Recension: Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Det här är en berättelse i ett litet format och på bara drygt tvåhundra sidor som rymmer så mycket mörker.

Författaren till berättelsen är Sandra Beijer, som driver en av Sveriges största bloggar. Hon debuterade 2014 med Det handlar om dig, och två år senare kom den här andra romanen. Allt som blir kvar är en välskriven roman som gör ett starkt intryck när man läser den, men som blir ännu starkare efteråt, när man förstår hur allt hänger ihop och historien sjunker in. När man börjar förstå vad det var som egentligen hände.

Boken börjar med ett avslutat telefonsamtal, ett avslutat förhållande, en ung kvinna som totalt tappar fotfästet i livet och en bästa vän som ser som sin uppgift att göra henne hel igen. Sandra Beijer skildrar sorgen hos Matilda, huvudpersonen i boken, så att man verkligen känner hur förtvivlan inte bara krossar hennes hjärta utan hela henne.

Under juli och in i augusti ägnar sig Matilda åt total självömkan. Hon dras som om hon är helt viljelös in i ett destruktivt liv med livsfarliga utmaningar som att springa rakt över Valhallavägen och undvika att bli påkörd, hon glömmer bort att äta, hon festar, blir full och tar droger och testar hur lång tid det tar att röka sexton cigaretter i rad. Hon försummar och efter ett tag struntar hon helt i att gå till jobbet utan att ens anmäla sig sjuk, hon skriver en resttenta utan att ha förberett sig innan, och när hon ändå blir godkänd reagerar hon med att tänka att hon ändå inte kommer att studera vidare. Matilda är helt under isen, och hon gör ingenting för att ta sig upp, tvärtom.

Det här är ingen amerikansk revanschroman, där huvudpersonen blir dumpad, kraschar och kommer igen och slår omgivningen och framförallt sin före detta pojkvän med häpnad som en bättre och snyggare version av sig själv. När man tycker att huvudpersonen har sjunkit så långt som det går utan att drunkna och åtminstone borde försöka rycka upp sig, då blir det ännu värre. För vem kan man egentligen lita på när man omger sig med personer som säger sig vara ens vänner, men som har dolda agendor. När man lägger sina handleder mot varandras och pulsen inte längre slår i samma takt. Och inser att de kanske aldrig gjorde det heller.

För mig är det här en berättelse om hur det är att vara ung och på allvar råka ut för människors svek kanske för första gången. När man är helt oförberedd på hur människor kan vara. Hur livet kan vara. När man inte har erfarenhet av att slås till marken och behöva kravla sig upp igen, och ännu inte vet vad man klarar av. När allt blir så mycket mörkare, därför att man haft en bild av att livet var så mycket ljusare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-09-19
Formgivning: Nathalie Ruejas
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127148277
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Irène av Pierre Lemaitre

För drygt ett år sedan läste jag första delen i Pierre Lemaitres hyllade thrillertrilogi om kriminalkommissarie Camille Verhoeven, den med titeln Alex. Det var en helt ny upplevelse att läsa en sådan kriminalroman. Intrigen var otroligt smart uttänkt och persongalleriet unikt på många sätt, med särpräglade karaktärer som gjorde läsningen extra spännande.

Nu har jag läst den första delen i serien, den som i svensk översättning fått namn efter Camille Verhoevens hustru; Irène. Precis som i Alex är våldet grovt. Det är verkligen vedervärdigt och groteskt. När jag läser om de första morden, och detaljerna om hur mördaren har gått till väga, då är jag nästan beredd att lägga boken åt sidan. Det blir för mycket. Men historien är så välskriven och karaktärerna så intressanta att jag håller ut och fortsätter läsa.

Innan Pierre Lemaitre blev författare arbetade han som professor i litteratur. De kunskaperna använder han sig av i den här delen av trilogin. Morden som tycks så ologiska, med detaljer på mordplatserna som väcker frågetecken, visar sig tvärtom vara fullständigt logiska. Efterhand inser kommissarie Verhoeven och hans medarbetare att de har att göra med en seriemördare som kopierar brott ur kända kriminalromaner från bland annat Amerika och Sverige. Och mördaren följer mordbeskrivningarna i romanerna till punkt och pricka. I jakten på mördaren tar kommissarien och hans team hjälp av bland annat ägaren till en bokhandel och en professor i litteratur (se där ja) för att matcha morden som begås med kriminalromanerna som inspirerat till dem.

Som jag nämnde tidigare skildras karaktärerna i de här böckerna på ett väldigt unikt sätt.  Det är bland annat de fantastiska personbeskrivningarna som driver läsningen framåt. Kommissarie Verhoeven själv är en väldigt logisk, skarpsynt och också burdus person som inte smeker någon medhårs och som framförallt är hängiven sitt arbete. Samtidigt visar han upp en mjukare och mer inkännande sida i förhållande till sin fru, Irène, som är höggravid med deras första barn. Under förhör ritar han ofta av förhörspersonerna och skisserna är rena konstverken. Sådana kontraster i karaktärernas personligheter gör berättelsen mer trovärdig och därför väldigt intressant. Jag blir nyfiken på allihop och vill veta mer om dem.

Ett tips är att läsa böckerna i rätt ordning, med Irène först och sedan Alex och Camille. Jag läste Alex först, och därför visste jag redan en del av vad som skulle hända i den här första delen, vilket dämpade spänningen något. Jag insåg också ganska snart vem som låg bakom morden eftersom intrigen vad gäller mordhistorien följer en ganska klassisk modell för kriminalromaner. Men för min del var det positivt, jag vet inte om jag hade orkat med ännu mer spänning. Och dessutom behövde jag inte stressläsa för att få veta hur det skulle gå, utan kunde njuta av alla skarpsinniga och snygga formuleringar och vändningar i historien.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 447
Utgivningsdatum: 2018-06-25
Serie: Kommissarie Verhoeven (del 1 av 3)
Originalets titel: Travail soigné
Översättare: Maria Store
Formgivning: Magnus Petersson
Förlag: Sekwa
ISBN: 9789188697240
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vill ni se hur Ikeas Råskog blev bokvagnar hos mig?

Någon gång i oktober eller november förra året (kan ha varit tidigare också…) köpte jag två stycken Råskog rullvagnar på Ikea för att ha till boktravarna som inte får plats i bokhyllorna.

Eftersom jag avskyr att läsa beskrivningar (utom recept, det gillar jag) blir tekniska prylar liggande i sina kartonger ganska länge hos mig.

I samband med allt annat som skulle göras inför jul kom jag på att det var dags för montering av rullvagnarna. Perfekt tajming ;) Som ni ser går det bra att skruva i skruvar med en sax.

Det pågick flera parallella projekt samtidigt i det här köket, två veckor innan jul. Förutom att montera rullvagnarna, slog jag in julklappar på kortsidan av bordet och dammsög och torkade golven. Det avslöjar mattan som ligger upplagd på kökssoffan. Här har jag kommit en bit på väg med den första vagnen.

Och så här blev det. Vagnarna är väldigt rejäla och rymmer två rader med böcker i varje boklåda. Här har jag böcker som jag fått eller köpt och som skall läsas. Jag är väldigt nöjd, det känns så bra att ha en bättre överblick över böckerna än när de ligger i travar.

Problemet är väl bara att vagnarna är lika fulla som bokhyllorna, så hur skall jag lösa det..? Fler bokvagnar? Fler bokhyllor? Sluta läsa pappersböcker och gå över till e-böcker? Hur gör ni?

Om du klickar på fotot med bokvagnarna här ovanför, länkas du till mitt Instagramkonto där många har givit förslag på hur man kan lösa dilemmat med böcker som svämmar över alla bräddar.