För hand (165/366)

stallgången 1

Vi började med att gemensamt kantskära grusgångarna uppe vid huset. Kantskurna grusgångar gör verkligen stor skillnad för helhetsintrycket, det blev så prydligt och fint! Dagen efter var Patrik upptagen med annat, så jag satte igång på egen hand med grusgången mellan stallet och huset. Det är så roligt och skönt att ibland få kroppsarbeta och verkligen slita, särskilt när det blir ett fint resultat.
.

stallgången 2

Först kantskär man grusgångarna där man vill ha ytterkanterna. Vi köpte ett gräskantjärn på Byggmax som var tåligt och fungerade perfekt. Jag vet dock inte om jag kan kalla det att kantskära, det handlade snarare om att hugga gräskanterna. Har man låtit det gå för lång tid, så att gräset vuxit in i grusgångarna, måste man sätta kantjärnet på rätt plats och sedan hoppa flera gånger på fotsteget för att få skäret att ta sig genom gräs, grus och jord.

Sedan är det dags att gräva bort grästuvor och jord och köra iväg i skottkärran. Många lass blev det… Svetten lackade och jag var darrig i armarna och hade ont i ryggen i flera dagar efteråt, men det var det värt. Jag hade trevligt sällskap också, som ni ser :)
.

stallgången 3

Den här lilla grusgången som går mellan stallet och huset tog det fyra timmar att bli klar med. På kvällen hjälptes vi åt med att fylla på med nytt singel och kratta ut det jämnt och fint. Nu är det bara resten kvar… Grusgångarna där vi kör in med bilarna.

I morgon väntas dock mängder med regn (hoppas det stämmer, för här regnar det ju aldrig), så i dag måste jag prioritera att åka till Granngården och köpa mer gödning och kasta ut på gräsmattan innan regnet. Har man trädgård är det mycket som måste göras för hand, men det är roligt arbete tycker jag.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Alive and kicking

alice

I går var jag på återbesök med Alice hos veterinären. Det togs nya blodprover och Alice fick ny medicin för öroninflammationen som inte ger med sig. Redan i dag ringde veterinären och berättade att levervärdet, som var alldeles för högt förra gången, hade sjunkit med en tredjedel. Så goda nyheter!

Det firade vi med att boka en tid på trimmet. Jag brukar själv gilla att fräscha upp mig efter en kämpig period. Som en mental markering för mig själv, att nu är jag alive and kicking igen. Om två veckor är det Alices tur. Nu håller vi tummarna stenhårt för att allt går åt rätt håll.