I förrgår var det så här trolskt och vackert hos oss i Roslagen. Jag filmade från vår balkong när dimman vällde in, tät så att omgivningen täcktes in helt och hållet. Samtidigt gick solen ned och då blev det så här dramatiskt…
Önskar er en härlig fredag med bilder från mitt Uppsala
Så här fint tornar den upp sig, Uppsalas domkyrka, när man står på trappan till Universitetshuset. Har ni tänkt på hur grönt det är i Uppsala? Det är verkligen en vacker stad.
Här brukar jag ofta parkera när jag är i Uppsala, vid Fyrisån. Då kan man följa ån fram mot kvarteret Munken, och så kan man fika på Café Fågelsången.
Så här lummigt och fint är det längs ån vid den här tiden på året.
Att Uppsala är en cykelstad blir man snabbt påmind om här. Ibland verkar cyklisterna tro att de är odödliga när de susar fram. Hoppas att det inte satt någon på den här cykeln när den hamnade i ån.
Jag tror att jag vant mig vid Filmstadens nya logga nu. Den påminner mig om de där små pjäserna man hade när man spelade fyra i rad.
Carolinabacken upp mot biblioteket och slottsparken till vänster.
Det är märkligt hur van man blir att se vissa byggnader, så hur vackra och imponerande de än är, så missar man att verkligen se dem. När jag tog den här bilden var det målningen jag såg. Nu i efterhand dras blicken hela tiden till Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket.
Här uppe ligger Jontes stuga, där Juridiska föreningen håller till. Jag var där ibland under min studietid, mest för caféets skull. Vi satt ofta på caféer och förberedde olika uppgifter.
Slottet längst bort i bilden, nästan helt dolt bakom trädkronorna.
Så fint med en fågelholk i trädet. Och en klassisk Uppsalavy, med fler cyklister än bilister.
Jag avslutar med en till bild på domkyrkan. Så vackert med all lummig grönska nu. Man måste fylla på med många sådana intryck den här tiden, så att man har att ta av under vintern.
I dag är det fredag. För mig är det ingen större skillnad mellan vardagar och helgdagar, de smälter ihop nästan helt och hållet. Åtminstone fram tills tjejerna får sommarlov och uppehåll från dansen, då kommer det att bli stor skillnad.
I dag och på lördag och söndag skall jag skjutsa tjejerna till danslektioner och själv passa på att träna, jag skall fortsätta att redigera min avhandlingstext, gå promenader med Leiftra som fortfarande är litet halt, läsa ut Fredrik Backmans senaste roman och skriva om den här i bloggen, rensa rabatterna och ägna mig åt allmänt trädgårdsfix och om jag hinner och orkar, städa ur min garderob och badrumsskåpen. Vad har ni för planer?
♥
Recension – Staden av Camilla Sten
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.
Det är mystiskt och spänningen så där krypande att obehagskänslan letar sig in under huden. Särskilt de avsnitt som handlar om det lilla filmteamet som är på plats i den övergivna gruvstaden Silvertjärn, långt ute i ödemarken, för att dokumentera och kanske lyckas hitta svaret på vad som hände, då för sextio år sedan, när de niohundra människor som bodde i staden försvann spårlöst. Ingen vet om det var en olycka som inträffade, eller om den nye prästen kanske hade något med saken att göra. Den unga dokumentärfilmaren Alice har hört sin mormor berätta om Silvertjärn och om systern som var en av dem som försvann, och blivit nästan besatt av att ta reda på sanningen. Med sig har hon ett handplockat team, där alla har sina egna skäl till varför de valt att följa med.
Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte!
Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning. Det är vackert skrivet med fina miljöbeskrivningar av de gamla husen som sakta vittrar sönder och där växterna har börjat leta sig in i byggnaderna. En å rinner genom staden och mynnar ut i tjärnen som givit staden sitt namn. Järnvägsrälsen har rostat sönder. Över de små husen i dalgången tornar kyrkan upp sig. I husen ser allt ut som det gjorde för sextio år sedan, som om människorna som bodde där kommer att komma hem från sina arbeten när som helst och hälla upp kaffe i kopparna som fortfarande står framme på borden.
Efterhand övergår det mystiska och spöklika till mer konkret och handfast spänning. Det är någonting som är väldigt fel. Parallellt med att Alice och hennes team hittar ledtrådar till vad som egentligen hände i staden, nystas historien upp om vad som hände för sextio år sedan, då alla som bodde i staden försvann oförklarligt och spårlöst.
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2019-04-03
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113087061
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
♥
Just nu - Just här 