Kategori: Bokrecensioner

Mina tips på sommarens bästa pocketböcker

Publicerat den av Justnujusthar10 kommentarer

I veckans topplista vill Johanna att vi ger våra fem bästa lästips bland böcker som finns utgivna i pocketformat. Jag har valt böcker som kommit ut som pocket under april-juni i år.

Ja, det här är ju inte bara fem pocketböcker. Men tre av dem är böcker jag själv inte läst än, så dem har jag med för min egen skull. Övriga tillhör olika genres, så jag valde att ta med dem för att du som tittar in här skall kunna få tips om åtminstone någon bok som kan passa.

Samtliga har fått 4/5 eller 5/5 i betyg av mig. Bara en bok fick 3/5, men den har jag med ändå eftersom väl ingen vill missa senaste delen om Olivia Rönning och Tom Stilton. Klicka gärna på titlarna om du vill läsa vad jag skrivit om var och en av böckerna.

Skönlitteratur
En ny tid ★★★★★
Vad som helst är möjligt ★★★★★
Blå (ej ännu läst)
Mellan himmel och Lou ★★★★
Manhattan Beach (ej ännu läst)
Makten ★★★★

Kriminalromaner
Kallbrand ★★★
Eldslandet ★★★★

Facklitteratur
Paris: en stads historia  ★★★★
Sömngåtan (ej ännu läst)

Memoarer
Den sista flickan: berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska Staten ★★★★★

Ungdomsbok (12-15 år)
Jack ★★★★

Min absoluta favorit bland de här pocketböckerna är En ny tid. Jag tror inte att jag skulle kunna tycka mer om en bok än jag gjorde om den.

Vill ni sätta en bok i händerna på en läsovillig tonåring kan jag rekommendera romanen Jack. En riktigt välskriven och bra bok som jag själv läste och sedan tipsade min läsovilliga trettonåring om. Hon medgav motvilligt att boken var bra :) En rolig sak med Jack är att väldigt många kommer in i min blogg just för att läsa min recension av den. Av alla mina inlägg ligger recensionen av Jack i den absoluta toppen. Jag har även fått mail från ungdomar som läst den.

 

Fler tips om sommarpocketböcker får du om du klickar in hos Johanna där hon och många andra länkar till sina favoriter.

♥

Recension: Gå förlorad av Agnes Lidbeck

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Det är något med språket i Agnes Lidbecks romaner som gör att jag bara måste läsa dem, trots att berättelserna karaktäriseras av en krass syn på människor, i alla fall på ganska vanliga människor från medelklassen, och berättelserna får mig på dåligt humör. Språket är kyligt, rakt och osentimentalt, men framförallt extremt fängslande.

Gå förlorad är en fristående tredje och avslutande del i en trilogi. Debutromanen, Finna sig, kom för två år sedan och präglas precis som uppföljaren, Förlåten, och Gå förlorad av en hel del svärta. Enligt den senaste mätningen är vi i Sverige bland de lyckligaste människorna i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra.

Här handlar det om Anders, en jämställd man som lever med sin fru och dotter i ett trivsamt villakvarter och som arbetar på samma arbetsplats som sin mamma, eller morsa som han kallar henne när hon inte hör, i samma yrke som hon, bara inte lika framgångsrik. Agnes Lidbeck skildrar vardagliga händelser, som lågstadiets skolavslutningspicknick där familjen sitter på en filt. ”Det skiner om oss, tänker Anders.” Han leker med barnen och förväntar sig att bli sedd och uppskattad för det, men när han söker de andras blickar sitter de tätt ihop och pratar om något som det är meningen att han och andra inte skall höra. Han söker ständigt bekräftelse, men det är aldrig nog. Han bakar surdegsbröd som han fotograferar i fint ljus och lägger upp på Instagram och inväntar likes.

Agnes Lidbeck väljer att skildra det som kan finnas, eller finns, beroende på vilken människosyn man har, bakom det som syns utåt. Samtliga ger intryck av att vara missnöjda med sina liv. De lever så som de tror förväntas av dem, inte som de egentligen vill. Om de ens vet vad de vill. De tillåter sig inte att känna efter. Överhuvudtaget är det väldigt få känsloyttringar i den här trilogin. När de väl visar sig sker det som undertryckt frustration, plötsligt och kraftfullt, men försvinner sedan i berättelsen som om ingenting har hänt.

Jag tycker inte om personerna i Agnes Lidbecks romaner, men jag blir trollbunden av hur de skildras. Ibland tycker jag dock att språket blir litet väl korthugget, det är som att läsa en barnbok. ”Kniven skrapar löken ner i grytan. Anders skär annat. Anders klipper grenar från rosmarinplantan i köksfönstret, och timjankvistar.” Jag får associationer till Barbro Lindgrens barnböcker om Max, och det var nog inte riktigt meningen.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 239
Utgivningsdatum: 2019-03-27
Förlag: Norstedts
Omslag: Sara R. Acedo
ISBN: 9789113092942
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Folk med ångest av Fredrik Backman

Publicerat den av Justnujusthar8 kommentarer

Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥