Recension: Allt jag önskade, av Lucy Dillon

Omslaget till Allt jag önskade är bedårande. Det motsvarar den fina relationen som skildras i boken mellan fyraåriga Nancy och mopsen Bumble.

Boken börjar med flera missförstånd som eskalerar och leder till att Caitlin och Patrick efter tio års äktenskap bestämmer sig för att bo på skilda håll. Nancy och hennes storebror Joel bor med Caitlin, eftersom Patrick arbetar så mycket och dessutom väljer att byta arbetsplats till en ort på för långt avstånd från barnens skolor. Men när Patrick flyttar slutar Nancy plötsligt att prata. Hon som alltid sjöng, pratade och skuttade låser sig inom sig själv. Tills hon träffar faster Eva och hennes två mopsar, Bumble och Bee.

Baksidestexten utlovar ”en hoppingivande och hjärtevärmande bok om förlorade drömmar och nya möjligheter”, och det är precis vad det är. Eva har varit gift med en berömd, äldre skådespelare och är fortfarande paralyserad av sorg efter hans död. När hon öppnar upp sitt hem för de två syskonbarnen ett par gånger i månaden sätter det igång tankar om vad hon givit upp och hur hon vill gå vidare. Även Patrick, men framför allt Caitlin får också anledning att omvärdera sina val i livet och fundera över vilka de har blivit, och om de verkligen är de personer de vill vara.

Lucy Dillon, eller Victoria Routledge som hon egentligen heter, har sagt att målet med de böcker hon skriver är att erbjuda en paus från verkligheten, och samtidigt bädda in ett budskap till läsarna i berättelserna. Hennes böcker brukar räknas till feelgood-genren, och skildringarna av relationen mellan Nancy och hennes faster Eva och mopsarna får mig att le inombords. Det är insiktsfullt och rörande. Däremot blir jag mest irriterad på Caitlin, som helt förlorar riktning och värderingar i livet i och med separationen. Ett inte osannolikt beteende vid en separation när man tappar fotfästet och skall finna sig själv igen, men likväl irriterande och inte särskilt feelgood.

Problemen hopar sig, men du kan vara säker på att det mesta kommer att ordna sig innan boken är slut. Allt jag önskade är en förutsägbar relationsroman som ger dig precis det du kan förvänta dig. Och ibland är det just en sådan bok du vill hålla i din hand.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 437
Utgivningsdatum: 2017-05-15
Förlag: Forum
Originaltitel: All I ever wanted
Översättare: Ann Björkhem
Formgivning: Anna Henriksson
ISBN: 9789137150338
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Pocketböcker för sommarläsning

Just nu pågår en kampanj på pocketböcker hos Bokus och Adlibris, vilket fick Joelinda på Boktanken att fundera över vilka man skall välja: Har ni några tips om vilka tre pocketböcker som man ska passa på att läsa i sommar?

Det här är mina tips! Jag har allihop hemma, men har bara läst Skuggans lag. En spanares kamp mot prostitutionen. Den borde ha nominerats till Augustpriset i höstas, så bra är den. Här har jag recenserat den. Uppföljaren, Nattstad, kom ut i bokhandlarna i går, och recension av den kommer inom kort här i bloggen.

Jag tycker om att varva lättsam läsning med litet tyngre, och det här borde bli en bra mix. Lilla Bokhandeln i Paris tror jag kan vara en hjärtevärmande bok med substans. Den skall jag bygga upp Frankrikekänslan med inför vår rundresa i Loiredalen och Normandie i sommar. Böcker om passionerad bakning och matlagning fyller på feelgood-temat. Jag har ännu inte läst någon av Jenny Colgans böcker, men med en Lunnefågel i handlingen kan det inte bli fel, eller hur?

Kristina Sandbergs Maj-trilogi hamnar hela tiden i bakvattnet på grund av nyutkomna böcker, men i sommar skall jag prioritera den, liksom Karin Bojs’ Min Europeiska familj, som vann Augustpriset år 2015 och som visar hur vi alla här på jorden är släkt med varandra om man följer DNA-spåren bakåt.

  • Tre tips på lättsamma pocketböcker i sommar: Lilla Bokhandeln i Paris, Vägen till Sugar Maple Inn, Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden.
  • Tre tips på pocketböcker med viktiga samhällsskildringar: Att föda ett barn, Min Europeiska familj, Skuggans lag.

Fler som tipsar om pocketböcker hittar ni hos Boktanken, var gärna med och tipsa du också!

 

 

Recension: Vad hände med barnen? av Eva F Dahlgren


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Samtidigt som det moderna välfärdssamhället grundläggs, pågår en omfattande fosterbarnsindustri i Sverige. ”Oäkta” barn säljs till lägstbjudande på auktion fram till 1918, utnyttjas som arbetskraft eller vanvårdas till döds. Parallellt med detta skapar filantroper ”fosterbarnens ö” på Gålö i Stockholms skärgård. Där tvingas arrendetorparna ta emot närmare tusen fattiga stadsbarn innan verksamheten läggs ner 1939.

Många av de ”fallna” kvinnor som Eva F Dahlgren skrev om i sin förra bok hade skyfflats runt till olika barnhem och fosterhem som barn. Flera av dem födde sedan egna barn. Vad hände med de barnen? Författaren har återvänt till arkiven för att besvara den frågan. Liksom Fallna kvinnor bygger Vad hände med barnen? på journaler och handlingar från myndigheter, men också på personliga brev. Om barnens längtan efter, eller ibland fasan för, de biologiska föräldrarna.

I den avslutande delen i hennes tematiska trilogi om människors värde under 1900-talets första hälft, som inleddes med Farfar var rasbiolog, skildrar Eva F Dahlgren barnen i folkhemsbyggets och rasbiologins skugga. Det är också en berättelse om synen på barns värde. Om förändringen från ett rent ekonomiskt, då fosterföräldrar krävde betalt för att ta emot ett barn, till ett emotionellt då adoptivföräldrar är villiga att betala för ett barn.
.

Så tyckte jag om boken

Eva F Dahlgren har i sin tredje del i serien om människors värde under 1900-talets första hälft valt att berätta om vad som hände med de barn som kom till Allmänna barnhuset i Stockholm. Två av de barn hon följt genom arkiverade brev, journalanteckningar, autentiska foton och tidningsartiklar, är Rut och Kerstin. Två flickor, födda på 1920-talet av ogifta, prostituerade mödrar som inte själva kunde ta hand om sina barn, och som därför först kom till Lilla Hemmet på Kungsholmen, världens första institution för barn som redan vid födseln var smittade med syfilis, och när de var färdigbehandlade placerades hos fosterfamiljer på Gålö.

Det finns redan en del skrivet om både barn som tvångsomhändertagits av sociala myndigheter och om barn som föräldrarna frivilligt lämnat ifrån sig av olika skäl, ofta på grund av fattigdom och svårigheter att försörja en familj. Bland annat har fil. dr. Johanna Sköld skildrat hur ledningen av barnhemmet i Stockholm fattade det radikala beslutet att köpa en ö i Stockholms skärgård, Gålö, och tvingade de tjugotal torpare som arrenderade jord på ön att var och en ta emot flera av barnhemmets barn mot en viss ersättning. Nästan 1 000 Stockholmsbarn kom att tillbringa delar av sin uppväxt på Gålö.

Till skillnad från skribenter av akademiska texter förhåller sig Eva F Dahlgren friare till det material hon har undersökt. Hon varvar fakta och fiktion. Huvudsyftet är att följa och berätta om de två flickorna, Rut och Kerstin, men under arkivarbetet visar sig fler barn och deras livsöden vara minst lika intressanta, och författaren väljer att berätta om dem också, som sidospår till huvudberättelsen. Det gör att sammanhanget blir aningen rörigt och jag är till att börja med tveksam till upplägget och hade önskat en större avgränsning av materialet och mindre fiktion. Jag tappar flera gånger bort mig i de olika skildringarna om män som förnekar faderskapet till barnen, behandlingar av syfilis med giftigt kvicksilver, vanvård hos fosterfamiljerna, brev till barnhemmet från barn som längtar efter och söker information om sina biologiska föräldrar. Å andra sidan spelar det kanske ingen större roll att händelseförloppet blir litet oklart. Utdragen och citaten ur olika typer av arkivmaterial som rör flera olika barn ger istället en bredare bild av de omhändertagna barnens situation under den här tidsperioden, än om författaren enbart fokuserat på Rut och Kerstin.

För vissa barn kan man nog med ganska stor säkerhet påstå att de hade tur som kom till Lilla Hemmet och sedan till fosterfamiljer. För andra visar sig det sociala arvet med fattigdom och missbruk starkt. Kerstin får barn, som hon precis som sin egen mamma tvingas lämna bort, och Rut lever med en alkoholiserad man. Det var ändå överraskande att så många av barnen, trots fattigdom och umbäranden och i en tid utan penicillin och adekvat sjukvård, blev så gamla som 80-90 år.

Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara är i stora delar hjärtskärande, men också hoppfull och intressant läsning. Författarens val att bygga upp skildringen kring utdrag ur arkivmaterial gör att tidsandan blir väldigt tydlig. Jag känner mig förflyttad till första delen av 1900-talet, brytpunkten mellan fattigdom och trångboddhet och ett framväxande välfärdssamhälle med ett socialt skyddsnät för de svagaste. En läsvärd skildring av vad som hände med barnen som kom till Lilla Hemmet i Stockholm och sedan placerades i fosterfamiljer.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 267
Utgivningsdatum: 2017-04-12
Förlag: Forum
ISBN: 9789137146010
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris