Recension – Staden av Camilla Sten

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Det är mystiskt och spänningen så där krypande att obehagskänslan letar sig in under huden. Särskilt de avsnitt som handlar om det lilla filmteamet som är på plats i den övergivna gruvstaden Silvertjärn, långt ute i ödemarken, för att dokumentera och kanske lyckas hitta svaret på vad som hände, då för sextio år sedan, när de niohundra människor som bodde i staden försvann spårlöst. Ingen vet om det var en olycka som inträffade, eller om den nye prästen kanske hade något med saken att göra. Den unga dokumentärfilmaren Alice har hört sin mormor berätta om Silvertjärn och om systern som var en av dem som försvann, och blivit nästan besatt av att ta reda på sanningen. Med sig har hon ett handplockat team, där alla har sina egna skäl till varför de valt att följa med.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte!

Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning. Det är vackert skrivet med fina miljöbeskrivningar av de gamla husen som sakta vittrar sönder och där växterna har börjat leta sig in i byggnaderna. En å rinner genom staden och mynnar ut i tjärnen som givit staden sitt namn. Järnvägsrälsen har rostat sönder. Över de små husen i dalgången tornar kyrkan upp sig. I husen ser allt ut som det gjorde för sextio år sedan, som om människorna som bodde där kommer att komma hem från sina arbeten när som helst och hälla upp kaffe i kopparna som fortfarande står framme på borden.

Efterhand övergår det mystiska och spöklika till mer konkret och handfast spänning. Det är någonting som är väldigt fel. Parallellt med att Alice och hennes team hittar ledtrådar till vad som egentligen hände i staden, nystas historien upp om vad som hände för sextio år sedan, då alla som bodde i staden försvann oförklarligt och spårlöst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 334
Utgivningsdatum: 2019-04-03
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113087061
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

♥

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i sommar

Publicerat den av Justnujusthar8 kommentarer

Om två veckor är det sommar enligt årskalendern. Jag räknar med att kunna läsa många av de här böckerna under juni-augusti. Kanske alla. Visserligen kommer jag att arbeta hela sommaren, men jag kommer att följa rådet jag fick den första terminen på juristlinjen, att inte bara läsa facklitteratur, utan även skönlitterära romaner. Det är bra på så många olika sätt. Jag behöver väl inte ens gå in på hur, ni som läser här vet redan.

Sedan 2016 har jag regelbundet fått böcker från bokförlag för att läsa och utvärdera här i bloggen och på Instagram. Det har blivit närmare 300 analyser och recensioner av böcker i olika genres. Jag har också fått möjlighet att intervjua författare och jag har läst och givit synpunkter på författares manus till blivande romaner. Och så har jag varit Augustprisambassadör och ambassadör för Sigtuna litteraturfestival.

För allt detta är jag oändligt tacksam. Jag har haft så otroligt roligt under tiden, och jag har lärt känna så många fina människor, både i verkligheten och på sociala medier. Mina tankar har blivit litet mindre luddiga och språket litet skarpare, mer likt det jag lade bakom mig för många år sedan, då jag lämnade juridiken för att vara mamma och egenföretagare. Hade det inte varit för alla bokförlag och författare som snällt skickat mig recensionsexemplar att läsa och analysera hade jag kanske inte känt mig redo att ta steget tillbaka till juridiken.

Framöver kommer jag att läsa böcker i samma stil som den längst till höger, om Sveriges grundlag. Men som jag skrev tidigare, så kommer jag att fortsätta att läsa även sådan litteratur som ligger här i boktravarna, bara inte lika många.

På gång är en recension av Camilla Stens skräckroman, Staden. Vilken av de andra böckerna i de här travarna är ni mest nyfikna på? Vad tycker ni att jag skall läsa härnäst?

♥

Så glad att vara tillbaka!

Publicerat den av Justnujusthar17 kommentarer

Så märklig, men helt oslagbart fantastisk känsla att vara tillbaka i den här miljön. Det känns som det var en livstid sedan jag stängde dörren hit när jag ville fokusera på att vara mamma till Jackie och Bella. Fjorton år senare är jag välkommen tillbaka, jag tror knappt det är sant…

Jag får möjlighet att skriva klart och disputera på min avhandling på Uppsala universitet, sannolikt först nästa vår eftersom det är en lång process, men allt ordnar sig så bra. Långt bättre än jag vågat hoppas på.

Åren med barnen har utan minsta tvekan varit de allra bästa i mitt liv. Jag har inte saknat universitetet en sekund. Det trodde jag inte att jag gjorde nu heller, men när barnen faktiskt inte är barn längre utan ganska självständiga ungdomar, och jag kom tillbaka som den jag var en gång i tiden, som bara jag, med möjlighet att fokusera helhjärtat på mitt arbete igen, då kändes det helt rätt.

Jag hade Hogwarts mitt framför ögonen, men såg det inte. Nu gör jag det och kan uppskatta de här fina, gamla byggnaderna mer än jag gjorde då. I sal X under klockan har jag suttit på många föreläsningar på juristlinjen, och sedan höll jag själv i seminarier här i universitetshuset.

När Bella kom avslutade jag alla seminarier jag höll i och lade avhandlingen på hyllan för att helhjärtat kunna vara den mamma jag ville vara till dem. Det var ett helt nytt liv, och jag har älskat varenda sekund. Att vara mamma passar mig bättre än något annat. Men Bella och Jackie växer upp. Den här veckan arbetar Bella på ett hotell i Uppsala som praoelev. Kan det bli mer tydligt att de inte behöver mig lika mycket längre. Jag behöver en ny utmaning för att trivas.

Här satt jag i går och fick ett samtal som jag tror kommer att förändra mitt liv ganska mycket framöver. Nu tänker jag vara hundra procent lycklig över hur allt utvecklat sig och inte oroa mig för allt som jag skulle kunna oroa mig för. Jag skall göra mitt allra bästa för att skriva en så bra avhandling att jag lever upp till förväntningarna på mig och förhoppningsvis kan ge litet tillbaka till dem som inte gav upp om mig, utan välkomnade mig tillbaka efter fjorton år. Överraskad, oändligt tacksam, litet stolt och så in i norden lycklig!

♥