Den här boken kom ut i maj och är en av de böcker jag verkligen velat läsa. Ändå har jag dragit mig för det ända tills nu på grund av det tunga ämnet. Boken är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.
Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.
Citatet är från sidan 137:
”När IS tog över Sinjar och började kidnappa yazidier kallade de sina mänskliga krigsbyten för sabaya (sabiyya i singular), vilket hänvisade till de unga kvinnor de köpte och sålde som sexslavar. Det var en del av deras plan för oss, som har sitt ursprung i en tolkning av Koranen som sedan länge var bannlyst av världens muslimska samhällen men om skrivits in i de fatwa och pamfletter som IS offentliggjorde innan de anföll Sinjar. Yazidiska flickor uppfattades som otrogna, och enligt IS-krigarnas tolkning av Koranen är det ingen synd att våldta en slav. Vi skulle locka nya rekryter att bli soldater och skickas runt som belöningar för lojalitet och gott uppförande. Alla på bussen skulle möta det ödet. Vi var inte längre människor – vi var sabaya.”
Det här är en bok som alla borde läsa. Ämnet är tungt, men det som hände berättas på ett rakt och osentimentalt sätt, vilket underlättar läsningen. Berättelsen är lika viktig att läsa som de vittnesmål vi läser av överlevande från förintelsen under andra världskriget.
Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 329
Utgivningsdatum: 2018-05-15
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: The last girl. My story of captivity, and my fight against the Islamic State
Översättare: Manne Svensson
Formgivning: Nina Ulmaja
ISBN: 9789100173685
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
♥
Jag upplever att man blir så väldigt frustrerad när man läser om livsvillkoren, seder och bruk och framför allt religionen i mellanöstern. Jag kan liksom inte se att det någonsin ska bli frid och fred, att man kan sluta kriga för att man tror på olika gudar. Känns aningen tung för mig också men säkert mycket angelägen för att öka förståelsen för vad som händer på andra håll i världen än i vår lilla ankdamm. tack för smakbit
GillaGilla
den boken ligger i min läshög, men jag drar mig för jag vet ju vad den handlar om. men – som du säger – det är en viktig bok. vittnesmålen från förintelselägren är viktiga att minnas eftersom de överlevande blir allt färre. tack för smakebiten!
GillaGilla
Tack för smakbiten! Säkert jätteviktig, men så svårt och tungt att läsa om sånt.
(http://ibokhyllan.blogspot.com/)
GillaGilla
Viktigt att känna till, utan tvekan, men inget jag vill läsa om.
GillaGilla
Det verkar vara en väldigt intressant bok, men tung. Viktigt med såna böcker. Tack för smakbiten!
GillaGilla
Väldigt tungt ämne och även om boken låter intressant så skulle jag nog inte orka läsa den just nu. Tack för smakbiten!
GillaGilla
Det är säkert en intressant bok, men riktigt tung. Tack för smakebiten!
GillaGilla
Ja, de där tunga böckerna kan ofta vara de allra viktigaste att läsa och skriva om. Tack för smakbiten.
GillaGilla
Det låter som en väldigt intressant, men tung bok. Tack för smakbiten.
GillaGilla