Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.
På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.
Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?
Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.
Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.
Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.
Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?
Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.
Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.
Milo och Jackie i Skulpturgården.
Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.
I sorg, av Johan Teodor Lundberg.
Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.
Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.
Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.
På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.
På vägen upp såg jag det här konstverket.
En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.
Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.
Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)
Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)
Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…
På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.
Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.
Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?
♥
Sjätte och helt nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner, det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.
Just nu - Just här 