Etikett: Bokus

Recension: Björnstad, av Fredrik Backman

Publicerat den av Justnujusthar19 kommentarer


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt. Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång. Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.


Så tyckte jag om boken

”Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människans panna och tryckte av. Det här är historierna om hur vi hamnade där.”

Så börjar Björnstad, och det sätter nivån för hela boken. Ja, hjälp, vilken fantastisk bok. Kanske årets bästa. Nästan 500 sidor om ett samhälle där ishockey dominerar livet för alla som bor där, vare sig de vill eller inte. Om hur ett gäng sjuttonåriga hockeyspelande killar drillats i att de är vinnare, odödliga. Att de är stadens stolthet. Hockeyklubben är det gemensamma navet i bygden, det som står för lojalitet och gemenskap. När sjuttonåringarna går vidare till semifinal i juniorlandslagsserien, skapar de förhoppningar om att politikerna i regionen skall investera i ett hockeygymnasium på orten, locka de stora talangerna och därmed också de stora sponsorerna till sig. Kanske få kommunen att bygga en ny ishall, och ett köpcentrum som skulle ge fler arbetstillfällen och stoppa utflyttningen från orten.

Det här är också en bok om småstadsmentalitet, där tystnad och skam går sida vid sida. Där folk är fåordiga och där rädslan för vad andra skall tycka alltid är närvarande. Där man säger sig hålla ihop av lojalitet till klubben, och hur en sådan lojalitet även kan ta sig fruktansvärda uttryck. Det är också en bok om svek och om utanförskap, men även om civilkurage och om hur långt föräldrar kan vara beredda att gå för att skydda sina barn.

Boken knockade mig totalt. Halvvägs in i boken läser jag med tårar i ögonen mest hela tiden fram till sista sidan. Jag skrattar högt, blir rörd och berörd, frustrerad och förbannad om vartannat. Det är så trovärdigt berättat. Det här skulle kunna hända, och det händer. Författaren vrider och vänder på perspektiven och jag får ibland svårt att hålla fast vid min ståndpunkt, den jag vet är den enda rätta. Jag vacklar och undrar om det inte hade funnits något annat sätt, något som hade gjort mindre skada för dem som redan drabbats så hårt, och jag skäms över hur jag tänker. Men det är också en av bokens stora förtjänster, de starka personbeskrivningarna. De är så insiktsfullt och lyhört skildrade. Som läsare förstår man de olika personerna, deras handlingar och värderingar, ur just deras synvinkel. Författaren lyckas förmedla precis rätt tonläge, så att jag också känner det de olika karaktärerna känner.

Det här är första delen i en serie, där nästa del är planerad till år 2017. Jag saknar redan alla karaktärerna från Björnstad och längtar efter att läsa fortsättningen.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman efter att han skrivit första delen om Björnstad.

Här gör jag litet reklam för Björnstad på HBO Nordic.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 470
Serie: Björnstad (del 1)
Utgivningsdatum: 2016-09-16
Förlag: Piratförlaget
Omslagsformgivning:
ISBN: 9789164204967
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Nytt omslag till Björnstad. Vilket gillar ni mest, det första (överst i inlägget) eller det här?

♥

Recension: Slutet på sommaren, av Anders de la Motte

Publicerat den av Justnujusthar5 kommentarer
Recensionsexemplar från Forum bokförlag - stort tack!
Recensionsexemplar från Forum bokförlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 373
Utgivningsdatum: 2016-09-05
Förlag: Forum
Omslag: Maria Sundberg
ISBN: 9789137149059
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Det enda spåret efter honom är en sko i de höga majsfälten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder. Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica. Motvilligt tvingas hon riskera den bräckliga tillvaro hon byggt upp. Hon måste återvända till Skåne och sin trasiga familj för att söka svaret på frågan som ingen längre vill ställa. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Så tyckte jag om boken

Berättelsen följer en klassisk dramaturgisk modell för hur man förmedlar en historia så att den fängslar läsarna. Prologen, men framförallt bokens baksidestext, väcker förväntningar om en spännande och även gripande historia om ett barn som försvinner. Steg för steg lär vi känna de personer som har betydelse för och/eller påverkades av försvinnandet. Tjugo år efter försvinnandet är sorgen och frustrationen fortfarande ytterst närvarande över att det lilla barnet aldrig återfanns, inte bara hos den närmaste familjen, utan hos hela bygden. Ganska snart trappas konflikterna upp, när Veronica börjar nysta i historien. Alla verkar ha hemligheter kring försvinnandet. Veronica rör sig i olika miljöer som alla förstärker känslan av förstämning och svårmod. Berättelsen har allt, men ändå griper den aldrig riktigt tag i mig.

Boken klassificeras som deckare/thriller, men spänningsnivån är inte särskilt hög. Den största behållningen hade jag av ramberättelsen. Det är framförallt personbeskrivningarna som får mig att vilja läsa vidare. Jag vill veta mer om de olika karaktärerna. Jag vill veta hur det skall gå för dem som fått sina liv påverkade av försvinnandet. Författaren skildrar väldigt trovärdigt hur en familj trasas sönder av sorg och ovisshet och hur ett samhälle kan reagera om något sådan här händer, med misstankar och ryktesspridning. Jag läser och önskar att sanningen skall uppdagas, så att de som behöver det kan få ro och komma vidare ur det trauma de fortfarande befinner sig i, och att vissa även kan få upprättelse.

Språket är enkelt och okomplicerat och tempot i boken är långsamt. Det passar berättelsen och ämnet bra. Berättelsen håller ihop nästan ända från början till slutet, och vi får ledtrådar under läsningen som gör att slutet upplevs som trovärdigt, när sommaren till sist får ett slut. Jag förstod relativt snart hur olika vardagshändelser hade med försvinnandet att göra, och vilka som visste mer än de utgav sig för. Däremot kunde jag inte lista ut hur försvinnandet hade gått till, och skälet till det var till stor del prologen. Den borde inte ha varit med, alternativt inte ha varit skriven i jag-form utan istället ur någon annans perspektiv, hur den personen uppfattade det som hände den där dagen då den femårige pojken försvann. En deckarregel är väl ändå att läsaren skall få riktiga ledtrådar och att det skall finnas en rimlig möjlighet att lösa gåtan. Som läsare vill man visserligen bli förvillad, det skall inte vara uppenbart vad som hänt och hur, men det finns gränser för hur långt man som författare bör gå i att förleda läsarna.

♥

 

Recension: Djupgraven, av Camilla Sten och Viveca Sten

Publicerat den av Justnujusthar7 kommentarer
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen - stort tack!
Recensionsexemplar från Bonnier Carlsen – stort tack!

Redan efter de första sidorna i boken har berättelsen mig i sitt grepp. Jag som inte ens brukar gilla fantasy och övernaturligheter, men den här berättelsen älskar jag från början till slut. En eloge dessutom, till formgivaren av omslaget, det är så snyggt!

Det handlar om tolvåriga Tuva, som vuxit upp i Stockholms skärgård med sina föräldrar och med mormor i närheten. Tuva har inte haft det lätt i skolan, där hon alltid känt sig annorlunda och där klasskamraterna antingen retat eller helt ignorerat henne. Den här hösten upplever Tuva att det är något annat, mycket mer skrämmande, som händer. Varje natt drömmer hon mardrömmar. Hon drömmer att hon drunknar. Det är dessutom bitande kallt, dimman känns tätare och havet uppför sig inte som vanligt. Det är som om någonting har blivit farligt där ute, under ytan. Tuva som aldrig tidigare har varit rätt för havet, kan inte fort nog komma ur båten som hon och de andra i klassen skjutsas med till och från skolan. När en klasskamrat försvinner under en idrottslektion, förstår Tuva att den isande rädsla hon känt under en längre tid inte varit inbillning, och hon inser att hon på något sätt har en roll i det som sker.

Berättargreppet kunde inte vara bättre. Historien sker i nutid och det är Tuva själv som antingen upplever händelserna eller berättar om vad som sker. Det känns som vi är med Tuva och upplever allting tillsammans med henne. Man känner rädslan under båtfärderna, skräcken på nätterna då mardrömmar plågar henne, rädslan för de väsen hon tycker sig se i skogen och de mörka skuggorna i havet, den märkliga stämningen hemma hos Tuvas mormor och blickarna som föräldrarna ger varandra när de tror att Tuva inte ser. Sammantaget gör det berättelsen oavbrutet spännande och skrämmande. Det är förvånansvärt litet dialog, vilket passar berättelsen och huvudpersonen väldigt väl. Författarna litar på sina läsare, att läsarna skall förstå även det underliggande, det som inte klart uttalas. Så är det inte alltid i böcker för den tänkta läsåldern, 9-12 år, men det ger berättelsen en helt annan trovärdighet och ett helt annat djup. Samtidigt är det så vackert skrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Djupgraven är första delen i Camilla Stens och Viveca Stens planerade rysartrilogi för bokslukaråldern. Jag älskade den här delen i serien, och utifrån de nya frågor som väcks på de avslutande sidorna i boken, tror jag att nästa del kommer att bli minst lika bra. Jag ser redan fram mot att läsa den.

Edit: Här finns min recension av andra delen i serien; Sjörök, och här finns min recension av den tredje delen; Mareld.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 332
Utgivningsdatum: 2016-09-01
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
ISBN: 9789163890048
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Isabellas recension på Instagram (Av Isabella får den 5/5)

♥