Måttfull och balanserad

Det är vad jag skall sträva efter att vara det här året, och kanske längre än så.

 

Nu är det slut med olika dieter och massiv styrketräning. Det blir promenader. Som kanske skulle kunna kallas powerwalks, men där syftet framförallt är att ta mig ut, och vara utomhus mer än nu. Litet styrketräning, särskilt för överkroppen eftersom jag annars lätt blir sned. Och så planerar jag att ta tillbaka en otroligt viktig del i mitt liv, både för kropp och själ. Och som också är den bästa träningsformen som finns, för mig. Ridning.

Jag som är van att gå in för något till max, och helst litet till, som många av er vet…, kommer att få kämpa för att hålla mig själv tillbaka. Det här kommer att kräva mycket mer av mig än vilket Olga Rönnberg-program som helst..!

 

Mars blir månaden då avhandlingen är klar

Är på väg till Scandinavian Venous Centre för att kolla upp vad som går att göra åt venerna i mitt kraschade ben. Det verkar inte så komplicerat att rensa upp i venerna med laserteknik. Hoppas på det, för nu är jag trött på att inte kunna leva fullt ut, med ett ben som inte tål någon påfrestning.

.

Har med mig mitt avhandlingsmanus. Att läsa på tåget är väldigt effektivt. Jag brukar få många bra idéer då, av någon anledning.

Fyra veckor till ger jag arbetet med avhandlingen, sedan får det räcka!

 

Promenad i vintermörkret, och så en liten pinsamhet…

Äntligen är Erica tillbaka! Våra promenader/powerwalks har jag verkligen saknat. De är beroendeframkallande.

I går kväll var vi ute och gick i en timme. Det var mörkt men stjärnklart och alldeles tyst. Snön singlade ned. En riktig hälsoboost, både för kropp och själ. I går använde vi en ficklampa för att se något i mörkret, men i fortsättningen skall jag ta min pannlampa som jag brukade ha när jag red på kvällarna.

Plötsligt när vi gick där och småpratade såg jag mystiska spår i snön. Det såg precis ut som klövar från en älgkalv. Och jag är livrädd för älgar efter att ha blivit attackerad av en älgko på vår tomt. Erica behöll lugnet och tittade litet närmare på de där spåren. Det var avtryck från hälen på mina joggingskor..! Haha!

Ett av mina mål för i år är att bli modigare! Innan jag fick barn kunde jag ta promenader i skogen ensam med min hund mitt i natten. Det skulle jag aldrig våga nu. Nu är jag rädd för det mesta i skogen – älgar, vildsvin och vargar. Men nu är det dags att sluta vara en fegis!