Latsdrag

Jag fortsätter att träna efter mitt program från PT Olga Rönnberg och i dag stod det träning av överkropp på schemat.

latsdrag

Ganska nyttigt att se bilder på sig själv in action ibland. Man ser vad man behöver förbättra, både när det gäller teknik och muskelmässigt.  Jag har precis ökat från 27,5 till 30 kg i latsdrag, och dessutom börjat dra stången till nacken istället för bröstet. Och hjälp vad det tar! Jag får inte träningsvärk, men jag blir riktigt jobbigt trött i axlarna.

Vi som kör 12 veckorsprogrammet för Olga Rönnberg skall få nya program varje månad. I morgon har första månaden gått, och jag bör få ett nytt program. Spännande!

Hur går det för er andra med träningen? Har ni klarat er från årets alla virus så att ni kan träna vidare?

 

 

Håll ut!

Jag lånade den här bilden från PT Olga Rönnbergs sida i dag. Visst är den bra?

Olga Rönnberg syftar förstås på träning, men bilden gäller ju allt i livet.

stick to it

 Man bestämmer sig och mår jättebra, nu skall det ske!

Man gör upp en plan, och det känns till och med ännu bättre!!

 Så kommer man igång. I början känns det bra. Men efter ett tag svalnar den euforiska känslan man hade från början – det krävs hårt arbete… När det gäller träning sägs det att de flesta håller ut 5-6 veckor efter att målet är satt. Det är antagligen då vi kommer till ett vägskäl. Vill man verkligen fortsätta att lägga ned flera timmar i veckan på träning..? Är det inte litet hysteriskt med all den här träningen, egentligen..?

Det är jobbigt att hålla ut, att kämpa på. Särskilt när man tycker att man inte kommer framåt tillräckligt snabbt. Och egentligen är det väl aldrig snabbt nog…

Så har jag känt med träningen och så har jag känt med avhandlingsskrivandet. Att träna ger mig adrenalin och lyckorus i kroppen, så det kan jag inte vara utan även om det är kämpigt ibland. Men jag kan ju ärligt säga att jag inte blir euforisk särskilt ofta när jag skriver på min bok… Men någon gång då och då, när jag har lyckats klura ut en lösning på ett problem, eller när jag formulerat en mening som jag är väldigt nöjd med, då svävar jag nästan som på moln… Resten av tiden är hårt slit.

Det märkligaste, åtminstone med mig, är att när jag når målet, då blir jag glad en kort stund. Sedan är tillfället förbi. Mitt första minne av den känslan av antiklimax, är när jag praoade på Aftonbladet och skrev en artikel om Charlie Chaplin. Mina veckor på tidningen var bland det roligaste jag gjort. Tempot, stämningen, upplevelserna… allt! Men när jag fick den fortfarande varma, nytryckta tidningen i min hand, och såg att jag fått en helsida med min artikel, då kände jag ingenting alls. Samma sak när jag höll i min första bok som kommit direkt från tryckeriet. Först stolt, glad och lättad över att få sätta punkt. Sedan ingenting.

Det kanske stämmer, att vägen mot målet är allt?

12 veckors program för PT Olga Rönnberg!

I dag fick jag mitt träningsprogram från PT Olga Rönnberg! Det här är ju så roligt, jag känner mig som ett barn på julafton!

Sex dagars träning med blandat styrka och cardio. Nytt för mig är att det blir längre pass och mer cardio. Det behövs för att strama till kroppen och förbättra konditionen. Jag kommer att kombinera hem- och gymträning för att hinna få in sex träningspass i veckan.

 

hantlar

… sådana här orkar jag verkligen inte, max 11 kg nu, men det vore roligt att en dag…
.

12 veckors program… Det betyder att om jag sköter mig, och följer kost- och träningsprogrammen, kommer jag att vara i bättre form än kanske någonsin den 15 april..!

Fullt fokus på arbete och träning kommer att innebära att jag måste avstå från en hel del annat, men så får det bli. Och man kan ju alltid träffas på gymmet ;)

Sköt om er, och kör försiktigt i dag ♥