Har jag en dålig dag kanske någon dör, av Christian Unge

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar


Det här är en bok jag förmodligen inte skulle kasta mig över om jag såg den i bokhandeln. Både bokens titel och omslaget med en läkare som tittar allvarligt på mig litet underifrån skrämmer mer än det lockar. Spontant känns det bättre att leva i ovisshet om hur verkligheten kan se ut och fortsätta att känna mig trygg med sjukvården, även om det är ett självbedrägeri.

Men, som ni förstår har jag ändå läst Christian Unges bok, och det är jag glad för. Tack till förlaget som trodde att den skulle kunna passa mig. Boken är otroligt intressant, tankeväckande och många gånger gripande. Den är dessutom välskriven och lättläst, vilket litet oväntat, med tanke på ämnet, gör den till en bladvändare. Christian Unge är inte bara läkare, utan även författare till flera spänningsromaner. Han vet hur man gör fakta begripligt och hur han skall berätta om sitt liv som läkare så att det blir alldeles lagom tekniskt för den som inte själv är medicinskt kunnig. Fokus ligger ofta på det psykologiska och mänskliga planet.

Christian Unge berättar personligt och prestigelöst om olika fall där han av okunskap, och ibland på grund av övertro på sin egen kunskap, misslyckats som läkare och patienter har dött. Ibland har han tvingats se människor dö av sina sjukdomar därför att det inte funnits tillräckliga medicinska resurser. Det hände flera gånger i arbetet för Läkare utan gränser i Kongo och Burundi. Men människor överlever också, även det berättar han om.

Den enda kritik jag har är att boken är litet spretig. Jag är inte helt klar över vad som är Christian Unges syfte med boken, även om jag är glad att han valt att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Förutom att han berättar om olika patientfall innehåller boken kritik mot hur auktoritära läkare inom sjukvården förhindrar yngre läkare och övrig vårdpersonal att ifrågasätta beslut. Han diskuterar om Sverige skulle klara att hantera ett terrordåd med hundratals skadade och han redogör för forskningsfusk och Macchiarinis forskningsfusk i synnerhet, och hur Macchiarinis patienter avled till följd av inopererade luftstrupar. Etikfrågor lyft också fram i boken. Som svårigheten i att förhålla sig till de grymma experiment som genomfördes på fångar i koncentrationslägren, och som än i dag är den kunskap vi har om vissa förhållanden, som till exempel grav nedkylning.

Christian Unges bok kanske kan läsas som en kombination av självbiografi, med många berättelser om hur han själv och andra har agerat i förhållande till olika patienter, och ett diskussionsunderlag för förbättringsåtgärder inom vården. Jag, och andra som inte heller arbetar inom vården, får genom Christian Unges bok ett inifrånperspektiv som känns viktigt som patient. Genom att känna till bristerna kan man själv bättre ta vara på sin rätt. Christian Unges bok är oavbrutet väldigt intressant och spännande läsning.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2018-02-01
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113077291
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

 

 

Jag rekommenderar verkligen att läsa boken.

Söndagens smakbit ur en bra bok – Väck mig när det är över, av Anne-Lie Högberg

Publicerat den av Justnujusthar30 kommentarer

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Agnes är en kvinna mitt i livet med man, barn och nytt spännande arbete på gång i en bokhandel i Stockholm. På julaftonens morgon upptäcker hon en knöl i bröstet. Livet ställs på sin spets och hur det sedan går är väldigt trovärdigt beskrivet, vilket säkert till stor del kan förklaras av att författaren själv drabbats av just bröstcancer.

Jag har valt ett citat från sidan 100, som jag tycker är så typiskt för hur jag själv tänker, och säkert många med mig och Agnes i boken. Man sitter där på läkarmottagningen och oroar sig mer för att man skall ha tagit upp sjukvårdspersonalens tid i onödan, än för att man själv kan vara allvarligt sjuk:

Agnes lyfte det högra benet och la det över det vänstra. Högerfoten vickade nervöst. Smög upp handen mot bröstet. Kände försiktigt innanför blusen. Letade. Hoppas den var där nu så att hon inte åkt hit i onödan. Tagit upp sjukvårdens tid i mellandagarna. Blicken gick mot fönstret. Den röda adventsstjärnan hängde litet snett.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

♥

Spetsigt (47/365) – istappar och vårkänsla

Publicerat den av Justnujusthar13 kommentarer

Förra fredagen fotade jag de här istapparna som hängde från taket på vårt stall. Så snyggt, men livsfarligt att gå under dem.

Jag gillar att kajorna kom med på bilden, det ger litet ruggig känsla kombinerat med de vassa istapparna.

Det här är alltså från förra fredagen, när det snöade och de kalla nätterna kom tillbaka. På morgnarna har vi -18 grader hos oss, men på dagarna är det nästan nollgradigt och absolut plusgrader i solen.

I går och i dag har det sett ut så här! Visserligen från ett annat tak, men kolla in himlen – den är ju klarblå och inte grå :)

Jag tvingade mig ut i dag trots att jag var trött, men sedan fick jag nästan tvinga mig att gå in istället. Så skönt när ljuset återvänder och när solen har börjat värma.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥