Recension: Det enda som betyder något, av Jeanette Palmqvist

Recensionsexemplar från Hoi Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Hoi Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 307
Utgivningsdatum: 2016-09-21
Förlag: Hoi Förlag
Formgivning: Kari Palmqvist
ISBN: 9789176970140
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

I 1930-talets Norge slår sig Astrid fri från ett religiöst hem och ett utstakat liv som fru, mor och fabriksarbeterska. Hon får chansen att utbilda sig till sjuksköterska och börjar därefter engagera sig i kampen för frihet och rättvisa. Astrid lär känna Thomas, en man med musikerdrömmar. De planerar en framtid tillsammans, men Thomas möter Astrids syster Ågot … och allt förändras. Parallellt med deras berättelse möter vi författaren Anna, som i nutid reser till Norge på jakt efter mellankrigstidens dofter. Vilka var egentligen de släktingar hennes mor alltid talade om? Och hur såg deras liv ut? Tanken att det var något lurt med att två kvinnor levde tillsammans med endast en man växte med åren. Inga andra hon kände till levde på detta sätt. Det var konstigt, avvikande, kanske skamligt, och till och med oanständigt. Vad tyckte mamma? Hon vågade aldrig fråga.

 

Så tyckte jag om boken

Per Anders Fogelströms böcker i stad-serien tillhör mina absoluta favoriter. Det enda som betyder något påminner om dem. Det är socialrealistiskt och skildrar vanliga människors hårda vardag på ett mjukt, okonstlat och enkelt sätt. Det är också en bok om att kunna försonas med hur livet blev. Vi får följa Astrid, yngst av sex systrar, som redan som liten vägrar att begränsa sig genom att blint lyda föräldrarnas strikta kristna regler. Hon drömmer om ett annat liv än som fru, mor och fabriksarbeterska. Hon vill läsa vidare, göra något mer av sitt liv, påverka sin samtid. Envis och orädd bryter hon sig loss, från både konventioner och det lilla samhälle hon lever i, när hon ges möjlighet att flytta till storstaden och utbilda sig till sjuksköterska. Att gå sin egen väg blir inte enkelt, men för Astrid finns det inget annat alternativ.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den parallella historien som utspelar sig i nutid anser jag dock inte tillför något till berättelsen. Snarare skapar den ett både känslomässigt och stilmässigt brott i förhållande till den historiska delen. Slutet kommer dessutom litet väl snabbt och frågor förblir obesvarade. Det drar tyvärr ned intrycket av boken som helhet. Det enda som betyder något är Jeanette Palmqvists romandebut och boken baserar sig på hennes egen släkthistoria. Jag hoppas att hon väljer att skriva fler historiska romaner, för som sådan är den alldeles underbar.

 

Läs också gärna C.R.M. Nilssons recension, som finns här

 

Recension: Jag är Nellie, av Nellie Berntsson

Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 109
Utgivningsdatum: 2016-09-15
Förlag: Bonnier Carlsen
Formgivning: Li Söderberg, Katy Kimbell
Foto: Lisa Höök
ISBN: 9789163888144
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

En av Sveriges största bloggare skriver öppet och ärligt om att vara tonåring, hästtokig, framgångsrik och utan vänner. Och om sitt motto #jagägermigsjälv. Nellie Berntsson är tjejen som jobbar stenhårt för sina drömmar och för att vara en positiv förebild för andra ungdomar. ”Jag väljer att dela med mig av mina känslor och erfarenheter för att andra ska må bättre. Försöker peppa allt jag kan. För jag vill verkligen att du ska våga tro på dig själv, och kan jag visa vägen till ett bättre självförtroende och hur just du hittar din inre styrka ser jag det som nåt av det finaste jag har gjort. Det handlar så mycket om att försöka tycka om sig själv, hur svårt det än känns, vad alla andra än säger och tycker.”

I Jag är Nellie får vi möta blogg- och youtubefenomenet Nellie Berntsson och lära känna personen bakom den kända ytan. Med texter rakt från hjärtat berättar Nellie om hur det är att vara mitt i tonårslivet, varför hon fått byta skola tre gånger och hon ger sina bästa tips på hur man når sina drömmar. Vi får också veta mer om hur hennes liv på sociala medier började, hur det går till att göra teveinspelningar för Youtube och känslan inför att inte ha några vänner som är riktigt nära. Och så berättar hon om hästarna och stallet förstås. Nellie Berntsson är storasystern man önskar att man hade. Hon peppar sina läsare och uppmanar alla att tro på och älska sig själva. Med egna upplevelser av utanförskap och mobbning vet hon hur kämpigt det kan vara, och väljer därför att dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra. En stärkande bok för alla tonåringar.

 

Så tyckte jag om boken

Jag recenserade nyligen Fredrik Backmans senaste bok Björnstad, som handlar bland annat om hur omgivningen tyst ser på utan att agera när en ung kvinna utsätts för trakasserier och hot. I den här självbiografiska boken, Jag är Nellie, berättar Nellie Berntsson om samma sak, med den skillnaden att det inte är fiktion, det är på riktigt. Under lång tid utsattes hon för grov mobbing i skolan, utan att skolledningen tog det på allvar. Ständiga elaka kommentarer om att hon inte skulle tro att hon var någon, lappar i hennes skåp med kränkande ord, ryktesspridning. Ett barn som blev sviket av både jämnåriga och vuxna på skolan och av många av föräldrarna till dem som mobbade. Ingen som stod upp för henne. Det gör ont i mig att läsa vad hon blivit utsatt för.

Hon bestämde sig tidigt för att satsa på ridningen och på sin blogg. Priset hon betalat är att hon saknar riktiga vänner utöver sin närmaste familj. När man satsar helhjärtat på att lyckas med det man föresatt sig, precis som vilken elitsatsande idrottsman som helst, finns det sällan tid för vänner. Nellie Berntsson har dock inte låtit sig brytas ned av varken mobbing eller brist på nära vänner. Hon har lärt sig att inte ta åt sig och istället valt att fokusera på sina egna planer och mål. Hon vågar ta plats.

Den tid folk lägger på att klaga på mig borde de istället ägna åt att ta tag i sina egna drömmar. Jag får min status genom att vara mig själv, de får sin status genom att trycka ned andra. Gissa vem som kommer längst i livet?

Det här är en väldigt snyggt formgiven bok med många foton på Nellie själv som skapar ytterligare närhet och personlighet till texten. Det är som sagt en självbiografisk bok, om sextonåriga Nellie Berntssons liv så här långt. Boken riktar sig till alla som är nyfikna på vem hon är; tävlingsmänniskan, ryttaren och bloggaren. Som en sådan bok borde den uppfylla alla förväntningar. Därutöver tror jag att hennes öppenhjärtiga berättelse om vad hon upplevt, och hennes strategier för att tackla olika svårigheter, kan fungera som ett stort stöd och uppmuntran för andra i liknande situationer. Hela boken genomsyras av Nellie Berntssons mod och fighting spirit.

 

 

 

Recension: 100 lyckliga dagar, av Fausto Brizzi

Recensionsexemplar från Bazar Förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Bazar Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 377
Utgivningsdatum: 2016-08-31
Förlag: Bazar
Omslagsformgivning: Thijs Hoogeland
ISBN: 9789170284694
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

De tre viktigaste dagarna i Lucio Battistinis liv: dagen han föddes, dagen hans fru svarade ja på hans frieri och dagen han dog. Men stopp ett tag. Låt oss backa bandet till den dag Lucio upptäcker att han enbart har tre månader kvar att leva och inser att han måste förändra sitt liv. Han har inte många rätt hittills. Faktum är att han har blivit utslängd av sin fru efter att ha varit otrogen och nu sover i ett förrådsrum på sin svärfars bageri. Från och med nu måste livet ta en annan riktning – och varje ögonblick räknas! Detta är Lucios berättelse om hans sista 100 dagar i livet. Han lovar sig själv att göra dem till de bästa i hans liv och ger sig ut på en resa genom Italien, fast besluten att vinna tillbaka sin fru, skapa oförglömliga minnen för sina barn och till slut bli den man han var menad att bli. 100 intensiva kapitel – ett för varje dag Lucio har kvar i livet – tar oss genom 100 lyckliga dagar, en bok lika delikat som en nygräddad munk och en cappuccino om morgonen.


Så tyckte jag om boken

Jag tyckte om den här berättelsen. Trots att handlingen cirkulerar kring en dödlig sjukdom är det ändå en småmysig historia. Det är dråpligt och kryddat med en stor mängd galghumor. Som när huvudpersonen fått besked om att han har en elakartad tumör i levern. ”Elakartad. Tumör. Två ord som ser ondskefulla ut redan när de står för sig själva.”

I min gästvänliga mage sitter ett hepatocellulärt carcinom som är 6 cm långt och har en diameter på 0,7 cm. Mer eller mindre samma storlek som en pommes frites. Minsta barnunge vet att pommes frites är skadligt.

Huvudpersonen ställer sig själv, och oss läsare, frågan hur man borde leva sitt liv om det återstod bara 100 dagar tills man var död. Vissa böcker i den här genren radar upp det ena klichéartade alternativet efter det andra i en peppande ton, i syfte att få oss läsare att fundera över vad vi vill med våra liv, och efter att ha läst boken känna oss styrkta och förändringsbenägna i riktning mot ett meningsfullare liv än det slentrianmässiga vi förmodas leva i dag. Så sker tack och lov inte i den här boken. Vi får följa huvudpersonen under hans sista 100 dagar i livet. Vissa dagar försvinner utan att han gör något speciellt alls, andra dagar fortsätter han att umgås med sin familj och sina vänner. Visst sker det en förändring i synsätt på livet, något annat vore väl otänkbart, men så väldigt stora förändringar är det inte. Och det gör berättelsen trovärdig.

Det är melankoliskt och vackert. Däremot blir jag inte så berörd, trots det hemska som huvudpersonen går igenom, och jag drivs inte att läsa vidare för att få veta hur det går. Kanske för att jag aldrig blir överraskad. Berättelsen rullar på i sakta mak och jag läser och trivs med att vara mitt i läsandet. Det tar emot att kalla den här boken för en feelgoodbok, med tanke på temat, men det är så jag upplever den. Huvudpersonens fokus på att hålla humöret uppe och göra det bästa av situationen genomsyrar boken, och det flödar över på mig som läsare. Jag mådde bra av att läsa den.