Kategori: Bokrecensioner

Recension: Flickan och skammen, av Katarina Wennstam

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer

wennstam

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 251 (inklusive källförteckning)
Utgivningsdatum: 2016-09-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100166632
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Kvinnor och flickor har i alla tider stämplats för sin sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, en flicka som tar plats kan snabbt stämplas som hora eller slampa. Inget är effektivare för att oskadliggöra en kvinna. Flickan och skammen är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, skriven i samma anda som de banbrytande böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.


Så tyckte jag om boken

Katarina Wennstam har varit en av de viktigaste och starkaste rösterna i samhällsdebatten under 2000-talet, då hon alltid stått på de utsatta flickornas och kvinnornas sida. När boken Flickan och skulden: En bok om samhällets syn på våldtäkt kom år 2002, blev den ett starkt och viktigt inlägg i debatten om mäns våld mot kvinnor. Boken blev bland annat nominerad till Augustpriset. Ämnet för Katarina Wennstams senaste bok, Flickan och skammen, är numera både välkänt och omdiskuterat och jag känner igen de flesta av författarens resonemang kring skuldbeläggande av flickor och kvinnor i sådana situationer som beskrivs i boken. Därför hade jag önskat ett snävare fokus och att författaren istället analyserat ett avgränsat material mer på djupet, och resonerat och dragit slutsatser utifrån det. Jag hade exempelvis velat veta mer om vilka likheter och skillnader författaren uppfattat i intervjuerna hon gjort med utsatta flickor och kvinnor. Jag hade också önskat att författaren begränsat sig till att beskriva situationen inom ett avgränsat område, såsom Sverige, och en begränsad tidsperiod, förslagsvis de senaste tio åren, ur aktualitetshänseende.

Boken ger ett spretigt intryck då författaren hänvisar till dels sina egna upplevelser, dels de intervjuer hon gjort, dels till fall kända från media. Författaren drar slutsatser från bland annat O.J. Simpsonrättegången år 1995, då en kvinnlig åklagare i målet hängdes ut i pressen med uppletade toplessbilder i syfte att försämra hennes trovärdighet. Vi får bland annat också läsa om hur nobelpristagaren Marie Curie var nära att gå miste om nobelpriset i kemi år 1911 på grund av sin otrohetshistoria med en kollega. Författaren redogör för en avhandling som skildrar hur kvinnor av olika skäl pekades ut som horor fortfarande på 1800-talet. Hon redogör för hur kvinnor straffades för otrohet på 1400-talet. Hon nämner hur kvinnor trakasserades efter andra världskrigets slut för att ha fått barn med män från motståndarsidan. Hon berättar om ett fall i Ohio, USA, år 1989 då bygden slöt upp kring två sjuttonåriga killar som dömdes för våldtäkt av en jämnårig flicka, och inte kring offret, den våldtagna flickan. Boken innehåller också en kortare redogörelse för kvinnlig omskärelse, och för ett bröllop där författaren var gäst och där hon uppmärksammade hur olika talen var till brudgummen och bruden, där alla mer eller mindre låtsades att bruden var oskuld, medan motsatsen gällde brudgummen. Hon går igenom olika begrepp som brukar användas som skällsord riktade mot kvinnor, såsom hora, luder, subba, slyna. Sammantaget blir resultatet för litet om för mycket.

Mitt intryck av Flickan och skammen är att Katarina Wennstam med den här boken slår in redan öppna dörrar. Vi är många som redan är övertygade, och lika frustrerade som författaren över den ojämlika och orättvisa situationen för flickor och kvinnor i förhållande till pojkar och män. För de andra, de som uppenbarligen har andra värderingar än vi, tvivlar jag på att den här boken kommer att göra skillnad. Jag hade som sagt önskat en redogörelse baserad på ett väl avgränsat material och en begränsad tidsrymd, där materialet analyserats på djupet och där hänvisningar gjorts till relevanta källor. Nu har boken formen av ett debattinlägg, och som sådant är jag tveksam till om det övertygar några andra än oss som redan är övertygade.

Det jag ser som bokens största fördel, är att den belyser många olika områden där det krävs mer forskning. Jag skulle exempelvis vilja veta om domstolarna resonerar annorlunda nu, jämfört med för tio år sedan, i våldtäktsfall. Jag skulle vilja veta om de våldtagna flickornas och kvinnornas klädsel fortfarande anses relevant för domslutet. Jag skulle också vilja veta vad samhället gör, och vad mer som kan göras, för att förändra de seglivade värderingar och beteenden som fortfarande lever kvar.

♥

 

 

 

 

Recension: Jack, av Christina Lindström

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 268
Utgivningsdatum: 2016-03-21
Förlag: B Wahlströms
Formgivning: Cecilia Danneker Engström
ISBN: 9789132167096
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt. Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

 

Så tyckte jag om boken

Berättelsen börjar väldigt starkt och intensivt med en tillbakablick:

Jag borde ha berättat allt redan från början. Verkligen allt. Alltså redan när jag träffade Freja i badkaret på den där festen skulle jag ha halat fram en lista med allt ruttet jag har gjort. (…) Jag skulle ha sett pupillerna i hennes ögon vidgas medan hon läste, när hon förstod att jag rör mig mellan att vara en människa och att vara ett maskingevär.

Jack har vuxit upp tillsammans med sin mamma och deras Dobermann i en lägenhet på nionde våningen. Han har varit skolans värsting som trakasserat och hånat andra utan att ångra sig, utan att någonsin säga förlåt. Han har fått en kick av makten han haft över andra. Han har ljugit lika trovärdigt som han stulit. Han har kunnat få de snyggaste tjejerna, men har egentligen aldrig varit kär på riktigt, och aldrig visat tjejerna någon respekt. Han vet att de ändå smälter för honom. Det gör de alltid. En del människor är noga med att svara när någon ringer och höra av sig om de missat ett samtal. Old school. Jag är avgjort mer new school. Jack har på många sätt varit en extremt osympatisk person. Men precis som i livet självt, är ingen människa enbart ond eller god.

På en fest, i ett badkar, träffar Jack Freja. Freja med den rosa mössan, som vill bli påmind om att hon lever, som ställer svåra frågor om livet och universum och som tycker om att titta på sälar. Freja som har ett leende och ett skratt som är på riktigt. Det är hisnande. Det är magi. Jack inser steg för steg att han är kär på allvar. Kärlekshistorien mellan Jack och Freja är lågmält och fint skildrad. Som läsare känner man hur omvälvande det som händer är för Jack. Han som alltid gått sin egen väg, varit oberörd och kunnat styra och ställa litet som han vill både hemma, i sina förhållanden och i skolan, är plötsligt mån om att vara Freja till lags, mån om att göra ett gott intryck. Hon finns hela tiden i hans tankar. Och då, när det känns som allra bäst, kommer hans förflutna ikapp honom. Allt det nya, hoppingivande, raseras på ett ögonblick.

Men det här är inte bara en kärlekshistoria, det är en berättelse om att kunna se med öppna ögon vad man gjort och hur man varit som person, och om att ta ansvar för det. Kärleken till Freja och till Enar, Jacks sexårige lillebror som plötsligt dyker upp i Jacks liv, tvingar Jack att komma till insikter om sig själv. Förändringen smyger sig på honom. Den obefintliga relationen till pappan, och hur den har påverkat Jack, blir extra tydlig när man får uppleva den genom relationen till Enar. Det är både gripande och trovärdigt, och man förstår Jacks egen utsatthet och undertryckta sorg under uppväxten, inte minst på grund av en frånvarande far. En far som sade att de skulle träffas, men som sedan sällan dök upp.

Jack är en allvarlig historia om att växa upp utan gynnsamma förutsättningar, och om att hävda sig själv genom förtryck av andra. Men det är ändå ingen tung läsning, tvärtom skrattade jag många gånger åt dråpliga formuleringar och situationer. Det är också en väldigt insiktsfull ungdomsskildring med karaktärer, tankar och känslor som känns äkta. Kanske blir den här boken nominerad till Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok den 24 oktober.

♥

 

 

Recension: 1947, av Elisabeth Åsbrink

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer
Mitt första förslag på bok som blir Augustprisnominerad 2016
Mitt första förslag på bok som blir Augustprisnominerad 2016

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 298 (inklusive källförteckning)
Utgivningsdatum: 2016-08-11
Förlag: Natur & Kultur
Formgivning: Martin Farran-Lee
ISBN: 9789127143708
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När börjar vår tid? Vårt nu? 1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda.

– Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget.
– Simone de Beauvoir erfar sitt livs passion, aldrig har hon känt sig så beroende av någon man. Hon börjar skriva feministbibeln Det andra könet.
– En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet.
– Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look.
– FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord.
– Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal.
– I ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf. Nu ska han ensam fatta ett livsavgörande beslut – börja ett nytt liv i Palestina eller återvända till förföljelsernas Budapest? Långt senare flyr han till Sverige där han får en dotter, Elisabeth.

Av dessa till synes disparata händelser har Elisabeth Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu.

 

Så tyckte jag om boken

Om någon någonsin tvivlar på historiens betydelse för nuet, läs Elisabeth Åsbrinks geniala skildring av stort och smått under tolv månader år 1947. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa hennes bok, men inte det här. En bok som klassificeras som facklitteratur, men som är skriven med ett så vackert och välskrivet skönlitterärt språk, långt från akademiska texter. Författaren har ägnat mycket tid åt arkivarbete, vilket den noggranna källförteckningen visar, indelad månadsvis efter bokens kapitel. Jag imponeras av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Dessutom lika spännande som en kriminalroman, och hur ofta är historieböcker det?

Exempelvis får vi följa vissa skeenden och personer månad för månad, varvat med andra intressanta händelser som pågick parallellt. Jag kan inte minnas när jag senast fick så många nya kunskaper genom en och samma bok. Många gånger handlar det om små och till synes obetydliga händelser som då, 1947, troligtvis inte uppfattades som så anmärkningsvärda, men som i dag, med facit i hand, visar sig vara allt annat än betydelselösa.

Det här är så bra. I mitt tycke är 1947 värd en nominering till Årets bästa svenska fackbok.

 

Elisabeth Åsbrink är journalist och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuścińskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten.

✭