Spännande bokpost – om biohacking och vägen till en antiinflammatorisk livsstil

Tre intressanta böcker har landat i brevlådan under veckan. Det är böcker som handlar om att ta ett helhetsgrepp på sin hälsa. De här böckerna går både bredare och djupare in på hur man kan göra för att skapa de bästa förutsättningarna för just den egna kroppen och hälsan.

Biohacking har blivit något det pratas och skrivs om de senaste åren. Det handlar om hur du förbättrar din inre biologi med olika så kallade ”hacks”, det vill säga knep. Och att försöka undvika att vara inflammerad i kroppen kan låta självklart, eftersom en viss typ av inflammationer kan leda till sjukdomar och ohälsa, men att tänka antiinflammatoriskt är också ganska nytt inom kost och hälsa.

Några saker jag lärt mig av de här böckerna är att man kan beställa olika tester för att direkt få svar på hur just den egna kroppen fungerar. Om man har en bra balans mellan goda och dåliga bakterier i tarmfloran, om man behöver ändra sin kosthållning, om man är intolerant mot vissa livsmedel utan att för den sakens skull vara allergisk, vilken den egna risken är för hjärt- och kärlsjukdom, vilken typ av träning som just den egna kroppen är bäst anpassad för. Jag har också lärt mig vilka livsmedel som skyddar kroppen mot exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar och vilka som håller nere inflammationer i kroppen.

Jag har läst med överstrykningspenna i handen och utvärderat böckerna. Recensioner med omdöme kommer inom kort.

Någon som redan läst och testat recept och/eller har tankar om innehållet?

Vi besöker nyrenoverade Nationalmuseum och upplever ett märkligt Paradis

Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.

På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.

Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?

Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.

Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.

Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.

Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?

Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.

Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.

Milo och Jackie i Skulpturgården.

Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.

I sorg, av Johan Teodor Lundberg.

Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.

Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.

Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.

På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.

På vägen upp såg jag det här konstverket.

En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.

Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.

Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)

Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)

Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…

På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.

Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.

Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?

Frukost på sängen

Bellas bananpannkakor med en blandning av mango, passionsfrukt och blåbär, och Jackies yoghurt med samma frukt- och bärblandning och rostat bröd. Och några smultron som jag upptäckte i rabatten. Årets försök att få döttrarna att komma in i bättre frukostrutiner under sommarlovet. Jag har dock inga större förhoppningar om att det kommer att lyckas. Men har de överlevt under lovets första åtta veckor, överlever de under de resterande två tills skolorna börjar igen.

Så här kunde förra årets frukost på sängen se ut. Vi åt frukost på olika tider då också, eftersom tjejerna sov till tolv.

Är det sommarlov så är det, då får man sova så länge man vill i vår familj och vara uppe så länge man vill, bara man får ihop tillräckligt antal timmars sömn. Själv har jag alltid samma rutiner, det håller mig piggare, men forskning visar att för tonåringar passar det bättre att vara uppe sent och gå upp sent, då litar jag på det. Däremot är jag noga med att vi alltid äter middag tillsammans. Jag vill samla allihop åtminstone en gång per dag.

Frukost när tjejerna var sex-sju år. Då åt vi oftast tillsammans till Sommarlov på SVT, men här hade jag dukat utomhus vid lekstugan.

Har ni tänkt på hur man som vuxen ofta krånglar till det i onödan. När barnen är små och vaknar tidigt, önskar man att de skulle sova längre. När de blir tonåringar och vaknar sent, önskar man att de skulle gå upp tidigare. Och i regel handlar det väl om att man vill att de skall ha samma rutiner som man själv, men vad är det som säger att de egna rutinerna är bäst? Här är ett inlägg om varför tonåringar bör få sova längre på morgonen.