Söndagens smakbit ur en bra bok v. 3 – Vända hem av Yaa Gyasi

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

Den här boken kommer jag inte att glömma i första taget. Så rakt och avskalat språk, och ändå så enormt fängslande och gripande att jag ibland måste ta ett djupt andetag, se upp från boken och smälta det jag just läst. Det här är en debutroman, och vilken debut. Författaren skildrar slaveriet och vilka konsekvenser det får för flera generationer. Citatet är från sidan 17:

Fadern lade handen på hennes axel och kysste henne på pannan, men när han drog sig undan var blicken bekymrad och avmätt. ”Ja, vi får järn och hirs, men vi måste ge dom nåt i utbyte. Den här mannen kom från Cape Coast för att hämta Adwoa och gifta sig med henne, och snart kommer det fler och hämtar våra döttrar. Men du, min egen, för dig har jag större planer än att du ska leva som en vit mans hustru. Du ska gifta dig med en man från vår by.”

Den 30 januari recenserar jag boken här i bloggen, titta gärna in då.

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!

Nötskal, av Ian McEwan

notskal

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-01-04
Översättare: Meta Ottosson
Form: Suzanne Dean
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173378352
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

 

Om innehållet, från förlagets hemsida

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage. Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

 

Så tyckte jag om boken

Förra året läste jag Ian McEwans bok Domaren. Det var en intelligent och tankeväckande bok som fick mig att fundera över var gränsen bör gå för religion och moral, och vad som egentligen är ”barnets bästa”. Ja, jag funderar faktiskt fortfarande på den boken ibland och på alla de kniviga frågor den väckte och som på något sätt krävde svar från läsaren. Det här är något helt annat. Om Domaren uppfattades som en lyckad mix av fiktion och fakta, är Nötskal ren fiktion, fantasy rent av. Dock utan slott, drakar och magi, bara ett ofött barn som skall försöka lösa ett svårt dilemma.

Nötskal har överösts av lovord och många ser likheter med Shakespeares Hamlet, där liknande triangeldrama uppstod och där sonen avslöjade komplotten och mordet på fadern. Berättelsen är väldigt lättläst. Den är spännande som en vanlig thriller, men på samma gång litet småmysig, åt feelgoodhållet. Handlingen är raffinerad och författaren avslöjar bara precis så mycket i taget att vi som läser hålls på halster ända till sista sidan. Det berättartekniska greppet med det ofödda barnet som vittne och berättarröst fungerar förvånansvärt bra, men är ändå det som drar ned mitt intryck av boken som helhet. Tredjepersonsperspektivet, då berättaren observerar situationen, hade fungerat bättre för mig om det lämnats öppet vem som är betraktaren. Det jag framför allt ställer mig frågande till, är att författaren försöker motivera hur det kan komma sig att ett ofött barn kan vara så intelligent. Det blir väldigt märkligt att försöka göra fantasy realistiskt. Personbeskrivningarna är dock fantastiska, som när Trudy och Claude träffas och smider planer på att röja Trudys make och blivande far till barnet ur vägen:

Han viker prydligt ihop sina kläder och lägger dem på en stol. Hans nakenhet är lika upphetsande som en revisors kostym. Utan en tråd på kroppen rör han sig i sängkammaren, i fonden, mot rampen, medan han skvätter ur sig sin monolog. Pratar om den rosa tvål han fick av sin faster i födelsedagspresent och som han måste gå tillbaka med till affären på Curzon Street, om en dröm han haft som han nästan helt har glömt vad den handlade om, priset på diesel, att det känns som tisdag. Men att det inte är det. Varje tillkämpat nytt ämne tar sig stönande på fötter, vinglar, snubblar över i nästa. Och min mor? På sängen, mellan lakanen, delvis påklädd, hundraprocentigt uppmärksam med hummande instämmanden och medkännande nickar.

Nötskal är en klassisk mordhistoria om kärlek och girighet, men berättad från ett helt nytt perspektiv, det ofödda barnets. Läs boken för den perfekt avvägda och eleganta prosan, de oväntade vändningarna och inte minst för den psykologiska skärpan. Det är väldigt underhållande.

En framtida hemmafrus bekännelser, av Elin Eldestrand

Recensionsexemplar från förlaget - stort tack!
Recensionsexemplar från förlaget – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2016-09-21
Form: Cecilia Pettersson
Förlag: Hoi
ISBN: 9789176970126
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris, CDON med flera

.

Om innehållet, från förlagets hemsida

Första gången Charlie ser en människa dö är hennes första skoldag. Och trots att hon har en viss inblandning skrämmer händelsen upp henne ordentligt och hon gömmer undan tankarna i flera år. Charlie växer upp med sin mamma i en fallfärdig stuga strax utanför Luddinges finaste bostadsområde. Grannarna är alkoholister och mamma erbjuder sina tjänster till karlar som är villiga att ge pengar till ett nytt tak, en ny soffa eller liknande. En vacker sommardag år 1960, när Charlie är 20 år gammal, dyker drömprinsen upp i hennes liv – en snygg och häftig raggare. Charlie vet att det är honom och ingen annan hon ska gifta sig med. Kort därefter blir hennes mamma hämtad av polisen och då faller det på Charlie att ordna upp allting, men hur? I bakgrunden finns hela tiden drömprinsen runt vilken Charlies drömmar och förhoppningar cirkulerar och hon hoppas bortom allt sunt förnuft att han en dag ska bli hennes.
.
Så tyckte jag om boken
.
Jag gillade verkligen den här boken! Den är helgalen, dråplig och burlesk, allt i ett! Jag har nog aldrig läst något liknande. Förlaget karaktäriserar den som en feelgoodbok, och vad annat kan man kalla en bok där en efter en mister livet, och man som läsare sitter och ler stort åt alltihop. Precis som med varietéunderhållning på teater och film bör man nog inte ta historien på för stort allvar, utan med glimten i ögat.
.
Berättelsen om Charlie skulle bli snygg som film. Handlingen utspelar sig mestadels år 1960, och berättelsen speglar tidsandan med den första generationen som skapade en egen tonårskultur. Förebilderna var Marilyn Monroe med sin lockiga, blonderade bobfrisyr, Audrey Hepburn med sin svinrygg, halvlånga klänningar, breda skärp och vidd i kjolarna. Elvis Presley, förstås, och James Dean. Samhället präglades av klasskillnader och i boken tillhör Charlie och hennes mamma den allra lägsta klassen, där de bor i ett ruckel alldeles utanför den så kallade Gräddhyllan med det fina folket. Under den här tiden var oron för att bli gravid enorm bland ogifta kvinnor, eftersom det ansåg skamligt för kvinnan och hennes föräldrar. Även det skildras i boken.
.
Mest handlar det förstås om Charlie och hur hon, till att börja med omedvetet, går i sin mammas fotspår när det gäller ”problemlösning”, som mamman kallar det. Det handlar förstås också om hur hon hanterar att stå längst ned på samhällsstegen, och att samtidigt vara kär i Drömprinsen från Gräddhyllan.
.
Titeln på boken är väldigt lyckad och omslaget otroligt läckert, även om det inte alls är så glättig och bekymmersfri jag föreställer mig Charlie. I slutet av maj beräknas uppföljaren finnas ute i handeln. Jag hoppas på ännu en bladvändare i samma galna stil som En framtida hemmafrus bekännelser!
.