Författare: Justnujusthar

Att odla i pallkrage – nu växer det

Publicerat den av Justnujusthar10 kommentarer

För ungefär tre veckor sedan sådde jag fröer av litet olika slag, och planterade ut tomatplantor, chili- och paprikaplantor. Jag var sent ute i år och trodde knappt att något skulle gro och klara sig, men jordgubbar har vi redan plockat litervis och det fortsätter att bli ännu fler, och i går plockade jag nyzeeländsk spenat (som inte är spenat egentligen) och använde i min franska potatissallad.

Här sitter jag på pallkragen med den nyzeeländska spenaten i bakgrunden, i höstjacka i blåsten.

För att hindra katter att gräva i jorden där jag sått, vattnade jag med en blandning av citron och vitlök. Det hade kanske fungerat bra om det inte regnat så otroligt mycket… Jag letade upp några olika nät istället, och lade över pallkragarna. Än så länge har det fungerat och växterna har fått vara ifred.

Jag såg en trave med plasthinkar som skulle slängas hos min svägerska och bad att få dem istället.

Lifehack/återvinning: Med några borrhål i botten på varje hink, så att vattnet inte blir stående i hinkarna, en jutesäck runt hinken och ett rep, så blev det mycket finare än plasthinkarna. Dessutom tror jag att jutesäckarna håller kvar fukten längre i hinkarna och även håller ute värmen så att rötterna inte blir brända. Hur som helst, snyggare än pastellfärgad plast.

Men så rangliga och ynkliga mina plantor var! Jag hade dem stående inomhus där jag tyckte att det var väldigt ljust, men inte tillräckligt tydligen. När det är varmt, som inomhus, och dåligt med ljus, växer plantorna iväg och blir så här tunna och rangliga. Något för mig att komma ihåg nästa år.

Här i mina minidrivhus har jag knutit ihop bambupinnar med jutesnöre som stöd för tomaterna. Så tunna och rangliga tomaterna också var! Jag trodde aldrig att de skulle kunna ta sig.

Efter tre veckor har tomaterna kommit igång riktigt bra. Jag har gödslat med både Algomin och pelleterat kogödsel. Undrar hur mycket man vågar ösa på, utan att det blir för mycket?

Det är det här som gör det värt att odla själv, att se utvecklingen. Om en månad kommer det att kännas värt det även på ett annat sätt, när det är dags att plocka de första, mogna tomaterna. Jag skall inte säga att jag längtar till dess, för det skulle betyda att jag längtar till augusti, och det gör jag inte. Jag har litet panik redan nu, över att sommaren går så fort.

Den lilla paprikaplantan (eller om det är chili…), på väg till växthuset som pappa byggde åt mig.

Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det i växthuset, så tills vidare får plantorna stå på gräset. Jag kanske ställer in pallkragar där inne sedan, och odlar sådant som behöver extra mycket värme.

Mina första chilifrukter är på gång.

Och här är min zucchiniplanta som har flera zucchinis på väg.

Blommorna kan man fritera och äta. Det åt vi på resa i Italien, i den otroligt vackra och mysiga staden Assisi.

I pallkragarna har kålen tagit sig bra, men blivit litet angripen av något skadedjur. Får hålla koll på det.

I en av pallkragarna har jag sått kulturarvsblommor, sådana som skall locka till sig bin och fjärilar. Det blir spännande att se hur blommorna kommer att se ut. De flesta av sorterna skall härstamma från medeltida trädgårdar.

Här är det rödbetor, och i pallkragen bakom är det persilja, dill och två solrosor. Bella satte två frön på en lektion i skolan, och tänkte slänga krukan innan solrosorna visat sig. Jag tog hand om krukan och satte ned den i pallkragen, och nu är det två kraftiga och fina stänglar på väg upp.

Sockerärtor behöver lång tid på sig för att gro, men nu har de börjat titta upp. Det svåraste blir nog att hålla skadedjur och rådjur borta.

Den nyzeeländska spenaten, som alltså inte är spenat egentligen. Den smakar mer som en ganska fyllig form av sallad. Nästa år skall jag förså mängder med sådana plantor och frysa in det som inte går åt under sommaren. Och kanske så ett extra gäng redan nu..?

Jordgubbslandet har givit otroligt många jordgubbar i år och fortsätter att leverera. Jag har haft nät över för att skydda jordgubbarna mot fåglar, vilket förklarar det höga gräset runt sandlådan.

Nu är det bara att vattna, gödsla och hålla koll så att inga rådjur äter upp alltsammans.

Om några veckor kan jag förhoppningsvis visa bilder på hur pallkragarna ser ut när blommorna kommit upp, som jag sått runt grönsakerna för att det skulle bli extra fint, och det borde gå att skörda både rödbetor, zucchini, chili, morötter och tomater. Kål och nyzeeländsk spenat plockar vi och äter redan nu.

♥

Avslut

Publicerat den av Justnujusthar17 kommentarer

Det här var Leiftras hage, där hon kunde gå bredvid de andra hästarna, men utan att komma åt att äta gräset som hon inte tålde. Jag har hämtat hem alla hennes saker till vårt eget stall nu, skurat ur hennes box och mockat ur hagen.

Nu när hon inte finns längre, inser jag hur van jag är att alltid ha henne i tankarna. Jag tänker fortfarande att det är dags att cykla och ge henne hö när klockan är 6.30, 12, 16 och 21 varje dag. Och nu när det har regnat så mycket har jag tänkt att hon kanske behöver komma in och torka eller kanske ha regntäcke de kyligare timmarna på dygnet.

Jag försöker intala mig att det är ganska skönt att inte behöva oroa mig för henne, att inte behöva gå upp tidigt varje morgon, vardag som helg, för att ge henne mat, och att det väl snart kommer att märkas ekonomiskt när jag inte lägger ut tusentals kronor på foder, skoning och veterinärer. Men nej, det finns ingenting positivt i detta. Den här sorgen är ihärdig.

♥

Recension: Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Äntligen har jag också läst Malin Thunberg Schunkes debutroman. För den tilldelades hon Årets debutantpris 2019 av Svenska Deckarakademin med motiveringen: ”Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt anklagade”. Jag håller med i motiveringen, men skulle vilja utsträcka den till att författaren förnyar inte bara temat utan hela genren med spänningsromaner. Malin Thunberg Schunke har arbetat som åklagare och är docent i straffrätt. Hon har skrivit en doktorsavhandling om gränsöverskridande brottsutredningar inom EU, och det är inom det området hon skriver sina romaner.

Under en exklusiv svensexa på den franska Rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för att vara delaktig i attentatet. Eftersom flera EU-länder är berörda av attentatet kopplas Eurojust in, den Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete, där den svenska åklagaren Esther Edh och hennes italienska chef, Fabia Moretti, arbetar. Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser. Vem är han egentligen, och vad var det som hände i baren i Juan-les-Pins, där flera miste livet och många blev skadade? Det komplicerade ärendet präglas av maktspel och nationellt revirtänkande, och som en länk mellan länderna arbetar Esther Edh och Fabia Moretti.

Ett högre syfte har en tydlig förankring i vår samtid med politiska attentat och terrorism, och är mer skrämmande än de flesta andra romaner i spänningsgenren, just för att författaren blottlägger de brister som finns i det internationella rättssystemet, och gör det tydligt att vem som helst av oss skulle kunna fastna i rättssystemets maskineri på samma sätt som Amir Yasin, om vi skulle råka befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt, trots att vi lever i en modern demokrati som är bunden av exempelvis den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Vilka rättigheter och vilket skydd har vi egentligen om vi skulle bli häktade i ett annat land, misstänkta för ett grovt brott?

Som anställd på Eurojust är det inte Esther Edhs uppdrag att utreda de brott som kommer på hennes bord, hennes roll är att bidra med sin expertkunskap och vara behjälplig med samordning mellan länder. Att placera huvudpersonen inom en sådan myndighet gör det möjligt skildra internationell brottslighet från ett nytt och spännande perspektiv. Nackdelen är att det inte blir samma driv i berättelsen eller skapar samma intresse för huvudpersonen när hon är samordnare och expert, som om hon hade varit den som ledde brottsutredningen. Jag skulle gärna se att hon får ta mer plats i kommande delar. Det finns goda förutsättningar för det, utifrån vad som sker i hennes privatliv, och som sannolikt kommer att få större betydelse i nästa del.

Sammantaget är Ett högre syfte enormt välskriven, intressant och intensiv och jag är imponerad av hur välavvägd historien är mellan det mer tekniska om hur internationellt rättsutredande arbete fungerar (eller inte fungerar) och mänskliga relationer, där pressade situationer avslöjar det bästa och det sämsta hos oss. Författarens andra och fristående del i serien om Esther Edh och Fabia Moretti finns ute i handeln nu. Jag är väldigt nyfiken på hur de båda karaktärerna har utvecklats.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 349
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Bokserie: Esther Edh och Fabia Moretti  (del 1)
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164205933
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris