Har ni sett den nya romanen av Emma Donoghue? Vissa böcker vill man bara kasta sig över direkt, och det här är en sådan.
En pensionerad professor och en elvaårig släkting, utan föräldrar som kan ta hand om honom, reser tillsammans till Nice. Den äldre mannen för att försöka få svar på hemligheter kring sin mor, pojken därför att han inte har något annat val. Under resan möts deras olika världar, i värderingar, språk och olika erfarenheter.
Utförlig analys och mitt omdöme kommer inom kort.
En månad har gått sedan jag sådde och planterade i pallkragarna. I den vänstra av pallkragarna på bilden skall det väl snart slå ut blommor. Jag beställde sorter som härstammar från medeltiden, det skall bli spännande att se hur de kommer att se ut!
Till höger har jag planterat den kål och nyzeeländska spenat som jag fick som små plantor av Ewa.
Så här såg de ut när jag fick dem, och titta vilken växtkraft!
Jag skall börja skörda litet mer ordentligt nu, och använda grönkålen i smoothies och den nyzeeländska spenaten i sallader.
Shelly är med när jag vattnar och tittar till växterna.
Dagens pallkrageprojekt är att gallra hos rödbetorna.
Här är min andra rad med pallkragar. Sockerärtor i mitten och rödbetor med ringblommor i den högra och litet av varje i den vänstra.
Ringblommor i kanten på pallkragen, morötter och rödbetor. Här måste jag också gallra. Jag trodde inte att alla fröerna skulle gro, men jag tror faktiskt att de gjort det. Efter den här säsongen kan jag verkligen uppriktigt rekommendera Impectas fröer.
Här är några av mina paprika- och chiliplantor, som jag aldrig trodde skulle ta sig eftersom jag planterade ut dem så sent. Längst till höger står en kruka med tre melonplantor. Dem måste jag plantera om så att de får mer plats.
Här stod paprika-, chili- och tomatplantorna i sina krukor länge och väl innan jag hann plantera ut dem. Jag tyckte att de hade den ljusaste platsen i huset, men nu ser man ju hur mörkt det blir inomhus. Inte så konstigt om alla plantorna blev höga och gängliga när de försökte söka sig till ljuset. Man lär sig hela tiden.
De flesta plantorna blommar fortfarande, men en del chili är på väg.
Massor med dill och persilja.
Pappa byggde ett växthus av spillbitar från ett gammalt växthus som blåst sönder. Det är litet mörkt här inne eftersom vi placerat det i skydd av syrenhäcken och ett träd, så att det inte blåser sönder i höst och vinter. Jag funderar på att ha pallkragar längs ena sidan, och så grönsaker som man skörda under vintern. Kul projekt att se om det fungerar!
Min zucchini med gula frukter.
De första lila tomaterna är snart mogna och färdiga att provsmakas.
Det är mängder med blommor på tomatplantorna, så det kommer att bli många tomater. Men jag tror att jag planterade för många plantor i samma pallkrage. Jag måste nog plocka bort en hel del blad från plantorna om solen skall kunna nå fram till tomaterna.
Helt orutinerad som jag är, hade jag jag aldrig kunnat föreställa mig att de här små plantorna skulle växa och bli till den här…
… djungeln..!
Jag som hade bestämt mig för att fokusera på arbete och ridning i år, och inte så ett enda frö. Så vällde coronapandemin in över världen och ingenting blev sig likt. Nu är mina odlingar ett av ljusen i mörkret.
Det är så häftigt att se hur det växer, det är faktiskt det bästa med att odla. Näst bäst är att få äta det jag odlat. På tredje plats hoppas jag kunna säga att det är fint, men då måste blommorna sätta fart nu, och slå ut.
♥
Cappuccino och månadsmagasin i en ganska öde frisersalong. Jag var här i dag med mitt spretiga och nästan vita hår (hur har det kunnat solblekas så mycket när det knappt varit någon sol?)
Jag köpte dessutom halvårskort på gymmet för två veckor sedan, till styrketräningslokalen, inte gruppträningspass. Humöret klev genast upp tio trappsteg, men jag känner mig samtidigt som en skurk. Jag åker till gymmet så att jag är där när de öppnar på morgonen vid sju-åtta. Nu under semestertider är jag nästan ensam där då. Jag är väldigt noga med att hålla avstånd och torkar av alla maskiner och tvättar händerna läääänge.
Men tänk om de nya rönen är riktiga, att viruset är luftburet? Det är svårt att veta hur man skall göra, särskilt som humöret och antagligen hälsan sjunker i takt med tiden under distansering, och livet känns så mycket roligare av endorfinerna från träning, men jag vill inte smitta någon och inte bli smittad själv. Svårt!
Undviker ni att gå till frisören nu när pandemin pågår? Vågar ni er till gym eller andra offentliga lokaler?
Just nu - Just här 