Recension: Den gamle och havet, av Ernest Hemingway

Publicerat den av Justnujusthar11 kommentarer

Det finns vissa böcker som verkligen gör ett avtryck hos den som läser, som gör att man inte glömmer dem och då och då under årens lopp funderar på vad bokens budskap var, egentligen. Den gamle och havet är en sådan bok för mig.

Som ni ser på de gulnade sidorna i boken har den hängt med mig ganska många år. Jag har burit den i mina boklådor de sju gånger jag flyttat sedan jag köpte den på bokrea 1986, för drygt trettio år sedan. Jag är glad att jag har behållit den, och jag är glad att jag läste den nu igen. Jag älskar den här berättelsen och sättet den är skriven på precis lika mycket nu som jag gjorde när jag läste den första gången.

Den gamle och havet gavs ut  första gången 1952. Året därpå mottog Hemingway Pulitzerpriset för den. 1954 fick Hemingway Nobelpriset i litteratur.

Boken handlar om en gammal fiskare som de senaste månaderna inte haft någon tur med sitt fiske och inte fångat någon fisk på åttiofyra dagar. Tidigare har han varit läromästare till en ung pojke från byn som håller den gamle fiskaren och hans kunskaper högt. Men när pojkens föräldrar anser att fiskarens tur har vänt, får han inte längre följa med fiskaren ut på havet för sina föräldrar. De andra fiskarna ser medlidsamt på den gamle som drabbats av en sådan otur och som är slut som fiskare, slut som man, bara pojken tror fortfarande på honom.

Fiskaren själv är övertygad om att oturen kommer att vända och ger sig ensam långt ut med sin lilla båt på havet utanför Kubas kust. Redan första dagen får han en enorm fisk på kroken, större än fiskarens egen båt. Under tre dagar kämpar han mot fisken, som drar honom längre ut till havs. Hans händer rivs sönder av att hålla emot reven med den stora fisken och han får upp blod i munnen. Han inser att det här är en kamp på liv och död. Ändå ger han inte upp.

Ju längre kampen pågår desto mer ökar fiskarens beundran för och medkänsla med sin motståndare. Till slut lyckas den gamle mannen uppbåda sina sista krafter och dödar fisken. På väg hem känner emellertid hajar doften av den stora fisken som är fastsurrad vid båtens sida, och fiskaren lyckas inte hålla alla sju borta. När han efter en mödosam väg tillbaka når land, finns bara skelettet, huvudet och fiskens stjärtfena kvar.

Jag är fortfarande inte säker på vad budskapet är med berättelsen, men att det handlar om religiös symbolik är jag övertygad om. Det finns många exempel på det i boken, här är ett:

Till slut lade han ned masten och reste sig. Han tog upp masten igen och lade den på axeln och började gå vägen framåt. Han var tvungen att sätta sig ned fem gånger innan han kom hem till stugan.

Inne i stugan ställde han masten mot väggen. I mörkret fick han tag på en vattenflaska och drack en klunk. Sedan lade han sig ned på sängen. Han drog filten över axlarna och sov sedan på mage på tidningarna med armarna utsträckta och handflatorna uppåtvända.

Det jag var rädd för när jag började läsa boken, var att jag skulle uppfatta handlingen som att den gamle mannen hellre skulle dö i kampen mot fisken, för att få upprättelse för sin förlorade manlighet och yrkesstolthet, än att ge upp och återigen ro hem utan fångst. Men så uppfattar jag det inte. Den gamle mannen utstrålar lugn och harmoni, och inte det minsta hävdelsebehov. Jag tycker inte att det här är en berättelse om en så kallad machoman. Långt ifrån. Att fiskaren i praktiken kämpar till det bittra slutet, och får allas respekt och beundran när han når land, uppfattar jag inte som syftet med kampen.

På något sätt handlar det kanske om att bli besegrad. I början av boken beskrivs fiskaren så här: Allt hos honom var gammalt utom ögonen och de hade samma färg som havet och var muntra och obesegrade. Jämför den meningen med några av de sista raderna i boken: – De besegrade mig, Manolin, sade han. De besegrade mig faktiskt.  – Han besegrade dig inte. Inte fisken.  – Nej. Det är sant. Det var efteråt.

I efterhand att jag läst att Hemingways senaste romaner blivit sågade och att han ansågs uträknad som författare i början av 50-talet. Kanske är den gamle fiskaren egentligen en avbild av Hemingway själv, uträknad av andra men fortfarande med tro på sig själv. Hur som helst visade han kritikerna med Den gamle och havet att han fortfarande kunde skriva fantastisk litteratur.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 124
Första utgåvan: 1952 (min utgåva: 1986)

Den här utgåvan finns inte längre att köpa, så jag länkar till den senast utgivna versionen hos Bokus och Adlibris.

♥

 

 

Nya böcker att se fram emot i januari – februari

Publicerat den av Justnujusthar20 kommentarer
Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken ny bok, (som utkommer jan-feb 2018), ser du mest fram emot att läsa?
.
Om jag måste välja en enda bok, så blir det Three things about Elsie.
.
Det här är mina favoriter av de nyutkomna böckerna. Jag läser just nu Kristina Appelgrens nya pusseldeckare, Den fjärde pakten, som utspelar sig i universitetsmiljö. Det är den första bok jag läser av henne och jag är riktigt nöjd med hur boken har börjat.
.
Jag har insett att jag läser en hel del böcker av svenska författare, och det fortsätter jag gärna med. Ett av undantagen förra året var Joanna Cannons debutroman, Problemet med får och getter, om ett litet samhälle som tvingas konfrontera sitt förflutna, och om två flickor som lär sig vad det innebär att höra hemma någonstans. Det var en så fin berättelse, så jag kan inte vänta på översättningen av författarens nya roman, Three things about Elsie, som handlar om minnen, vänskap och åldrande.
 .
En bok i facklitteraturgenren som jag har har planerat att läsa är Den vilda jakten på ett bättre jag. Så här beskrivs den:
.

Forskarna Carl Cederström och André Spicer försöker under ett års tid att systematiskt förbättra olika delar av sin tillvaro. I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.
.
Den vilda jakten på ett bättre jag är en rolig och självutlämnande skildring av självhjälpsindustrin och vad den gör med oss. I slutet av året tvingas författarna ställa frågan: Vad var meningen med allt?
.

Smilla Luuk intervjuade jag när hon var nominerad till Lilla Augustpriset 2016. Nu har hon kommit ut med en receptbok för årets alla högtider, Smilla firar glutenfritt. Kan det bli lika bra med glutenfritt? Det skall jag utvärdera och berätta om här i bloggen.

 
Mias bonusfråga: Lever du efter något motto eller några kloka ord?
.
Motton är något jag nog bara tänker på och får styrka ifrån när livet är kämpigt. Som mottot: Det är i motvind en drake stiger. Eller: Livet handlar inte om att vänta på att stormen skall passera, det handlar om att lära sig att dansa i regnet. Eller det på bilden här ovanför. Det tycker jag är riktigt bra.
 .
Mitt eget motto, som jag alltid levt efter, är att: Ta ut all glädje i förväg, så är du säker på att få uppleva den minst en gång!
 .

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

♥

Eget tema: Produktfoto (10/365)

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Jag funderade på hur man fotar så kallade produktbilder, sådana som används i kataloger och på webbsidor. Ofta är det väl en ljus bakgrund och om det är kläder sitter de på en person. Men jag ville få fram en känsla om personen som kan tänkas använda en sådan här tröja, och plockade ihop litet prylar till ett stilleben. Det blev så här.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥

 

 

Ps. Tröjan köpte jag från ett nystartat svenskt företag till Patrik i julklapp. En klassisk tröja i merinoull. Jag gillade företagets affärsidé, och när jag sedan beställde från deras webbshop var servicen jag fick fantastisk.