Recension: Avskedsfesten, av Anna Fredriksson

Recensionsexemplar från Forum bokförlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Forum bokförlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 299
Utgivningsdatum: 2016-09-14
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Eva Lindeberg
ISBN: 9789137147857
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar. De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt. Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna. Avskedsfesten är en roman om att bryta upp från ett långt äktenskap och behöva orientera sig i en okänd värld. Om hur man sakta skapar sig en ny identitet mitt i livet.


Så tyckte jag om boken

Det här är en insiktsfullt skriven bok om relationer och hur det kan upplevas att skilja sig. Dels de olika faser man själv kan gå igenom, dels hur omgivningen kan reagera. Rebecca känner sig upprymd över att hon och Jacob fattat beslut om att skilja sig, och nu skall de meddela sina närmaste vänner när de träffas för sin årliga höstträff vid stugan. Rebecca tror ganska naivt att deras beslut kommer att mottas lika smärtfritt som de själva upplever beslutet. Men bland de närmaste vännerna skapar beskedet oro och väcker funderingar som plötsligt gör det gemensamma umgänget komplicerat. De andra paren drar sig undan och plötsligt blir inte Rebecca inbjuden när de andra fortsätter att träffas.

Det som till att börja med kändes ganska euforiskt, med bland annat egen lägenhet som hon kan inreda precis som hon vill, blir efter ett tag ensamt. Det är inte så lätt att plötsligt vara ensam när man levt som ett par under så många år. Rebecca saknar någon att sitta nära i soffan när hon ser på teve, någon som håller om henne och som hon kan prata med om stort och smått. Det är inte heller lika lätt att fortsätta att vara bästa vän med sin exman när han träffar en ny kvinna som han vill dela sitt liv med. Rebecca går igenom en livsomställning, och skilsmässan leder till förändringar inte bara för henne och Jacob, utan även för de närmaste vännerna. Uppbrottet visar sig vara den enklaste delen i skilsmässan, den sociala biten den svåraste.

Talesättet att ”mister du en står dig tusende åter” visar sig inte heller stämma. Rebecca laddar ned Tinder, en app för nätdejting. Det visar sig att de som använder den är antingen gifta män som vill ha någon vid sidan om, nyseparerade män, desperata män eller män som det faktiskt verkar klicka med, men som sedan raderar henne som kontakt utan att hon förstår varför.

Hon börjar känna sig slutkörd. Nätdejtande är egentligen inget annat än en motig arbetsuppgift som skall utföras, ungefär som att rengöra badrummet eller köksfläkten. Fast då kan man åtminstone lyssna på radio samtidigt.

Alltsammans är relativt trovärdigt berättat. Har man själv gått igenom en skilsmässa eller en separation efter ett långvarigt förhållande är sannolikheten stor att man känner igen sig i en hel del i den här romanen. Vad jag saknar är större språklig finess och mer energi och driv i berättelsen. Det är en ganska förutsägbar historia, men likväl trevlig läsning.

 

Recension: Tårar i havet, av Ruta Sepetys

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2016-08-29
Förlag: B Wahlströms
Omslagsformgivning: Theresa Evangelista
ISBN: 9789132169731
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Min recension ingår i en bloggstafett om boken, anordnad av bokförlaget. Vilka som deltar framgår av blogglistan i slutet av inlägget.

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. Ruta Sepetys har ägnat tre år åt arbetet med att skildra denna katastrof. Resultatet är Tårar i havet – en gripande berättelse, skriven med stor omsorg om de historiska detaljerna.

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

 

Så tyckte jag om boken

Det här är en bok som jag tycker borde vara obligatorisk att läsa för alla högstadie- och gymnasieelever. Ofta lär man sig om olika slag, om nederlag och segrar, men sällan får man någon närmare förståelse för hur krig drabbar civilbefolkningen. Här får man en väldigt trovärdig inblick i det. Det är obegripligt och hemskt och svårt att förstå hur människor kan agera i krissituationer. Hur man kan svika dem man älskar på grund av en tro på en överlägsen ras. Hur man kan lämna ut någon annans barn för att skydda sitt eget för fruktansvärda övergrepp. Hur man kan plundra, våldta, massakrera och lemlästa oskyldiga män, kvinnor och barn som ett led i krigföringen.

I boken får vi följa Joana, Emilia och Florian, senare även Alfred. De har tvingats lämna allt de älskade bakom sig, och alla har de på olika sätt upplevt krigets värsta fasor. Nu flyr de gömda av skogen och mörkret. Den tyska staten kollapsar runt omkring dem och ryssarna närmar sig. Landet är redan förlorat, men ännu inte vunnet. De måste hålla sig undan för alla, de kan inte lita på någon. Inte ens på varandra. Alla bär de på hemligheter. Steg för steg anar vi, och får efterhand veta vad de varit med om och vad de har för planer. Fasan över vad de redan varit med om, och skräcken för vad som kan komma att hända, är ständigt närvarande. Jag glömmer bort att andas när jag läser om deras strapatsrika vandring mot kusten, där de desperat hoppas kunna komma bort från det ockuperade område som en gång var deras hem, bort från ryssarna som snabbt kommer närmare.

Vinden blåste undan ett lager snö så att det döda, blå ansiktet på en kvinna i tjugoårsåldern blottades. Hennes mun och ögon var öppna, fixerade av skräck. Jag rotade igenom hennes stelfrusna fickor, men de hade redan muddrats. I fodret på jackan hittade jag hennes identitetshandlingar. Jag stoppade dem i min kappa för att vidarebefordra dem till Röda Korset och släpade sedan den döda kroppen från vägkanten in på åkern. Kvinnan var död, stelfrusen, och tanken på att stridsvagnar hade kört över henne var outhärdlig.

En av bokens stora förtjänster är att författaren inte ställer sig på någon av de stridande ländernas sida. Ruta Sepetys står på alla de oskyldiga offrens sida, oavsett från vilket land de kommer. Krig drabbar alla, och hon skildrar det så otroligt bra. När hon beskriver kaoset i hamnen, där panikslagna människor irrar hjälplöst runt bland bortkomna eller övergivna hästar och andra djur, lådor och koffertar, väskor och proviant. När hon beskriver hur människor skriker efter försvunna familjemedlemmar. När hon beskriver de ensamma barn som förlorat hela sin familj och har tagit sig till hamnen på egen hand. Då känner jag en sorg i hela kroppen. Men boken genomsyras inte bara av ångest och hopplöshet. Mitt i allt elände finns också värme och omtanke, osjälviskhet, ibland också humor och glädje. Och inte minst hopp. Det här är en väldigt stark berättelse som baseras på verkliga händelser. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Här har jag också skrivit om och citerat ur boken. Läs gärna diskussionen i kommentarerna till det inlägget.

 

Här är listan över bloggar som är med i stafetten samt vilka datum som gäller

Måndag 26/9, Sofies bokblogg
Tisdag 27/9, Just här – just nu
Onsdag 28/9, The world I live in
Torsdag, 29/9, Aldrig bara ord
Fredag 30/9, Sincerely Johanna
Lördag 1/10, Jonssons Bookworld
Söndag 2/10, Sizzen
Måndag 3/10, Bokparadiset
Tisdag 4/10, Västmanländskans bokblogg

Recension: Tio tankar om arbete, av Bodil Jönsson

Recensionsexemplar från Brombergs - stort tack!
Recensionsexemplar från Brombergs – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 140
Utgivningsdatum: 2016-09-06
Förlag: Brombergs
Omslagsformgivning: Caisa Bromberg
ISBN: 9789173377614
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Vi är många som lever med en stor obalans mellan arbete och fritid. De politiska och samhällsekonomiska diskussionerna om arbete är inte till mycket hjälp i våra egna funderingar kring hur vi ska få vardagen att gå ihop. Hur ska vi orka upp till jobbet imorgon, hinna med att lämna barnen på dagis innan det där viktiga mötet och sedan prestera fullt ut hela dagen trots dålig sömn? Och hur gör vi när det outtalat förväntas av oss att vara tillgängliga under helger och semestrar? Hur kommer det sig att vi låter arbetet tar så stor del av våra liv?

Bodil Jönsson tar sin utgångspunkt i våra vardagsliv när hon resonerar om arbetets roll idag. Istället för att söka efter en helhetslösning lyfter hon fram våra olikheter och förespråkar ett sätt att se på arbete som tar hänsyn till våra olika livssituationer, yrken, kompetenser och funktionsförmågor. Tack vare teknikutvecklingen har vi idag bättre möjligheter än någonsin att hitta en nivå som passar oss själva. Istället för att hitta en norm för hur mycket vi ska jobba, hur mycket vi ska investera i vårt arbete och när vi ska gå i pension introducerar Bodil Jönsson begreppet ”lagomarbete” som syftar till att hitta ett läge som funkar för varje enskild individ.

Som alltid vänder och vrider Bodil Jönsson på perspektiven och ger oss nya begrepp och infallsvinklar som får oss att tänka nytt kring hur vi ser på vårt arbete idag.


Så tyckte jag om boken

Bodil Jönsson är noga med att påpeka att Tio tankar om arbete är en samtalsbok och inte en debattbok. Jag håller med henne såtillvida att boken innehåller många frågor att diskutera kring arbetets roll, både ur ett mänskligt och ur ett samhälleligt och globalt perspektiv. Många arbetar utan att egentligen fundera över det, trots att arbetet är så stor del av vårt liv och får så stor betydelse för hur vi lever och mår, och hur det påverkar framtiden, inte minst miljön. Därför tycker jag att den här boken fyller en viktig roll som samtalsunderlag. Vi behöver fundera över de frågor Bodil Jönsson lyfter fram. Samtidigt har jag svårt att se att det inte skulle vara en debattbok, dock utan någon motdebattör i boken. Det är tydligt att Bodil Jönsson faktiskt har vissa bestämda åsikter i ämnet, och underbygger sina åsikter med hänvisningar till forskning. Det jag saknar är källhänvisningar i dessa fall, det hade ökat bokens relevans och trovärdighet.

Författaren menar att hon inte diskuterar arbete ur ett politiskt och samhällsekonomiskt resonemang, utan försöker bena ut vad dagens förändringar i samhället kan komma att betyda för oss som individer, för våra familjer och våra arbetsplatser, ur ett vardagsnära perspektiv. Om dessa frågor skall nå ut till en större krets människor är det nog bra att hon valt ett sådant upplägg. Boken kräver ändå en del av sin läsare. Att belasta texten med komplicerade resonemang hade gjort boken till något annat, med en betydligt mer begränsad läsekrets, och det hade varit synd.

Den här boken innehåller många intressanta resonemang. Inte minst att vi måste omvärdera de ekonomiska modeller vi styrs av i dag. Bodil Jönsson diskuterar i termer av totalarbete, det vill säga summan av allt arbete, även det som inte är lönearbete, och menar att vi numera arbetar mer än någonsin. Därför förespråkar hon lagomarbete. Hon ifrågasätter de cementerade ideal som gällt ända sedan industriarbetstidens löpande band, och som bland annat inneburit att lönearbete som en heltid alltid skall innebära 40 timmars arbetsvecka. Bodil Jönsson förespråkar individuell lagomtid, vilket skulle kunna leda till att fler aktivt börjar utforska vilken balans de vill ha i sina liv mellan lönearbete, egenarbete i hemmet, ideellt engagemang, fritid, studier, sömn.

Kanske skulle man lönearbeta mer effektivt med kortare arbetstid och mindre stress över allt annat som skall hinnas med? Bodil Jönsson lyfter fram sjukskrivningar, samhällsengagemang och föräldraskap som skulle kunna påverkas i en positiv riktning med lagomarbete. Hon pekar också på att det i praktiken oftast är dyrare att leva ju mer vi lönearbetar. Inte bara på grund av arbetsresorna och klädkontot, utan  också på allt det egenarbete som man inte hinner med om man lönearbetar mer. Med mindre tid för underhåll krävs fler nyanskaffningar. Behovet av andras tjänster ökar. Du hinner inte själv laga maten från grunden.

Det finns inga enkla svar på de frågor Bodil Jönsson ställer, men det är viktigt att ställa dem. Att ifrågasätta den mänskliga tillväxten kontra den ekonomiska. Att fundera över vad man gör med sin tid. Om man själv och familjen verkligen mår bäst av det sätt man lever på, eller om det finns andra möjligheter som skulle fungera bättre. Det är så lätt att man fastnar i gamla hjulspår och gör som man alltid gjort, eller som man tror att alla andra gör, utan att själv reflektera. Det är bra nog om man börjar där, och funderar över sin egen situation. De stora dragen får duktiga samhällsingenjörer arbeta med att utveckla.