Mest efterlängtade bok i vårens utgivning

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken bok vill du läsa allra mest av vårens bokutgivning?

Den frågan är nästan omöjlig att svara på för mig, jag ser fram mot så väldigt många böcker. Titta bara här

Men eftersom jag har en hel trave böcker hemma i olika genres, många med ganska mycket djup och eftertanke, tror jag att det blir alldeles perfekt med den här feelgoodromanen som omväxling!

Och när man läser beskrivningen om boken finns det ingenting som får mig att vilja avstå från att läsa den, för vad sägs om en historia som utspelar sig i London och där en bokhandel har en central roll:

Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.

Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram. Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

 

Bilden får symbolisera att läsa på caféer

Mias bonusfråga: Hur ska det vara runt er när ni läser?

Jag har förstått att flera tycker om att ha musik i bakgrunden, det är något jag verkligen inte vill. Då tar stämningen som musiken förmedlar överhand och jag tappar känslan för boken. Däremot kan jag utan problem sitta i en stimmig sporthall eller på caféer där det är hög ljudvolym. Får jag välja vill jag att det skall vara tyst, men det är mest för att jag generellt tycker om tystnad.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Helgfrågan – om att ge böcker låga betyg

I veckans Helgfråga ställer Mia frågan: Vilken bok har fått ditt lägsta betyg? Jag skall ge exempel på det, men först litet om att sätta betyg överhuvudtaget på böcker.

Bokbloggare gör på litet olika sätt när de bedömer böcker. Vissa ger bara ett betyg och beskriver läsupplevelsen med några enstaka ord, andra skriver långa analyser och (kanske de flesta) kombinerar betyg med en analys av böckerna.

Det blir mycket mer konkret med ett sifferbetyg. Men litet jobbigt är det att själv ge betyg, det går inte att gömma sin slutsats bakom orden. Siffran blir så drastisk ibland, man sticker verkligen ut hakan, till skillnad från när man håller sig till ord. Skriver man ett omdöme med bara ord blir det inte lika uppenbart när en viss bok inte fallit en i smaken.

Jag tycker personligen att det är väldigt jobbigt att skriva om böcker av svenska författare när böckerna inte fallit mig i smaken. Jag vill självklart inte göra någon ledsen. Å andra sidan är det vuxna människor som författat de böcker jag läser, och som vuxen är man van vid och borde kunna ta kritik. Positiv kritik och hyllningsord är trevligt, men egentligen borde väl de författare som skrivit böcker som inte riktigt gått hem hos läsarna, vara glada över att få veta vad vi inte tyckte om. Hur skall man annars kunna utvecklas och bli bättre på det man gör, det gäller ju alla, inte bara författare.

Skriver man om böcker måste man vara ärlig. Är man hela tiden positiv till allt man läser är man varken sann mot sig själv eller sina bloggläsare. Visserligen har jag förståelse för att de flesta betyg hamnar ganska högt, det gör de i alla fall hos mig, eftersom man antagligen vet med sig vad man gillar att läsa och väljer böcker utifrån det, men ibland måste man ju rimligtvis ramla över böcker som inte riktigt motsvarar förväntningarna.

Det här är en sådan bok. Den fick omdömet 1 av mig. När jag sätter ett så lågt betyg är jag extra noga med att motivera hur jag har resonerat. Det har jag gjort här: Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars.

Den här boken fick betyget 3, vilket är godkänt enligt mitt sätt att bedöma, men eftersom jag var ganska kritisk till upplägget av berättelsen skrev jag en lång analys om varför jag var kritisk och vad jag hade önskat istället. Här skrev jag om den: Min bästa väns fru.

Jag ger dock väldigt sällan låga betyg som 1 och 2. Oftast gillar jag det jag läser och ger omdömet 3-5, beroende på hur välskriven boken är jämfört med andra böcker i samma genre. Jag jämför inte böcker från olika genres med varandra.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

Lyckade bokutmaningar och ett par sämre

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilka bloggaktiviteter deltar du i?

Så ofta jag hinner brukar jag vara med i de här veckoutmaningarna, som är trevliga, lärorika och har engagerade arrangörer:

* Veckans topplista på tisdagar (Johannas Deckarhörna)
* Helgfrågan på torsdagar (Mias Bokhörna)
* En smakebit på søndag (Betraktninger – tanker om bøker)

Varje månad är jag med i Månadens bästa bok (Mias Bokhörna) och ibland håller Mia i Läsutmaningar som är roliga att vara med i, som förra årets Påskutmaning, då alla som var med rapporterade under hela påsken om vad vi läste och vad vi tyckte om böckerna, och när påsken var slut sammanfattade hur mycket vi hunnit läsa.

Det jag saknar i de flesta bokutmaningar som pågår under hela året, är interaktionen mellan dem som är med och den som håller i utmaningen. Man läser enligt utmaningen och noterar själv hur man ligger till, men det blir ingen återkoppling till arrangören för utmaningen under året som går och på slutet avrapporterar man i sin egen blogg. För mig blir det meningslöst, eftersom jag är med i utmaningar för att bli inspirerad och få boktips av andra. På det viset fungerar veckoutmaningar mycket bättre. Vi som är med kommenterar hos varandra och jag får alltid många tips och får lära mig mer om vad som händer i bokvärlden.

Jag undrar också varför vissa, som håller i veckoutmaningar, inte själva går in hos dem som deltar och kommenterar deras inlägg? Det blir ju ingen interaktion alls, bara ensidigt ut med information/en utmaning, och sedan får deltagarna sköta sig själva genom att kommentera hos varandra. Vad är det för mening att hålla i en utmaning, men inte själv ge respons till deltagarna? Visar man sådant ointresse för responsen på den utmaning man håller i, då skippar jag den.

Mias bonusfråga: Har du något husdjur? Ja, två Islandshästar, 22 höns (Brahmor, Araucanor, Isbarer, Orpingtons, Maraner), två stallkatter (som numera verkar trivas lika bra inomhus), en Sheltie och en Ragdoll.

Jag har tyvärr bara bild på ett av tjejernas två marsvin. När jag skulle fota dem utomhus förra sommaren var de en hårsmån från att rymma, så det gör jag inte om.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!