlig utgång. Niklas Orrenius skildrar inte bara hur livet ter sig för Lars Vilks, där få vågar eller vill ha någon kontakt med honom av risk för att själv råka illa ut, han ställer även upp frågan om konstens villkor mot frågan var det är rimligt att gränsen går för yttrandefrihet. Han lyfter fram en för mig okänd händelse, då vår dåvarande utrikesminister Laila Freivalds lät censurera en webbsida som startat en tävling för Muhammedkarikatyrer. Det som skedde var med andra ord censur i vårt demokratiska land, på order från vår dåvarande regering.

Boken är enormt intressant. Den skildrar så många aspekter som har att göra med konst, yttrandefrihet och extremism. Redogörelserna för hur unga män och kvinnor radikaliseras via vissa grupperingar inom moskéer i bland annat Örebro och Eskilstuna är insiktsfulla och hela tiden sakliga. När jag läser boken blir jag gång på gång förvånad över hur författaren lyckats komma så många centrala personer så nära. Författaren har intervjuat dömda terrorister, imamer och andra muslimer, föräldrar till unga män som rest för att ansluta sig till IS, polis i områden som anses vara en grogrund för radikalisering, åklagare och många fler. Han har förutom att följa konstnären Lars Vilks, även intervjuat hans skolkamrater, vänner, fiender, konstkritiker och idéhistoriker. Han har intervjuat politiker och andra som på något sätt har med frågorna att göra. Sammantaget förmedlar författaren en så nyanserad bild som jag tror överhuvudtaget är möjlig av ett stort och relevant samhällsproblem i vår globaliserade tid.