View this post on InstagramA post shared by Annette Juhlin (@justnujusthar) on
♥
Lycka och lättnad – det blir en avhandling!
♥
Kategori: Forskningsprojekt
Önskar er en härlig fredag med bilder från mitt Uppsala
Så här fint tornar den upp sig, Uppsalas domkyrka, när man står på trappan till Universitetshuset. Har ni tänkt på hur grönt det är i Uppsala? Det är verkligen en vacker stad.
Här brukar jag ofta parkera när jag är i Uppsala, vid Fyrisån. Då kan man följa ån fram mot kvarteret Munken, och så kan man fika på Café Fågelsången.
Så här lummigt och fint är det längs ån vid den här tiden på året.
Att Uppsala är en cykelstad blir man snabbt påmind om här. Ibland verkar cyklisterna tro att de är odödliga när de susar fram. Hoppas att det inte satt någon på den här cykeln när den hamnade i ån.
Jag tror att jag vant mig vid Filmstadens nya logga nu. Den påminner mig om de där små pjäserna man hade när man spelade fyra i rad.
Carolinabacken upp mot biblioteket och slottsparken till vänster.
Det är märkligt hur van man blir att se vissa byggnader, så hur vackra och imponerande de än är, så missar man att verkligen se dem. När jag tog den här bilden var det målningen jag såg. Nu i efterhand dras blicken hela tiden till Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket.
Här uppe ligger Jontes stuga, där Juridiska föreningen håller till. Jag var där ibland under min studietid, mest för caféets skull. Vi satt ofta på caféer och förberedde olika uppgifter.
Slottet längst bort i bilden, nästan helt dolt bakom trädkronorna.
Så fint med en fågelholk i trädet. Och en klassisk Uppsalavy, med fler cyklister än bilister.
Jag avslutar med en till bild på domkyrkan. Så vackert med all lummig grönska nu. Man måste fylla på med många sådana intryck den här tiden, så att man har att ta av under vintern.
I dag är det fredag. För mig är det ingen större skillnad mellan vardagar och helgdagar, de smälter ihop nästan helt och hållet. Åtminstone fram tills tjejerna får sommarlov och uppehåll från dansen, då kommer det att bli stor skillnad.
I dag och på lördag och söndag skall jag skjutsa tjejerna till danslektioner och själv passa på att träna, jag skall fortsätta att redigera min avhandlingstext, gå promenader med Leiftra som fortfarande är litet halt, läsa ut Fredrik Backmans senaste roman och skriva om den här i bloggen, rensa rabatterna och ägna mig åt allmänt trädgårdsfix och om jag hinner och orkar, städa ur min garderob och badrumsskåpen. Vad har ni för planer?
♥
Så glad att vara tillbaka!
Så märklig, men helt oslagbart fantastisk känsla att vara tillbaka i den här miljön. Det känns som det var en livstid sedan jag stängde dörren hit när jag ville fokusera på att vara mamma till Jackie och Bella. Fjorton år senare är jag välkommen tillbaka, jag tror knappt det är sant…
Jag får möjlighet att skriva klart och disputera på min avhandling på Uppsala universitet, sannolikt först nästa vår eftersom det är en lång process, men allt ordnar sig så bra. Långt bättre än jag vågat hoppas på.
Åren med barnen har utan minsta tvekan varit de allra bästa i mitt liv. Jag har inte saknat universitetet en sekund. Det trodde jag inte att jag gjorde nu heller, men när barnen faktiskt inte är barn längre utan ganska självständiga ungdomar, och jag kom tillbaka som den jag var en gång i tiden, som bara jag, med möjlighet att fokusera helhjärtat på mitt arbete igen, då kändes det helt rätt.
Jag hade Hogwarts mitt framför ögonen, men såg det inte. Nu gör jag det och kan uppskatta de här fina, gamla byggnaderna mer än jag gjorde då. I sal X under klockan har jag suttit på många föreläsningar på juristlinjen, och sedan höll jag själv i seminarier här i universitetshuset.
När Bella kom avslutade jag alla seminarier jag höll i och lade avhandlingen på hyllan för att helhjärtat kunna vara den mamma jag ville vara till dem. Det var ett helt nytt liv, och jag har älskat varenda sekund. Att vara mamma passar mig bättre än något annat. Men Bella och Jackie växer upp. Den här veckan arbetar Bella på ett hotell i Uppsala som praoelev. Kan det bli mer tydligt att de inte behöver mig lika mycket längre. Jag behöver en ny utmaning för att trivas.
Här satt jag i går och fick ett samtal som jag tror kommer att förändra mitt liv ganska mycket framöver. Nu tänker jag vara hundra procent lycklig över hur allt utvecklat sig och inte oroa mig för allt som jag skulle kunna oroa mig för. Jag skall göra mitt allra bästa för att skriva en så bra avhandling att jag lever upp till förväntningarna på mig och förhoppningsvis kan ge litet tillbaka till dem som inte gav upp om mig, utan välkomnade mig tillbaka efter fjorton år. Överraskad, oändligt tacksam, litet stolt och så in i norden lycklig!
♥
Just nu - Just här 