Caroline Engvalls nya bok Judasvaggan

Ungefär vid den här tiden förra året läste jag Caroline Engvalls bok Ärren vi bär. Första delen i en deckarserie med ett skrämmande, men väldigt viktigt budskap. Caroline Engvall ägnar en stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, och böckerna handlar om sexualbrottsutredningar.

I förra boken tyckte jag att författaren hade lyckats hitta en bra nivå för hur mycket som behövde skildras i de grövre delarna, och fokus låg huvudsakligen på själva brottsutredningen. Jag förmodar att det är samma sak nu, att Judasvaggan liksom Ärren vi bär är en psykologisk thriller som passar in i genren Nordic Noir.

Så här fint som på bilden kom boken som en överraskning med posten. Extra roligt att upptäcka att ett utdrag ur min recension av Ärren vi bär finns med i följebrevet, tillsammans med ett utdrag av Johanna från Johannas deckarhörna och av juristen och centerpartiets partiledare Annie Lööf.

Tre av mina måsten – på Sigtuna Litteraturfestival

I dag kom programmet för Sigtuna Litteraturfestival!

Förutom alla spännande författare skall även många riktigt bra moderatorer medverka. Vad sägs om till exempel Amelia Adamo, Marianne Rundström, Tara Moshizi och Ann-Marie Skarp!

Tre av mina måsten bland programpunkterna är de här:

Vad är en riktigt bra kriminalroman?
De hyllas både i Sverige och utomlands för sina stilsäkra kriminalromaner och älskas av läsarna för den andlösa spänning de skapar. Christoffer Carlsson och Kristina Ohlsson samtalar om att läsa, skriva och att bygga spänning. Hur såg deras väg till kriminalromanen ut? Vilka litterära förebilder har de? Går det att lära sig hantverket att skriva? Vad kännetecknar en riktigt bra deckare?

Folkhemmet i skönlitteraturen
Lena Andersson är tillbaka med romanen Sveas son, en berättelse om folkhemmet från sextiotalet fram till nittiotalet skildrat genom en far och en dotter. Jan Guillou skriver i vår den åttonde delen i romansviten Det stora århundradet där han kommit fram till familjen Lauritzens sjuttiotal. Marianne Rundström samtalar med dem båda om ett folkhem i förändring och vad som gör den tiden så intressant att skildra skönlitterärt.

Systerskap och kreativitet
Martina Haag och Bea Uusma är systrar, tränar löpning tillsammans och är högst delaktiga i varandras skrivande. 2013 tilldelades Bea Uusmas bok Expeditionen – min kärlekshistoria Augustpriset. Martina Haags bok Det är något som inte stämmer utnämndes till Årets bok år 2016. Tara Moshizi samtalar med dem om systerskap, kreativitet och hur deras samarbete ser ut.

Hela programmet finns här. Vilken programpunkt och/eller författare blir du mest nyfiken på ?

Reaböcker och några till

Så många spännande och intressanta böcker att se fram emot att läsa. De flesta kostade 29 kronor eller 59 kronor, och det är ju makalöst prisvärt.

Några böcker följde med av bara farten, som boken om källkritik; Larmrapporten av Emma Frans, som är forskare vid Karolinska institutet och vetenskapsskribent. Emma Frans är också en av de journalister, forskare och experter som skrivit Varning för mat. De reder ut hur mat gick från att vara något livsnödvändigt till att betraktas som något potentiellt livsfarligt. Det låter högaktuellt och väldigt intressant tycker jag.

I framkant ligger boken Stockholm: då och nu uppslagen. Den kommer att bli min lunchläsning!

Ni kommer att få se och läsa mer om alla böckerna här i bloggen framöver, men först på tur står ett inlägg om en fantastisk roman skriven av en Augustprisvinnare. Det är en bok som skildrar ett svenskt samhälle i förändring, en förändring som man knappt kan föreställa sig men som sker just nu. Det är en bok om vänskap, kärlek, vanmakt, ångest och rädsla och hur man anpassar sig till det som sker. Den är oförglömlig. Strax mer om den!