träningsprogram – Just nu

Det sägs att det tar sex timmar för att komma in i träningsrutinerna. Det kanske har att göra med att kroppen då hunnit bli beroende av adrenalinet och endorfinerna man får av träning, och vill ha mer. Jag har hunnit med nio timmar på gymmet hittills i år, och nu kör jag med hjälp av PT online Sarah–Ida Söderlind hos Olga Rönnberg. Det är otroligt kul! Jag älskar tiden jag är på gymmet, och jag gillar att föra in kost och träning i min kost- och träningsdagbok hos Mamma Fitness och se resultaten.

Jag har haft litet svårt att acceptera att jag skall äta så mycket, men jag har analyserat mina tidigare resultat, och nu tänker jag köra by the book och lita på min tränare och min kostrådgivare, och inte vara rädd för att äta mina nästan 1800 kcal per dag. Äta ordentligt så att det finns något att bygga muskler av, annars blir jag bara smal och det vill man ju inte. Blir jag för bulkig framåt mars-april får jag väl minska på maten då. Nu först skall jag i alla fall bygga muskler.
.

Håll ut – mitt träningsmål kommer i slutet av inlägget!

Förra året blev ett mellanår när det gäller träning. Jag fokuserade på hästarna och ridning, och tyckte inte att jag hade varken råd eller tid att träna på gym också. Det var ett misstag. Jag fick tillbaka snedheten i kroppen, började få ont i ryggen, tappade styrka och kan inte längre ha mina klänningar… Det lärde mig att styrketräningen kommer att bli viktigare och viktigare för mig ju äldre jag blir, så förhoppningsvis kommer jag hänga på gymmet som vithårig gammal dam och köra mina älskade latsdrag när jag är nittio :)
.

Jag upptäckte gymmet för ungefär femton år sedan. Jag bodde ensam, studerade och hade bara min hund att tänka på förutom mig själv. Det kändes som jag hade hur mycket tid som helst, så jag började varje morgon med en tvåtimmarspromenad med hunden. Sedan bytte jag om och gick raka vägen till gymmet, fem dagar i veckan, och tränade ett pass. Ofta lade jag in en snabb cykeltur under dagen också, och så tog jag hopp- och dressyrlektioner. Kosten skötte jag inte så bra, inser jag nu. Jag åt alldeles för litet i förhållande till vad jag tränade. Jag vägde 48 kg, såg vältränad ut, men var egentligen bara smal utan muskler. Musklerna fick inget bränsle helt enkelt, och jag förbrände mer än vad jag byggde upp.

Fördelen med den perioden i mitt liv var att jag blev intresserad av kropp och hälsa, och plöjde böcker och tidskrifter om träning och kost. De senaste åren har jag tecknat mig för PT online med MammaFitness några gånger, vilket varit väldigt lärorikt. Men tänk att man aldrig kan hitta en balans i det man gör… Nu borde jag veta hur jag skall göra, och behöver definitivt inga fler tränings- eller kokböcker. På bilden ser ni bara en bråkdel av alla böcker jag har om just träning och mat… Men när jag äntligen har någon slags kunskap om träning och kost, då har jag inte samma energi som när jag var i trettioårsåldern och inte hade familj.
.

Min närmaste plan är att träna enligt de program jag fått tidigare från Olga Rönnberg. 3-4 gånger per vecka på gym + ridning och powerwalks därutöver. Om ett halvår hoppas jag att jag är tillbaka i styrka och storlek där jag var för ett år sedan. Då skall jag lägga i nästa växel, och satsa på att nå min matchvikt på 52 kg utan att förlora muskelmassa på köpet. Det blir en utmaning för mig, eftersom jag tidigare antingen ätit för litet och bara blivit smal, eller ätit för mycket och blivit fluffig…
.

Jag brukar beställa mina träningskläder från Svensktkosttillskott.se Jag hade två par av de här otroligt sköna och tåliga träningsbyxorna, men häromdagen (dessvärre efter ett gympass…) upptäckte jag att de spruckit rakt över ena skinkan… Jag började tro att de var totalt outslitliga, men tydligen inte… Nu har jag bara ett par kvar, så jag funderar på att peppa mig litet genom att beställa ett nytt par. Och kanske en sådan här snygg hoodie som matchar byxorna. Inte helt billigt, men kvaliteten är fantastisk, och jag går ju nästan alltid omkring i träningskläderna i alla fall :)
.