Recension: Våroffer, av Anders de la Motte

Har ni sett ett så iögonfallande och effektfullt bokomslag. Det är så snyggt att jag faktiskt sett fram emot den här boken delvis för att kunna ställa den i bokhyllan bredvid de andra lika snygga böckerna i Årstidskvartetten och ta fram och titta på dem ibland. Art by Sundberg/Maria Sundberg har designat alla fyra böckerna i serien.

Men självklart är det i första hand bokens innehåll som lockar. Jag har läst författarens tre tidigare böcker i serien, och de följer allihop samma fängslande dramaturgiska modell, med brott som begåtts i det förgångna och som av olika anledningar kommer upp till ytan igen på grund av händelser i nutid.

I Våroffer är det ett ritualliknande mord som skedde i mitten av 1980-talet på en tonårig flicka som utgör historiens kärna. Flickans bonusbror dömdes på tveksamma grunder för mordet, och i samband med det försvann resten av familjen utan att lämna några spår efter sig. När läkaren Thea Lind flyttar till den lilla skånska småstaden hör hon talas om mordet och känner igen sig i det hon hör om flickans liv, med en våldsam far och en känsla av utanförskap, att inte passa in. När hon hittar ett fotografi på flickan i en vit klänning, med utslaget hår och hjorthorn i händerna, och fyra yngre personer med djurmasker ståendes runt henne, väcker det hennes nyfikenhet och hon börjar nysta i vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan.

Trots att lång tid passerat är sorgen fortfarande närvarande hos många i det lilla samhället. Misstankarna och tvivlen anas, även om man lagt locket på och undviker att tala öppet om dem. Alla verkar ha hemligheter kring mordet, även Theas pojkvän som växte upp på orten. Successivt förtätas stämningen, mörkret blir djupare och Thea får anledning att frukta för sitt eget liv.

Våroffer är en roman som jag skulle placera någonstans mellan pusseldeckare och relationsroman. Spänningsnivån är inte särskilt hög, historien är snarare fängslande än nervkittlande. Precis som i de tidigare romanerna i serien är det ramberättelsen som håller mitt intresse och min nyfikenhet vid liv fram till den sista sidan. Jag vill veta mer om de i olika grad trasiga människorna i det lilla samhället, och hur de reagerar när det som länge varit en väl bevarad hemlighet plötsligt riskerar att komma upp till ytan igen.

Mitt betyg: 4/5

Serie: Årstidskvartetten (#4), fristående romaner
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2020-03-30
Förlag: Forum
Omslag: Maria Sundberg
ISBN: 9789137153858
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Böcker som förflyttar mig till platser att längta till

I veckans helgfråga undrar Mia: Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av att du läst en bok som utspelar sig där?

Ja, det har jag verkligen. Här kommer några tips på böcker som lyckas förmedla just den där känslan, att man vill till platserna i böckerna och själv uppleva dem.

♥ Som barn läste jag Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag skulle gärna uppleva de här platserna även nu i vuxen ålder, särskilt ön med Lunnefåglar.

 

 

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

Jag skulle gärna resa till Australien, hyra en häst och rida på dammiga vägar, över berg och oändliga slättland, se kängurur längs vägen och galoppera på stränder, precis som i Törnfåglarna. Helst utan att råka ut för farliga vildsvin, som i boken…

 

♥  Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter är en av de allra bästa böcker jag läst. Tänk vilken författare hon var, Sigrid Undset. Som ett exempel kan jag berätta om när vi åkte på MC-semester i Norge och jag plötsligt kände otroligt starkt att landskapet kändes precis som  Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Jag lutade mig fram och sade det till Patrik, alldeles hänförd. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare. Jag vill alltid tillbaka till Norge, det vackraste land jag upplevt.

 

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

Den här biografin fick mig att resa till Skagen för att själv få uppleva platsen där Marie bodde. Det är verkligen så vackert och gemytligt som boken förmedlar.

 

♥  Den lilla bokhandeln i Paris läste jag under vår Frankrikeresa för ett par år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

På vår resa passerade vi många av de platser som bokhandlaren och hans följe också passerade, och stämningen som boken förmedlade var precis den vi upplevde när vi reste runt i södra Frankrike. Jag vill tillbaka.

 

♥  Som om du inte fanns utspelar sig vid ett par tillfällen i Italien. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

När jag läste Som om du inte fanns längtade jag tillbaka till Toscana och Florens. Jag vill tillbaka nu när jag tänker på det, bo på en kulle i Toscana där man kan se ut över fälten som omges av cypresser och pinjeträd och äta pappardelle al ragù di cinghiale (pasta med vildsvinsragu) som är en norditaliensk specialitet.

Mias bonusfråga: Vad ser ni fram emot?  Ja, det som alla andra också ser fram emot, att den här pandemin skall vara över. Den önskan överskuggar allt annat. Men jag ser också fram emot sol och värme, att plantera vårblommor i krukor, nästa ridlektion, att läsa boktrave efter boktrave med lockande böcker, att inreda balkongen och tillbringa mycket tid där, latsdrag och höftlyft i smithmaskinen på gymmet, att bada i havet, att vara klar med min bok och fortsätta med ett nytt projekt, att gå på promenader i skogen med Shelly och vår granne som också har en Sheltie, att äta lunch utomhus, doften av liljekonvaljer och utslagna syrener och just nu en kopp linizio lungo och rostat surdegsbröd med avokado och havssalt.

Titta in hos Mias bokhörna för många fler tips på hur du kan resa i böckernas värld! Även om vi inte kan resa till andra platser just nu, kan man ju resa i tanken, och man kan förbereda sig för kommande resor. Att planera resor är kanske inte halva nöjet med att resa, men i alla fall en stor del av det tycker jag.

Ha en fin fredag!

Recension: Dr Jekyll & Mr Hyde, av Robert Louis Stevenson

Vi känner väl alla till boken om Dr Jekyll & Mr hyde, och att den handlar om kampen mellan ont och gott i varje människa. Jag hade inte läst boken tidigare, men har några vaga minnen från gamla, svartvita filmer då Dr Jekyll förvandlas till Mr Hyde. Där stannade min kunskap.

Nu har jag äntligen läst boken. En kortroman från 1886 på bara 80 sidor, men så innehållsrik på allt som är typiskt för skräckromantiken. Nattliga promenader i mörka, dimmiga gränder med hästdroskor som rullar förbi i skenet av gaslyktor. Inom psykologin hade man under den här perioden börjat uppmärksamma att människan styrs av vissa drifter, och man intresserade sig för människans både ljusa och mörka sidor, för liv och död. Klasskillnaderna var stora och läkare, jurister och vetenskapsmän var högt ansedda under denna period. Man ansåg att personer som hade dessa respekterade yrken också hade en högre moral. Allt detta ryms inom denna tunna boks pärmar.

Advokat Utterson och hans släkting Richard Enfield vandrar omkring i ett dimmigt London och hamnar av en tillfällighet på en bakgata som väcker minnen hos Enfield. Han berättar att han en sen kväll fick se en liten man med ondskefull blick komma springande med ojämna steg från en sidogata och stöta ihop med en flicka i åttaårsåldern. Mannen trampade helt lugnt ned flickan och lämnade henne skrikande på gatan som om ingenting hade hänt. I enlighet med 1800-talets ideal agerade den välkände och aktade Enfield rättrådigt och med civilkurage, sprang ikapp mannen och såg till att han betalade flickan skadeersättning. Det visade sig att den ondskefulle mannen bodde på just denna bakgata, och när Advokat Utterson hör mannens namn, Mr Hyde, inser han att det testamente som deras gode vän, Doktor Jekyll, har lämnat i förvar hos honom är till förmån för just denne Mr Hyde, om Doktor Jekyll av någon anledning skulle avlida eller försvinna.

Så inleds historien, och sedan följer egendomliga och skrämmande händelser som gör att Advokat Utterson inte kan låta bli att nysta i det märkliga som sker. I stil med gammaldags deckare jämförs namnteckningar med varandra, tjänstefolk vittnar om personlighetsförändringar hos Doktor Jekyll, en nära vän insjuknar plötsligt av sinnesförvirring och avlider, nycklar leder till oväntade platser.

Det blir till slut Advokat Utterson som får ta emot Doktor Jekylls redogörelse för hur han, som den förmögne, hederlige och rättfärdige läkare han är, genom ett elixir kunnat njuta fullt ut och slippa ifrån känslan av skam över att leva dubbelliv med tvivelaktiga nöjen, snedsprång och till och med mord, då han bytte skepnad och personlighet till den helt skrupelfrie Mr Hyde. Genom möjligheten att förvandlas mellan den gode och den onde personlighet han hade i sig, kunde han fortsätta som den redbare och aktade läkare han framförallt var, men också leva ut alla sina drifter och ovärdiga förströelser utan att själv må dåligt eller skämmas det minsta. Men i sann 1800-talsanda har historien ett moraliskt budskap. När man släpper fram de mörka sidorna hos sig själv, riskerar de att ta över, och det är vad som händer Dr Jekyll. Han förlorar kontrollen över elixirets verkan.

Enligt vad jag kunnat läsa om författaren, Robert Louis Stevenson, hade han länge velat skriva en bok om människans dubbelnatur, om hur vi alla kämpar med det goda och det onda vi har inom oss. Under en period då författaren var väldigt sjuk i tuberkulos och behandlades med kokain, skall han ha drömt flera av scenerna i boken och skrivit ned det han mindes från dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 80
Utgivningsdatum: 1886, men den här nyutgåvan: 2017-11-03
Originalets titel: Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde
Förlag: Modernista
Översättare: Jakob Gunnarsson
ISBN: 9789177016335
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris