Justnujusthar

Spontant bestämde Ullis och jag i går att vi skulle göra vår andra roadtrip till de platser vi bott på hittills i våra liv.

I går var det fokus på platser där Ullis bott, men vi åkte till en plats där jag bott. Här på andra våningen med balkongen till höger bodde jag under ett år. Jag hade sålt mitt hus, gick forskarutbildningen och hade ingen vidare bra ekonomi, så lyx var att köpa en krämig vaniljyoghurt från Yoplait och äta den väldigt, väldigt långsamt och njuta av varenda sked med yoghurt. Jag trivdes i min lilla lägenhet och på balkongen hade jag mängder med blommor och andra växter.

Jag var väl 25-26 år och hade mycket egen tid som nybliven singel och väldigt mycket energi, och brukade börja dagarna med två timmars hundpromenad med en kvinna som vid något tillfälle frågade om vi skulle gå tillsammans med våra hundar på morgnarna. Vid sju brukade hon busvissla nedanför min balkong, som signal för att det var dags att gå. Vi hade det jättetrevligt på våra promenader, och tack vare henne fick jag bra kondition, eftersom hon gick så otroligt snabbt. Det visade sig att hon var missbrukare, sådant såg inte jag och gör nog fortfarande inte. En dag gick hon till min farmors uteplats och tog hennes blomlådor och placerade dem hos sig istället. När hon blev ertappad, vilket var enkelt eftersom de bodde grannar, svarade hon bara att hon tyckte blommorna var fina. Men när det hände hade jag redan flyttat.

Efter morgonpromenaden hade jag fortfarande massor av energi, och det var då jag upptäckte styrketräning. Jag gick till gymmet och tränade nästan varje dag, men hade ingen koll på balansen mellan att äta, träna och vila, så jag blev bara mager och svag. Flera dagar i veckan cyklade jag och red för instruktör i hoppning och dressyr. Det var ett intensivt år då mycket hände som påverkade resten av livet, bland annat träffades Patrik och jag, och så insåg jag att det var både roligt och ett sätt att hålla min energi i schack att styrketräna.

Ullis och jag hamnade under vår roadtrip till sist på en restaurangbåt i Norrtälje där vi åt middag. Maten var bara mat, men personalen var väldigt trevlig. Det var första gången jag fick frågan om min loka citron smakade bra ;)

Jag visste inte att Nils Ferlin hade bott i Norrtälje, men fotade skulpturen och googlade när jag kom hem. Han bodde tydligen i Länna i Penningby söder om Norrtälje från det att han köpte ett torp där 1947 och fram till sin död fjorton år senare, så nu lärde jag mig något nytt.

Dålig kvalitet på mina foton tyvärr, men här är i alla fall en bild från vår förra roadtrip, då vi var i Vallentuna där jag bott på flera platser och i Täby, där Ullis bott. Jag var bara tvungen att ta den här bilden vid Täby C, det var så fint med blommorna, träden, lyktstolparna och husen som sträckte sig upp mot himlen. Den här bilden är till dig, BP!

Jag fick häromdagen grav abstinens av att inte ha läst en enda bok för nöjes skull på flera månader, så i går läste jag raskt ut en tunn bok på bara 180 sidor, men med rejält innehåll. Tålamod av Djaïli Amadou Amal. En otroligt fängslande, välskriven och viktig roman på ett rakt och osentimentalt språk om tvångsäktenskap och de tre kvinnorna Ramla, Hindou och Safira. En ordentlig analys med omdöme kommer strax.

Hoppas ni har en fin sommar!

♥

Över gränsen är Louise Kennedys debutroman. Det är en fantastisk roman som helt och hållet förtjänar alla de utmärkelser den fått. Jag skulle beskriva berättarstilen som minimalistisk och återhållen, och jag tänker på Ernest Hemingways stil, som också var handlingsorienterad, med tro på att läsaren förstår och blir berörd utifrån handlingar och ord, snarare än skildringar av känslor. Och förstår gör man, och berörd blir man.

Historien utspelar sig år 1975 i Belfast på Irland, mitt under den dramatiska och våldsamma period som kallas The Troubles, åren 1968-1998. Det började som en protest mot diskrimineringen av provinsens katolska minoritet och satte igång en blodig våldsvåg som under drygt 30 år kom att kräva över 3 700 liv.

Cushla är en 24-årig katolsk kvinna som arbetar dels som lågstadielärare, dels extra på familjens pub. Under ett arbetspass på puben lär hon känna Michael Agnew, en gift man, dubbelt så gammal som hon, protestant och advokat med civilkurage, som valt att ta sig an katolska klienter som blivit utsatta för brott mot sina medborgerliga rättigheter, såsom misshandel och hot på grund av sin katolska tro. Han bjuder in Cushla som lärare till irländska språkkvällar med sina vänner, och så påbörjas en på flera sätt omöjlig och förbjuden kärlekshistoria.

Varje morgon rapporteras om nya bomber som exploderat, fler människor som dödats eller skadats. Katolska familjer blir på de grymmaste sätt varse att de lever i ett protestantiskt område, grannar lägger sig rutinmässigt ned på marken för att kontrollera om någon har placerat en bomb under bilen innan de startar den. Cushla bor i ett område med både protestanter och katoliker, och är personligen ganska förskonad från allvarliga hot och trakasserier, men hon kommer ändå våldet nära. Dels genom familjen McGeown, vars son är elev i Cushlas klass, dels genom sin relation med Michael, som lever under en ständig hotbild.

Fru McGeown är protestant och gift med en katolsk man, vilket under den här perioden ansågs värre än att själv vara katolik. Spänningarna mellan protestanter och katoliker ökar gradvis, och grannarna skär av familjen McGeowns tvättlinor, kastar in hundbajs över staketet och gör familjens liv svårt. Vad du gör spelar ingen roll, det handlar om vad du är. När maken släpas bort och misshandlas nästan till döds, gör Cushla vad hon kan för att på olika sätt bistå familjen.

Kärlekshistorien mellan Cushla och Michael skildras realistiskt och okonstlat. Både den starka attraktionen mellan dem och åldersskillnaden och smygandet för att inte bli upptäckta. Jag blir berörd av hur väl författaren skildrar kärleken och livet som det kan vara, utan illusioner och utan att romantisera.

”Han hade händerna på ratten och de var prickiga av åldersfläckar. Han såg på henne och böjde fingrarna. Jag ringer snart, sa han.”

”Hon hade varit ett störningsmoment, det var allt. Det hade varit skönt att tänka på henne som oattraktiv och sjavig, att tro att Michael var fast i ett olyckligt äktenskap och inte kunde lämna sin värdelösa fru.”

Över gränsen är en gripande skildring av vanligt folks vardag och sätt att hantera nuet och tanken på framtiden, och av de människor som vågade arbeta för jämlika rättigheter och möjligheter med risk för sina egna liv, under en period av terrordåd och rädsla, men också av stort mod, omtanke och kärlek.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2023-08-11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
.

Efter att ha läst Över gränsen vill jag sätta mig mer in i den nordirländska konflikten och läsa Patrick Radden Keefes bok, Säg inget, som fortfarande står oläst i min bokhylla och som beskrivits av Dagens Nyheters recensent som en briljant, gripande och spännande bok i gränslandet mellan undersökande journalistik, politisk historia, spiondrama och true crime.