Författare: Justnujusthar

Rättegång, körkort och födelsedag

Publicerat den av Justnujusthar1 kommentar

Det har varit mycket fokus på Jackie de senaste veckorna ♥

I slutet av mars fyllde Jackie 18 år. Nu är det inte längre jag som skall anmäla frånvaro om hon är sjuk, det gör hon själv. Och jag har varit på mitt sista utvecklingssamtal, som tog sju minuter. Effektivt och bra, och absolut rekordtid :) Hennes artonårsdag firades fyra gånger. Hos sin pappa med halva släkten, här hemma med andra halvan av släkten, ute i Stockholm på nattklubb och en vecka senare här hemma med fjorton vänner.

Till släktfirandet hade Jackie önskat sig fransk potatissallad, potatisgratäng och pastasallad. Jag gjorde för första gången egen pesto, och nu undrar jag varför jag inte gjort det tidigare, det blev ju väldigt gott. Jag gjorde också asiatiska kycklingspett, dubbelmarinerad fläskfilé och laxsida med rosépeppar, havssalt och citron. Bella gjorde den godaste cheesecake jag ätit, med smak av citron och passionsfrukt. Och titta på bilden här ovanför så proffsigt fin den blev!

Sedan var det dags för Jackies vänner att komma hit och fira henne. Jackie och Sol dekorerade och gjorde bål, hällde upp snacks och fixade med bord, stolar och dukning. Jag hjälpte till med ost- och kexbrickor, sedan förvisades jag till gästhuset.

Shelly och jag gick promenader och väntade på våren, som till slut kom. Scillorna började slå ut. På påsklunch hos mamma började kycklingar kläckas, och vi kunde höra hur det pep och knackade på äggskalen när de hackade sig ut. Bilen fick sin första tvätt efter vintern. Jag var flera gånger på universitet i Uppsala och på juridiska biblioteket.

Vår! Ser ni hur biet har samlat blått pollen från scillorna på sina ben?

Jackie kallades till Tingsrätten för att vittna i ett misshandelsmål. Bella och jag följde med. Efteråt var vi utsvultna och åt väldigt gott på ChopChop. I högtalarna spelades en fin låt som jag sparade ned i en Shazam-lista på Spotify. Bella smygfotade mig ;)

Jackie skrev teoriprovet för B-körkort för ett par veckor sedan och i går körde hon upp och klarade det också, så i morse tog hon min bil och åkte och hämtade upp kompisar och körde bil till skolan – en milstolpe i livet!

Några blandade ögonblicksbilder från de senaste veckorna. Vi har varit litet trötta den senaste tiden, som Shelly på bilderna. En kombination av det jag skrivit om här, ont i halsen och en oväntad och väldigt ledsam händelse som drabbat en av våra närmaste väldigt hårt.

Hoppas ni har det bra och att ni får njuta av vårvädret ♥

Trädgårdsmässan 2023: mina inköp och inspiration

Publicerat den av Justnujusthar3 kommentarer

Första dagarna i april förra året besökte jag och Ullis Trädgårdsmässan.

Årets pelargon 2023 var Moonlight Guido, en orangeröd sort.

Jag köpte Jenny Strömstedts och Victoria Skoglunds fina trädgårdsbok. De inspirerar så mycket i sin podd, Röda vita rosen. Under förra året var det en av veckans höjdpunkter att lyssna på dem. De kompletterar varandra perfekt, stämningen är rå men hjärtlig, och de är så roliga tillsammans! Man ler och skrattar hela tiden! Under tiden jag fixar i stallet eller kör bil inspireras jag av alla tips och förslag om växter, placeringar, jord och allt annat man kan behöva veta när man vill skapa och sköta en prunkande, välmående trädgård.

När vi besökte mässan kändes den liten, men nu när jag ser bilderna fanns det ju mycket att titta på. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format för att se detaljerna.

En krans av björkris vill jag göra och hänga på väggen på balkongen.

Jag blev så inspirerad på mässan av att inreda balkongen litet unikt och mysigt, men det var så mycket annat som tog tid förra året. I år är det kanske dags. Balkongen har hittills använts mest för att ligga och sola, och det är ju synd med tanke på hur fin utsikten är därifrån.

I nästa inlägg om året som gick blir det maj-bilder och sedan blir det bilder från studentfirande, midsommarfirande och en utflykt till Gnesta och Södertuna slott med Anni och Mia.

♥

En spegling av livet så som det är, april 2023

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Vilken märklig månad april var, men ändå logisk. Ungefär som en realistisk fransk film. Det började dåligt och oron låg som ett tungt och blött täcke över allting. Men dagarna gick, livet rullade på. Mitt i allt tungt som hände gick det att hitta ljusglimtar och faktiskt skratta ibland, även om lättheten i livet saknades. Jag började vänja mig vid situationen och få hopp. Då kraschade allt.

Milo hade fått en övernattning på Hotell Havsbaden i julklapp och tog med sig Jackie dit i början av april. Jag följde med eftersom de båda var omyndiga. Väldigt avkopplande och mysigt.

På kvällen åt vi middag tillsammans, men på morgonen var jag nog först i frukostmatsalen, och åt långsamt av det mesta, läste en bra bok och tittade på utsikten mot viken.

Fin miljö och trevlig och gästvänlig personal.

Våren kom, och pappa var fortfarande på sjukhuset. Nu konstaterades att förlamningen i vänstra sidan var permanent, och därför bedömdes inte tillståndet längre akut. Vi var på anhörigmöte och planerade hur pappa skulle kunna komma hem med hjälpmedel och personal. Det kändes verkligen inte som det skulle vara möjligt, och det var svårt att föreställa sig hur mamma och pappa skulle klara av det, med mamma som var trött efter cellgiftsbehandlingarna och pappa som, ja ni förstår själva.

Jag satt hemma i soffan och ägnade mig åt comfort watching (Grey’s Anatomy, något av alla 418 avsnitt), när jag plötsligt fick kramp i hela bröstet, ryggen, vänstra armen och käken. När jag försökt stretcha bort det, och det ändå inte gick över på en halvtimme, ringde jag sjukvårdsupplysningen som rådde mig att direkt åka in för kontroll av hjärtat. EKG-undersökningen visade en förändring på hjärtat som behövde följas upp. Några veckor senare stressades hjärtat under kontrollerade former, och visade ett friskt och starkt hjärta. Förmodligen var det bara en reaktion på den oro och stress jag kände över hela situationen.

Livet fortsatte. Vi firade Max, som fyllde fem år. Som vanligt både mysigt och gott. Jag tränade Hannibal, men väldigt måttligt. Den hästen tror väl snart att han är vildhäst igen. Hela familjen var på stand-up och såg Fredrik Andersson på Uppsala Konsert & Kongress och åt god italiensk middag. Carina bjöd hem mig och Ullis på lunch i sitt orangeri. Vi ses inte så många gånger varje år, men det känns alltid som det var bara några dagar sedan sist. Så är det nog ofta med barndomsvänner. Vi har känt varandra sedan lågstadiet, snart femtio år. Jag skjutsade Jackie till tandläkaren, och i väntan på hennes nästa lektion åt vi lunch hos Roslagsbagaren. Jag fortsatte att laga storkok för att frysa in i portionsförpackningar. En av de bästa vardagsrutinerna!

Jag fick en inträdesbiljett till Nordiska Trädgårdar och åkte dit tillsammans med Ullis. Jag fotade mycket, så de bilderna visar jag i ett eget inlägg.

Pallkragarna förbereddes med mer hästgödsel och ett tunt lager jord för fröna att gro i, och jag utökade med ytterligare pallkragar. Sedan kom ju våren och sommaren med först en otrolig torka, och sedan mängder med nederbörd. Det gjorde inte så mycket att engagemanget i pallkragarna blev måttligt förra året. Men jag måste ju ändå gå händelserna i förväg, och visa två bilder av resultatet. Dahliorna älskade uppenbarligen hästgödsel, för de växte överdådigt ända tills andra frostnatten i oktober.

Shelly var på kontroll för sina tänder, och fick tid för operation i slutet av april. Hon har en genetisk sjukdom som är vanlig hos katter, och även hos just Shetland Sheepdogs, av någon märklig anledning. De flesta tänderna måste opereras bort.

Vi var på besök hos pappa, och sjukgymnasten kom in och förklarade att han blivit sämre. Jag bad dem ringa mig vid minsta lilla förändring till det sämre. Halv ett på natten ringde nattpersonalen. Jag hämtade upp mamma och vi satt hos pappa tills det började ljusna ute. Nu vet jag att döden inte alltid kommer lugnt och stilla, och jag tycker att man borde få medicinsk hjälp att förkorta lidandet när det är helt uppenbart att hoppet är ute. Själv kommer jag nog vara traumatiserad resten av mitt liv av upplevelsen. Sju dagar senare var det dags för skilsmässa. Man får se det praktiskt, kanske lika bra att samla ihop all sorg och alla problem till ett och samma tillfälle. Jag tycks ändå ha haft något slags stöd, för jag fortsatte att lägga märke till hjärtan överallt.

I nästa inlägg blir det muntrare och vackrare, då visar jag bilder från Trädgårdsmässan!

♥