Justnujusthar

Brandvakten är nominerad till Årets svenska fackbok. De böcker som nomineras anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” som givits ut under perioden oktober 2016 – oktober 2017. En ganska luddig regel, men om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta. Böckerna tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd. Böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Böckerna skall också vara sakligt/vetenskapligt övertygande.

Alla dessa kriterier uppfyller Brandvakten. Det är ett välskrivet och enormt intressant och spännande litterärt reportage om den största branden i Sverige på flera hundra år. En brand som började med en gnista vid ett ogenomtänkt markberedningsarbete en het sommardag i ett skogsområde i Västmanland, och som ledde till att en yta större än tre gånger Stockholm blev helt ödelagd. Många fick sina hem nedbrunna, ett tusental fick fly och många blev skadade. Två personer överraskades av den kraftiga branden och blev instängda. En av dem hittade en rotvälta där han under drygt två timmar kunde stänka vatten på sig för att kyla ned den brännskadade huden. Han svävade mellan liv och död med tredje gradens brännskador, men klarade sig. Trettioårige Robert gjorde det inte.

Sven Olov Karlsson är en av dem som fick lämna sin släktgård och fly när branden närmade sig. Han är författare, kritiker och journalist och har tidigare skrivit om sitt Västmanland. I Brandvakten försöker han bland annat svara på hur branden kunde sprida sig och bli så omfattande. Det är ett väl underbyggt reportage med djupgående efterforskningar som visar vilka katastrofala effekter kortsiktiga och/eller felaktiga beslut kan få, både globalt i form av klimatförändringar och lokalt för människor, djur och hela samhällen. Det är också en väldigt personlig skildring om de personer som lever och arbetar i skogen, om de som kämpade dag och natt för att rädda sig själva och andra och om författaren själv och den kritik och förbättringsåtgärder han föreslår för att förhindra att något liknande händer igen.

När jag läser kommer samma oro och rädsla i kroppen tillbaka som den jag kände under tiden branden pågick, sommaren 2014. Vi bor tretton mil från den plats där branden pågick, men kände hela tiden den starka brandröken hos oss. Vi följde nyhetssändningarna timme för timme och led med de drabbade och oroade oss för hur det skulle gå för människor och djur i området. När brandplanen kallades in från Italien och Frankrike satte vi hoppet till dem, som om de var några slags actionhjältar som skulle styra upp det som räddningsledningen i området uppenbarligen inte alls klarade av. I Facebookgrupper kunde man följa branden på ett närmare sätt än via nyhetssändningarna, och där arrangerades listor över bostäder och hagar där de som tvingats fly kunde inkvarteras. Många, många inklusive vi själva erbjöd sin hjälp.

Brandvakten är minst lika spännande som en thriller och ger samtidigt tydliga svar på de frågor jag haft om hur, var, när och varför branden uppstod och spred sig. Det är skrämmande läsning.

”Brandens storlek hade oroat besättningen (mitt förtydligande: på en militärhelikopter som passerade, på väg till sin flygflottilj) och gett dem intrycket att räddningsstyrkorna på marken inte hade kontroll. Besättningsmedlemmen som stigit av letade rätt på räddningsledaren och erbjöd sin hjälp. Ville visa sina flygfoton av brandområdet. Under tiden cirkulerade helikoptern och fortsatte fotografera. Räddningsledaren svarade att han inte visste hur man begär Försvarsmaktens stöd. Så besättningsmedlemmen gav honom kontaktuppgifterna till helikopterflottiljens ledning. Det var ett kort samtal mellan främlingar. En som föreslog något, en som skakade på huvudet. Det kan ha varit ett avgörande ögonblick. Strax därefter skulle skogsbranden ha kunnat börja slås ner av Sveriges kraftigaste verktyg för luftburen vattenbombning. (…) När samtalet avslutats, troligen artigt, kanske med eftersmak av den till frågades ointresse och den andres förbryllade besvikelse – behövs vi inte? – gav sig försvarshelikoptern av.”

Enligt utredarna kunde man ha stoppat branden i det här skedet, men räddningsledarna var för okunniga om att de visste för litet, de hade ingen erfarenhet av större skogsbränder. På kvällen tyckte räddningsledarna att branden var under kontroll och några styrkor stängde av vattenpumparna och åkte hem. Under natten växte branden till en omkrets på sju kilometer. Misstag efter misstag görs och branden blir helt utom kontroll. De som arbetade med att släcka branden möttes av sjuttio meter höga lågor som rusade fram hundra meter per minut.

Enligt författaren kan vi räkna med bränder av den här digniteten även i framtiden om det inte sker förändringar, och det på många olika plan, inte minst vad gäller skogsbolagens markberedning, samordningen av och nedskärningarna inom räddningstjänsten och brandförsvaret, rädsla för utgifter och ovilja att samarbeta mellan kommuner, och självklart klimatförändringarna i stort.

Läs den här boken, ge den i julklapp och present till familj, vänner och bekanta. Prata om den. Brandvakten kan mycket väl vara en av vår tids allra viktigaste böcker.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 252
Utgivningsdatum: 2017
Förlag: Natur & Kultur
Sättning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Omslagsfoto: Alexandra Sannemalm
ISBN: 9789127149878
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat böcker jag inte alls tyckte om i år (hittills under 2017).

Det här temat kan vara det svåraste hittills för mig. Jag undviker böcker jag inte lockas av, och oftast brukar jag göra val som jag blir nöjd med, så riktiga bottennapp är sällsynta. Bara 3/87 böcker har i år fått lägre betyg än medel, och det är de här:

Audrey Carlan, Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars. Betyg: 1/5
När jag skriver om böcker försöker jag bedöma dem utifrån den genre som de tillhör. Att exempelvis bedöma en kriminalroman på samma sätt som en barnbok vore inte rättvist. Men hur skulle jag bedöma Calendar Girl..? Bokus klassificerar den som erotisk skönlitteratur. Min erfarenhet av sådana böcker är obefintlig, så jag måste helt enkelt utgå från vilken behållning jag hade av att läsa boken, och om jag vill läsa fler i samma serie. Svaret på de frågorna är: minimal respektive nej. Jag vill oftast läsa böcker som är välgenomtänkta och originella, som berör och som lever kvar i mina tankar lång tid efter att boken är utläst. Det här är som ni förstår inte en sådan bok, men det utger den sig inte heller för att vara. Jag ger boken ett lågt betyg, eftersom jag bedömer den utifrån vanliga bedömningskriterier för en roman. Något som möjligen visar på svagheten i min recension i det här fallet, är att Calendar Girl blivit en försäljningssuccé över hela världen. Är det en erotisk roman ni vill läsa kanske Calendar Girl kan passa, ni får helt enkelt bedöma själva.

Martin Engberg, En enastående karriär. Betyg: 2/5
En enastående karriär hade sina ljusglimtar, men jag blev inte berörd av historien, jo jag blev irriterad. På huvudpersonens ihärdiga offermentalitet, egoism och översitteri boken igenom. Känslan av självömkande låg som en blöt filt över historien och jag orkade knappt ta mig igenom den, trots att boken är förhållandevis tunn.

Liane Moriarty, Andras vänner. Betyg: 2/5
Jag tycker om Moriartys böcker, hon är fenomenal på att skildra relationer på ett trovärdigt vis. I den här boken försöker hon skapa ett spänningsmoment kring en händelse i boken, men spänningen uteblir totalt. Däremot skildrar hon som vanligt familjerelationer, parrelationer och vänskapsrelationer på ett väldigt fint sätt som gjorde att jag fastnade i boken och läste vidare.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

♥